Children of Men 2007

Drama Sci-Fi Thriller
USA
109 MIN
Engelska
Spanska
Tyska
Italienska
Children of Men poster

Synopsis

År 2027, i en kaotisk värld, råder hopplöshet och uppgivenhet. Kvinnorna har oförklarligt förlorat förmågan att bli gravida och inget barn har fötts på 18 år. Men plötsligt dyker en ung gravid kvinna upp och en fd aktivist får i uppdrag att föra henne till en säker tillflyktsort. De måste ta sig från London till sydkusten genom ett England som mest liknar en krigszon. Baserad på en bok av P D James.
Ditt betyg
3.4 av 928 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Recensent

Alexander Dunerfors

1 januari 2008 | 00:00

Här blir det inga barn gjorda

I grova drag kan framtidsfilmer delas i två kategorier: de superstiliga, som försöker överträffa varandra med fräcka miljöer och frisyrer (exempel: ”Aeon Flux”), eller de mörka, skitiga där solen sällan lyser och alla är tyngda av ångest (exempel: ”Strange Days”). Oavsett hur de väljer att visa vår framtid är de oftast överens om en sak: det kommer att gå åt helvete för världen. ”Children of Men” är inget undantag.

Här tas vi med till år 2027, där tv-bilder visar hur vår planet (Sverige är inte glömt) står i lågor. Inga barn har fötts på 18 år, med kaos och förödelse som följd. Enbart Storbritannien har en någorlunda fungerande infrastruktur, men inte ens där är allt frid och fröjd. De många illegala flyktingar som söker sig till landet möter starkt och omänsklig motstånd från statens sida.

”Children of Men” bygger på en flitigt använd grundstory, om en vanlig man som dras in i en ovanlig situation. Här heter han Theo (Clive Owen), har ett trist jobb och en pruttglad hippiefar (Michael Caine som filmens sköna comic relief). I sina ungdomsår var Theo en hängiven aktivist, idag har han mognat och tappat glöden. Men när han åter kontaktas av sin gamla flamma (Julianne Moore) som ber om hjälp med en farlig uppgift, väcks tron och kämparandan inom honom till liv igen. Theo ska föra en flicka ut ur landet till en fristad – en flicka som inte bara är illegal flykting, utan också mirakulöst på tjocken.

Framtiden á la Alfonso Cuarón är inte alltför olik dagens värld, fast regissören smyger in små detaljer att hålla utkik efter, som rörliga löpsedlar och en skönt spejsig Rubiks kub. Men man undviker att dränka filmen i teknik, för att vi lättare ska kunna relatera till händelserna. Här kommer dock problemet, för även om historien är ett intressant ”tänk-om”-scenario, är det inte helt lätt att bry sig om dess charmlösa karaktärer, och hade det inte varit för några rätt simpla men spännande nagelbitarscener, kunde filmen riskera att bli ganska outhärdlig.

Men där storyn är svag och inte lyckas etsa sig kvar i minnet, finns en annan stark anledning till att se ”Children of Men”: magnifikt foto och fyndiga tekniska lösningar. Framtidsfilmer brukar vara effektspäckade och regissören har inte helt avstått från CGI, men han använder det sparsamt, bara för att förhöja upplevelsen i vissa scener. Och precis som i hans del i episodfilmen ”Paris, je t’aime” har han gett sig på den svåra uppgiften att filma ett flertal komplicerade scener i en enda tagning. Håll till exempel ögonen extra öppna i bilscenen där Theo möter Kee för första gången – det är subtilt filmskapande av en stor visionär.

I övrigt kan den som vill ägna timtals åt att diskutera kopplingar till Bibeln, Tredje riket eller nutida politik. Referensernas avsikt är dock inte helt tydlig så jag väljer att dra fram datatekniken som filmens främsta egenskap, tillika räddning. Flera gånger lyckas ”Children of Men” få även mig att haja till – ”hur har de gjort det där?” Eller vad sägs om den kanske första någonsin, 100% trovärdiga dataanimerade människan?

| 1 januari 2008 00:00 |