All Superheroes Must Die 2013

Låt er inte luras - det här är ingen serietidningsfilmatisering med några kända superhjältar utan ett originalmanus av regissören/huvudrollsinnehavaren Jason Trost (hans andra långfilm i registolen). Upplägget med fyra superhjältar som utsätts för diverse dödsfällor och -lekar av en ond, hämndlysten skurk (James Remar) lutar sig mot någontans mellan satir och "Saw"-filmerna men inte ens 2011 (när filmen släpptes) kändes den mörka tonen för en superhjältefilm fräsch eller originell.

Jag brukar oftast tycka att filmer kan gynnas av snarare än skadas av låg budget. Men något med den här indiefilmen känns på tok för glåmigt, trist och färglöst. Till och med trikåerna är så bleka att jag önskar att Jokern från "Batman" ska dyka upp i sin lila kostym! Det är en utdragen kortfilmsidé som visserligen är någorlunda kort men ens förhoppningar att något roligt, spännande eller en gnutta intressant ska hända dör för varje scen. Det blir som ett humorbefriat TV-spel som tar sig själv på alldeles för stort allvar när den stegvis tar sig igenom olika scenarior.

Det är svårt att veta vad Trost vill med filmen. Han är ingen usel regissör och även en hygglig skådespelare men själva storyn är ett pretentiöst elände. Här finns den oundvikliga kärlekshistorien med tjejen i gänget, intriger mellan de starkaste hjältarna, superkrafter som försvunnit, uppoffringar som ska göras, etc. Det är trista klsychor, vissa med någon slags twist men fortfarande okapabla att lämna något intryck. Den så kallade finalen och det abrupta slutet sammanfattar inkompetensen.

Bland skådespelarna är det enbart Trost och Lucas Till (som var en definitivt mer minnesvärd superhjälte i "X-Men: First Class"), som även producerat, som kommer undan med hedern i behåll. Annars är det mest tragiskt att se veteranen Remar spela över å det grövsta som den typ av skurk som hånflinande gömmer sig framför en videokamera hela filmen igenom.

Superhjältar på film finns gott om nuförtiden. Christopher Nolan skapade en ny, mörkare Batman för sin trilogi medan "Kick-Ass"-filmerna med framgång drivit med konceptet. Här verkar man vilja äta kakan och ha den kvar samtidigt men lyckas inte med något. Det går inte annat än hålla med titeln - man vill faktiskt att filmens hjältar ska trilla av pinn så fort som möjligt så att filmen tar slut.