Dark is Rising - En ring av järn 2007

Hur dumt låter inte det här. En 14-åring, den sjunde sonen till den sjunde sonen, är utsedd att försvara mänskligheten i kampen mellan Ljuset och Mörkret. Han skyddas av De Äldre, ett pack odödliga gamlingar som meddelar att han är den ende som kan läsa Boken, som kommer guida honom till de sex Tecknen.

Till råga på allt kommer Mörkret – representerat av en snubbe på en häst – att återfå sina krafter inom bara några dagar, och det enda sättet att stoppa honom är för Sökaren – det är Will, det – att samla de sex objekt som Ljuset gömt över hela världen, och i olika tidsepoker. När de väl är samlade… öh, det förtäljer inte historien. Vad de ska vara till för eller hur de används är inte klart. Men de ska hittas!

Susan Coopers bokserie (vad är det egentligen med brittiska författarinnor och deras tjusning att försätta tonårspojkar i livsfara?) må ha släppts ett kvarts sekel före Harry Potter, men det ger inte den bleka wannaben några fördelar. Att författarinnan själv gått ut och kritiserat filmen för att ha ändrat på tok för mycket talar väl också emot den. 

Inte heller hjälper det att Walden Media, skaparna bakom Narnia-filmerna och ”Bron till Terabitia”, står för produktionen. Walden, ägt av miljardären Philip Anschultz, siktar på att förvandla omtyckta barnböcker till biofilm. Liksom föregångarna ”Narnia”, ”Bron till Terabitia” och ”Holes” vill filmen vara familjevänlig underhållning med ett budskap. Så länge verkar allt lovande. Så hur exakt blev ”Dark is Rising” lika fantasilös och konstlad som förra vinterns äventyrskalkon ”Eragon”?

”Dark is Rising” är nästan förolämpande i sin korta simpelhet. Regissören David Cunningham vill med hög, pampig musik skapa den maffiga och mystiska stämning som författaren John Hodge inte lyckats med i sitt manus. Manusförfattaren John Hodge (som även har “Trainspotting” på sitt samvete) har själv medgett att han inte har mycket till övers för fantasygenren – och av filmen att döma har han noll känsla för den. En mer passiv äventyrsresa får man söka efter.

Båda försöker överkompensera genom att ständigt återvända till filmens bakgrundshistoria, som visar betydligt mer substans än vad som utspelas framför oss. Konflikten mellan Wills ansvar att rädda världen och hans tonårsilska kunde varit betydligt mer intressant än vad den är. Sen verkar Ludwig inte helt sugen på att spela huvudrollen i en film. Hans brist på utstrålning och stela framförande hjälper knappast.

Nåväl. Tydligt blir det snabbt att ”Dark is Rising” inte är något som ska sättas under luppen för närgranskning. Filmen riktar sig trots allt för de i yngre tonåren, och spelar på många strängar som både passar och tilltalar sin målgrupp. Metaforerna för puberteten är inte direkt subtila. Till och med Wills pappa och bröder påpekar vid flera tillfällen att vad Will går igenom är förvirring, vanlig för en 14-åring.

Liksom i boken blir det fullt med värdefulla läxor åt vår hjälte, som att man aldrig ska låta livets mörka sidor komma åt en – gäsp! Medan filmen är perfekt underhållning för alla under tolv, kommer de äldre (nej, inte de äldre!) finna den rätt ointressant.

ONÖDIGT VETANDE "The Dark is Rising" är en filmatisering av brittiska författarinnan Susan Coopers hyllade äventyrsböcker med samma namn. "En ring av järn" är den andra boken i en serie på fem.