Det blåser upp en vind 2013

Drama Biografi Animerat
Japan
126 MIN
Japanska
Det blåser upp en vind poster

Synopsis

Jiro drömmer om att flyga, designa och konstruera vackra flygplan,inspirerad av den berömda italienska flygplansdesignern Caproni. Jiro är närsynt och därmed oförmögen att bli pilot, men när han anställs på flygplandsdivisionen till ett stort japanskt ingenjörsbolag upptäcks hans begåvning och han blir en av världens främsta och mest respekterade flygplanskonstruktörer.
Ditt betyg
3.5 av 111 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
The Wind Rises (Kaze tachinu)
Biopremiär
4 april 2014
DVD-premiär
5 november 2014
Språk
Japanska
Land
Japan
Distributör
TriArt Film
Ålder
7 år
Längd

Recensent

Lotta Zachrisson

30 mars 2014 | 05:01

Trevligt, men inte hänförande

New York Film Festival 2013 - En fin historia, men det är svårt att inte jämföra med fantastiska och fantasifulla "Spirited Away" av samma regissör och det gör att animerade japanska dramat "The Wind Rises" känns lite platt.

Filmstudion Ghibli i Tokyo har på hemmaplan gjort sig ett namn nästan likt Pixar. Deras animerade filmer är nästan uteslutande av hög kvalitet och även animationsfantaster i resten av världen har sedan länge haft ögonen på dem. Flera av studions produktioner räknas bland de mest framgångsrika animerade filmerna i Japan, men en framför alla andra - "Spirited Away".

Det är över 10 år sedan som det fantasy-späckade äventyret tog världen med storm och drog hem en Oscar. Ändå är det fortfarande detta verk som får vara något av en måttstock mot vilken alla andra Ghibli-produktioner obevekligen kommer att jämföras. Och där är det svårt att gå vinnande ur den striden.

"The Wind Rises" är ett drama, inspirerat av den japanska flygplansingenjören Jiro Horikoshi som var med och designade krigsflyg under Andra Världskriget. Men historien är påhittad. Den följer Jiro från att han som liten pojke först drömmer om att själv bli pilot, men på grund av dålig syn istället får nöja sig med att söka en utbildning där han får vara med och skapa de - för honom - drömlika maskinerna.

Handlingen dimper ner lite senare i Jiros liv, där han hamnar mitt i den stora jordbävningen i Kanto år 1923. En karastrof som leder honom till ett möte med unga flickan Mirai, något som sätter djupa spår hos dem båda. Men det dröjer många år innan de kommer att ses igen.

"The Wind Rises" har inte bara samma studio, samt regissör och manusskribent, Hayao Miyazaki, som "Spirited Away", utan även samma art director, den talangfulla Yoji Takeshige. Och animationerna sticker verkligen ut. De är vackra, sinnliga och bitvis dramaturgiskt medryckande.

Men det är när det gäller själva handlingen som "The Wind Rises" hamnar hästlängder efter "Spirited Away". Det är helt enkelt ett rakt episkt drama, som följer i en vanlig kronologisk ordning. En stor dos ödesmättad kärlek får vara med, men det söta paret lyckas aldrig riktigt med konststycket att få våra känslor i gungning.

Det finns inslag av drömmar, men de når aldrig de fantasifulla och fantastiska nivåer som "förlagan". Egentligen finns det inget som säger att "The Wind Rises" alls skulle vara intresserad av att bli någon slags kopia. Det är sin alldeles egna film med egna mål att uppnå som inte har med utomvärdsliga äventyr och imaginära figurer att göra. Men även utan jämförelse så ter sig historien tämligen platt och blir till slut lite långdragen. Och kärleken har tydliga inslag av sentimentalitet som hjälps på av ett ibland alltför högtravande soundtrack.

Men en sympatisk och söt berättelse är det ändå, och som vanligt finns det en del sköna karaktärer som livar up. Framför allt Jiros abrupta och högljudda chef som är ungefär en tvärhand hög men har en mycket större personlighet än så. Och de som är svaga för Ghiblis fina animationer har två trevliga timmar i biomörkret att se fram emot. Men räkna inte med total hänförelse.

| 30 mars 2014 05:01 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
4
"Det blåser upp en vind" är långt ifrån Hayao Miyazakis bästa film, men med den kvalitet hans filmmakande har haft räcker det ändå till ett mycket högt betyg. Historien är så gripande, bilderna så vackra och karaktärerna så levande att man ibland glömmer att den är animerad. Framför allt kärlekshistorien blir så stark att det gör ont. På minussidan hamnar att det blir lite väl mycket flygplan; de tittar på flygplan, de ritar flygplan, de flyger flygplan. I de scenerna lyfter (sorry) filmen inte alltid som man skulle önska och det blir ibland lite segt. Men allt sammantaget ett mycket värdigt slut på en sagolik filmkarriär. Lite sorgligt är det att det nu inte blir fler filmer från Miyazakis magiska verkstad.
Läs mer