Daddy's Home 2015

Komedi
USA
96 MIN
Engelska
Daddy's Home poster

Synopsis

En killes före detta fru gifter sig med hans totala motsats - en betydligt stelare och mer hämmad man. Killen nästlar sig in i exfruns liv och vänder upp och ner på tillvaron för alla inblandade. Komedi med Mark Wahlberg och Will Ferrell.
Ditt betyg
2.7 av 258 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Recensent

Carl Adam Anderberg

25 december 2015 | 22:01

Will Ferrells sämsta film

"Daddy's Home" är en skitfilm i ordets alla bemärkelser, med dåliga rollprestationer, horribelt manus, och absolut noll originalitet. Will Ferrell har härmed blivit vår nya Adam Sandler. God skrattfri jul, allesammans.
Jag lämnar salongen med en rätt barnslig känsla. Jag vill nämligen att hela världen ska se hur usel jag tycker att ”Daddy’s Home” är, så jag skakar på huvudet, knyter nävarna, spottar och fräser. Ja, det kanske inte är helt subtilt eller moget. Men ”Daddy’s Home” förtjänar inte bättre. Det här är nämligen en usel jävla skitfilm, med usla jävla skit-skämt och usla jävla skitprestationer laget runt.

Usla jävla Will Ferrell spelar Brad, en helyllefarsa med ett litet problem; han kan inte bli farsa efter en röntgenolycka. Så han har istället fått bli styvfar åt två små usla jävla barn som hans fru Sarah, spelad av Linda Cardellini, har med sin coola ex-make Dusty, spelad av usla jävla Mark Wahlberg.

Dusty bestämmer sig hipp som happ för att komma hem och försöka ta tillbaka sin familj, och Brad gör sitt absolut mesigaste för att sätta emot. Det är premissen. Det låter ju inte så dumt, kan man tycka? Men det är det. Det här är den värsta sortens utspottad dussinkomedi. Den sorten som i princip är 100 % helt skrattfri. Känner du för att absolut inte skratta under en och en halv timme? Gå och se ”Daddy’s Home”!

Will Ferrell är typecastad som sig själv, och känns bara irriterande. Mark Wahlberg har väl aldrig i sitt liv kunnat skådespela. Barnskådespelarna är Satans apostlar nedsända till jorden. Jag överdriver bara lite.

Det finns absolut ingenting att gilla med filmen, förutom möjligtvis att den slutar med en töntig ”dance-off” som nästan fick mig att dra på mungiporna. Ja, det där var nog en spoiler. Jag bryr mig inte, och det bör inte du heller göra.

Mitt i allt flyttar en hantverkare in i Brads och hans frus hus, men jag vet inte varför. Det ska nog vara roligt. Han är ju svart, ju! Titta! Vad svart han är! Här och där läggs fullständigt horribla CGI-effekter in av någon anledning, och det ska nog också förhöja det roliga. Det gör det inte. Det stör mig bara. Har du sett trailern har du dessutom sett när det sker.

Jag tänkte göra en liten lista på saker jag hellre gör än att se om ”Daddy’s Home”. 

1.Sticka vässade blyertspennor i ögonen. 
2. Kasta mig naken över ett golv gjort av sandpapper. 
3. Se ”Get Hard” 42 gånger på raken dubbad på tyska. 

Så dåligt är det.  För allt i världen; slösa inte bort din dyrbara tid på ”Daddy’s Home”. Se om "Step Brothers" istället, eller gör något av de tre ovanstående alternativen om du är lite äventyrligt lagd. Du kommer garanterat ha roligare.
| 25 december 2015 22:01 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (3)
3
Bättre än vad den fåniga ytan gör gällande. Ferrell har gått lite på sparlåga de senaste filmerna och denna gång hjälper knappast manuset till heller. Ibland är det så korkat att man baxnar. Förvisso på ett amerikanskt sätt, så lite kan jag köpa alla stereotyper då de verkar älska sådana "over there". Men någonstans under alla snopp- och bajsskämt finns ett stort hjärta i den här filmen och i huvudpersonen Brads tafatta försök att bli omfamnad av den nya familjen. Som person upplever jag Ferrell själv lite av en familjeman och det har han tagit med in i den här filmen. Det finns en genuin pappaglädje inbakat under det där dumfåniga skalet, och kanske måste man själv vara pappa för att riktigt uppskatta det. För ibland skrattade jag så högt att jag trodde jag väckte halva huset, det var länge sedan jag hade så svårt att hålla mig för skratt till och från i den här filmen. Skådespelarmässigt är det väl egentligen bara Thomas Haden Church som får godkänt, han är som vanligt bra och oerhört rolig. Man blev lite nostalgisk av att se Linda Cardellini igen som jag inte sett sen Freaks and Geeks, även om hon inte får så mycket att spela med. Mamman är en totalt intetsägande karaktär även om lite av hennes handlingsförlamning och sen överreaktion väldigt uppenbart är högst medvetet för att försöka lära Brad att stå på sig. Men det fungerar inte helt ut då man slutar sympatisera med henne ibland. Ända till slutet, för när det står som värst till med Ferrell, det är då filmen faktiskt blir riktigt bra. Mamman visar var skåpet ska stå och den handlingsförlamade Brad får upprättelse. Slutscenen är riktigt mysig, och filmen landar till slut trots allt på 3/5. Ett fall uppåt för Ferrell! Tydligen blev filmen så framgångsrik att en uppföljare kommer senare i år, då med Mel Gibson och John Litgow som farföräldrar. Något som troligtvis kommer höja filmen, jag håller utkik!
Läs mer
1
Skammen är total. Jag vet inte vad som känns värst? Karaktärerna som är ytliga och slarvigt byggda eller själva försöken till att agera dem. Gissningsvis, så tilltalar filmen en yngre publik som inte sett så mycket film och är lättroade. Det ska tilläggas att jag såg den med två yngre tonåringar, vilka i omgångar ville stänga av och höll för ögonen av skam. Handlingen är som tidigare kommenterat förutsägbar, och det ligger nära till hands att undra hur verklighetsförankrad tanken är om att en vuxen kvinna (dessutom med föräldraansvar) någonsin skulle välja att stanna i denna relation. Tanken passerar all komik och blir snarare löjeväckande och pinsam. Ett bra grundtema om svårigheterna med att vara styvförälder och nyskapade familjers förutsättningar, grusas tyvärr i sitt dåliga framförande.
Läs mer
2
Komedi om styvpappan Brad (Will Ferell) som kämpar att få ett godkännande av sina styvbarn han har med sin drömkvinna Sara (Linda Cardellini), allt verkar gå vägen till den heta, unga, coola biologiska pappan Dusty (Mark Wahlberg) dyker upp och tar över hela huset... Ganska förutsägbar film, men ganska skönt att få allt serverat. Ingen nytänk, inga minnesvärda scener men för att underhållas för stunden funkar det..blir en svag 3a... aaa
Läs mer