Birth (2004)

Efter flera år som ensamstående har Anna äntligen gått med på Josephs frieri. Materiellt har hon haft det bra men känslomässigt har det varit jobbigare. Anna förlorade sin förre fästman Sean tio år tidigare då han kollapsade under en joggingtur och dog. Sean var Annas stora kärlek och hon tänker fortfarande ofta på honom, men efter alla dessa år känner hon sig redo att gå vidare och har därför, efter en längre tid, accepterat Josephs frieri.

Det är dukat för fest och familjen är samlad för att höra den glada nyheten. Alla och i synnerhet Anna blir någorlunda förvånade när en okänd 10-årig grabb, som presenterar sig som Sean, dyker upp och vill prata med henne. Hon får av den unge pojken höra att han är en reinkarnation av hennes förre fästman. I samma stund som Sean den äldre dog föddes gossen som tycks ha fått hans ande. Det är inte precis vad Anna behöver höra, som tolkar det som ett skämt och kör ut grabben. Ändå kan hon inte sluta tänka på honom. När pojken ett par dagar senare åter dyker upp är Anna både fundersam och irriterad. Vem ligger bakom det hela? Är det någon med en sjuk fantasi som vill testa henne? Eller ska man tro pojken? Även Annas familj börjar undra över det hela.

Efter att ha hört pojken prata och återge privata saker om Anna och Seans förhållande är man inte lika tveksam och säker om sitt omdöme. Han känner till saker om Anna som han hade känt henne i hela hennes liv. Han säger även att Anna inte borde gifta sig med Joseph vilket får henne att börja tvivla på sitt ja.

So far so good, men utvecklingen därefter går inte som man hade förväntat sig. Fokus hamnar mer på Annas vänner och Seans förhållande till dem. Vår coola stjärna i Hollywood Peter Stormare (som även spelar Satan i bioaktuella ”Constantine”) spelar en av Seans och Annas bästa vänner. Han är helt säker framför kameran och gör en bra roll men filmen hänger inte lika mycket på honom som på manuset. Tyvärr blir det något tunt på slutet; det kunde varit bättre. Nicole Kidman är snygg och även hon gör sitt bästa men inte heller det räcker. Manusförfattaren borde funderat extra och bjudit på en bättre historia. Att Nicole Kidmans figur Anna badar och förför den unge Sean känns inte heller så trovärdigt. En annan scen som känns något konstig och fånig är när Joseph, mitt under en privat pianokonsert irriterar sig på den unge Seans oskyldiga sparkar på hans stol så att han tappar fattningen och ger sig på honom och vill fysiskt straffa honom. Är han så osäker och känner han sig hotad av lillgrabben?

Slutet kunde också ha varit bättre. Nu känns det lite platt så man undrar vad slutpoängen är. Fotot är vackert och man bjuds på en del snygga bilder men det får man i många andra filmer också.