Ammonite 2020

Romantik Drama
Storbritannien
120 MIN
Ammonite poster

Synopsis

1840-talets England. Den kända paleontologen Mary Anning arbetar i en liten stad vid sydkusten. Hennes mest berömda upptäckter ligger bakom henne. Nu försöker hon försörja sig själv och sin åldrande mamma genom att sälja fossiler till turister. En dag anländer Roderick Murchison till staden med sin fru Charlotte, som drabbats av en personlig tragedi. Mary och Charlotte är varandras motsatser. Men oväntade känslor blir början på en kärleksaffär som kommer att förändra deras liv för alltid.
Ditt betyg
2.0 av 5 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Ammonite
Biopremiär
19 mars 2021
Land
Storbritannien
Distributör
Lucky Dogs
Längd

Recensent

Alexander Kardelo

16 mars 2021 | 16:30

Kylig queer-romans har ett hjärta av sten

Kate Winslet och Saoirse Ronan saknar kemi i denna kyliga brittiska queer-romans med en sten istället för hjärta. Regissören Francis Lee slarvar bort både en intressant historia och två duktiga skådisar.
”Det finns inga belägg för att Mary Anning skulle ha varit lesbisk” hävdar hennes familj i kritik mot filmen. Hon var tillräckligt fascinerande ändå, man behöver inte hitta på någon slags snaskig flört, menar de.

”Det finns inga bevis för att hon inte var det”, svarar regissören Francis Lee. Varpå han raderar allt som kan ha varit intressant med Anning, och reducerar henne till ensam nucka vid havet, vars kalla hjärta bara tillfälligt tinar vid mötet med en ung överklassdonna.

I efterhand googlar jag mig fram till att Mary Anning (1799-1847) var en känd paleontolog och numera ansedd som en av tidernas främsta kvinnliga forskare. Gud vet om vi hade vetat så mycket om dinosaurier och juratiden idag, om inte för alla fossiler hon fann vid havet i den vindpinade engelska kuststaden Lyme Regis. Det är dock inget som framkommer när Saoirse Ronan klättrar upp på Kate Winslets ansikte för en lång och närgången oralsex-rodeo, eller någon annanstans i filmen heller för den delen.

Filmen antyder att en fascinerande person kan gömma sig där, djupt innanför skalet, men det handlar varken om hennes uppmärksammade fynd eller status som inflytelserik forskare, utan om några fiktiva veckor då Mary Anning tog sig an en hemlig älskarinna. Francis Lee är tydligt mer intresserad av att berätta en förbjuden romans och undantryckta känslor. Inget fel i det för övrigt. Han gjorde det utmärkt i sin förra film, "God's Own Country", då om två unga män som finner varann på engelska landsbygden. Den här gången - lite högre budget, avsevärt större affischnamn, men utan samma känsla.

Kate Winslet spelar huvudrollen med fullt fokus på att skapa årets tröttaste filmkaraktär. Mary är ensamstående med sin gamla mor som enda sällskap. Fossilerna vårdar hon ömt som om de vore hennes livs stora kärlek. Åtminstone betalar de hyran, och skänker en mening till den monotona vardagen. Kanske också en känsla av frihet för Mary. En hårt snörpt mun lär inte ha släppt igenom ett leende på ett kvarts sekel. Den ogillande blicken håller alla på ett coronasäkert två meters avstånd.

Givetvis blir Mary skeptisk när en välbärgad geolog på förbiresa vill dumpa sin deprimerade fru i hennes vård. Tanken är att lite bad och frisk luft vid havet ska göra Charlotte (Saoirse Ronan) gott. Mary accepterar motvilligt uppdraget att se efter unga kvinnan i några veckor, något som så småningom leder till en ömsint romans.

Med drömduon Kate Winslet och Saoirse Ronan framför kameran kan det väl inte gå fel, eller? De är onekligen två fantastiska skådespelerskor i sin rätta miljö. Kostymdrama är något de kan spela i sömnen, vilket också gör att rollvalet inte känns så överraskande som det kunde ha varit. Man jämför ofrånkomligt med andra roller de spelat med mera passion, i allt från "Titanic" till "Unga kvinnor". Winslets karaktär framstår som envist enformig och platt, Ronan livlös. Någon kemi mellan dem existerar knappt. Och när de oväntat grafiska sexscenerna tar över, står de i stark kontrast i den för övrigt kyliga filmen.

"Ammonite" är ett avskalat kammarspel som hellre serverar dystra blickar än starka känslor. Mycket förblir outtalat. Regissören litar på att tystnaden talar för sig själv. Han undviker konflikter och drama som om de vore billiga knep. Att kvinnorna är från olika samhällsskikt spelar ingen roll, att det skiljer tjugo år mellan dem nämns aldrig. Till och med musiken används sparsamt, gud förbjude att kompositören skulle få för sig att väcka någon slags emotion hos tittaren. Ett grått foto och karga miljöer bidrar inte direkt till att lyfta stämningen.

Allt det där är medvetna val från regissörens sida, för att berätta en dämpad och lågmäld kärlekshistoria för arthouse-publiken utan Hollywoods pompösa filmtricks. Omedvetet skapar han dock en film som känns tunn, trist, långsam och på gränsen till ytlig, ett tomt skal av vad den kunde ha varit.

Om du älskade franska queer-romansen "Porträtt av en kvinna i brand" och hoppades hitta samma ömhet och skönhet här, så lär du bli besviken. En jämförelse mellan de två filmerna är oundviklig, men också knappast gynnsam för "Ammonite", som framstår som den fula kusinen från landet som aldrig borde ha blivit injuden till festen.
| 16 mars 2021 16:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Ammonite
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu