Camp X-Ray (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En soldat som tjänstgör på Guantanamo Bay blir vän med en man som suttit fängslad där i åtta år.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: CAMP X-RAY

Gripande möte mellan soldat och fånge
Kristen Stewart och Peyman Moaadi är perfekta i det här träffande dramat om en soldat som utvecklar en oväntad vänskap på Guantanamo Bay. Engagerande, utan melodrama eller krigspropaganda/kritik.
Tycka vad man vill om Kristen Stewart men utan ambition är hon inte. Visst har hon gjort några bäst glömda mainstreamrullar (inte minst den där vampyrserien) men desto mer nämnvärt är minnesvärda insatser i smalare filmer som ”Into the Wild”, ”The Runaways” och den underskattade ”Welcome to the Rileys”. I det här fängelsedramat gör hon kanske sin bästa rollprestation hitills.

Hon spelar Amy Cole, en ung soldat som värvas för att tjänstgöra vid titellägret – en tillfällig avdelning på Guantanamo Bay. Hon lär sig snart att kämpa mot i en såväl fientlig som sexistisk miljö. Så småningom börjar en oväntad – och av andra ouppskattad – vänskap utvecklas mellan henne och en fånge, Ali (Peyman Moaadi), som suttit där i åtta års tid.

Det är ett simpelt men väl fungerande upplägg. Inledningsvis kan storyn kännas tam och uppenbar men ju mer karaktärerna börjar närma sig varandra så gör vi i publiken detsamma. Det är ingen banal kärlekshistoria (Stewarts karaktär var ursprungligen tänkt som en man) utan ett starkt relationsdrama där två utsatta individer inte bara finner tröst och mod i varandra utan även tvingas konfrontera sina insydda fördomar.

Långfilmsdebuterande regissören/manusförfattaren Peter Sattler (tidigare grafisk designer på filmer som ”Walk the Line” och ”Star Trek”) har gjort en träffande film som bygger lika mycket på trevande dialog som sökande blickar. Här finns inga melodramatiska känsloutlopp eller överflödiga bakgrundshistorier utan vi är med de två huvudpersonerna i deras situation, där vi får följa hur deras relation byggs upp. Det är gripande och välspelat.

Moaadi (Oscarsbelönade ”Nader och Simin – En separation”) är så bra att han nästan överskuggar stackars Stewart som ändå känns förvånansvärt naturlig i rollen. Hon är dock, trots en gedigen insats, filmens svaga länk. Även om hon gör riktigt bra ifrån sig så är hennes karaktäriserade anlete så exploaterat vid det här laget att man nästan letar efter de där ökända ”Twilight”-ticsen. De kommer aldrig men det blir en distraktion.

Lyckligtvis är distraktionen inget som berövar filmens styrka. Man engagerar sig i Amy och Ali, trots en del uppenbara, mindre sympatiska sidor. En laddad konfrontation och en vackert budskap i upplösningen är nog att trycka på tårkanalerna, utan dräpande fiolmusik eller liknande i bakgrunden. ”Camp X-Ray” är varken propaganda eller kritik mot kriget utan en träffsäker skildring av ett betydelsefullt möte mellan två personer från olika sidor.

"Camp X-Ray" visas på Stockholms filmfestival 2014.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
viola
Litt mye prat til tider, men en god film faktisk.
vinterblod
Över mina förväntningar, lite seg stundtals men väldigt fin innebörd.
Marcus
Jag tyckte att den här var helt okej faktiskt, gav några intressanta tankar. Kul att Kristen Stewart utmanar sig själv och inte tar den enkla vägen efter Twilight-hysterin, det ska hon ha cred för. Jag tycker att hon klarar sig hyggligt bra här också.

Veckans populära filmer

Visa fler