The Boondock Saints II: All Saints Day 2009

Slår upp "Boondock Saints", ser årtalet 1999. Hade gissat på 4-5 år tidigare än så. I det stora hela har det naturligtvis ingen nämnvärd betydelse men det är intressant att se att min dåvarande fascination för filmen låg senare än väntat. För jag var en av alla dessa överförtjusta personer som såg "Boondock Saints" ett antal gånger på VHS. Om det var 9 eller 15 år kvittar, det var i vilket fall länge sedan, och jag har inte sett den sedan dess. Jag är fortfarande osäker på om det är en bra sak, det hade varit trevligt att fräscha upp minnet och jämföra ordentligt. Å andra sidan kanske det är bäst att bedöma en fristående uppföljare på egna meriter, glömma det gamla. Å tredje sidan lämnar "Boondock Saints II: All Saints Day", oavsett om min gamla kärlek spelar in, en del att önska.

Här har bröderna McManus (Norman Reedus och Sean Patrick Flanery är förstås tillbaka, även om jag blev osäker ett tag, Flanery kändes inte riktigt sig lik) levt på Irland i åtta år tillsammans med sin gamle far Il Duce (underbare Billy Connolly) när en katolsk präst blir mördad och bröderna på grund av planterade bevis antyds vara de skyldiga. Då återvänder de på stört till Boston för att hämnas, för att rentvå sitt namn, för att bruka en hel massa våld.

Jag är lite splittrad över resultatet och kan inte säkert säga om uppföljaren känns svagare med tanke på filmen den följer upp, eller om det är en svag film på de egna meriterna. För tvivla inte, här finns bra delar, det är trots allt en del våld. Mycket pang-pang. En del av det spektakulärt. Jag uppskattar speciellt försöken att göra något utmärkande av vissa scener. Grindhousefiltret vid ett tillfälle i början. Ropet tillbaka till 40-talet. Sådana där stilistiska lekar ger inget djup men det är kul, det höjer underhållningsfaktorn för mig.

Och jag vill inte spoila slutet, med mer än att här finns underlag för en uppföljare jag väldigt gärna vill se, här fanns inslag som höjde hela härligheten ett snäpp för undertecknad.

Julie Benz ("Dexter") är full av klass som alltid, i en FBI-roll som jag tror motsvarar Willem Dafoes i första filmen. Nu är hon, sanningen att säga, inte någon Dafoe (utöver mannen själv, vem är egentligen det?), fast just den här gången känns det mer som materialets fel. Vilket känns lite som ett återkommande problem i BS2. Jag älskar Clifton Collins Jr egentligen, hans komiska sidekick är det till trots en karaktär jag kunnat vara utan. Judd Nelson, skithärlig i "Breakfast Club" för länge sedan, är knappast känd för sina rolltolkningar nuförtiden, och att låta honom tro han är Al Pacino i någon gangsterrulle av Coppola eller Scorsese är väl inte helt lyckat ens under de bästa av omständigheter.

Peter Fondas korta insats får dock sägas tillhöra filmens höjdpunkter. Stabilt pålitlig man, det där.

Jo, jag får nog sägas ha bestämt mig. När allt kommer kring och recensionen är avslutad, är "Boondock Saints II: All Saints Day" en hyggligt underhållande och tämligen ointressant rulle.