A Promise 2013

När herr Karl Hoffmeister (Alan Rickman) blir sjuk befordrar han sin adept Friedrich Zeitz (Richard Madden) till sin personlige sekreterare. Ett jobb som också innebär att den anställde måste bo hos sin arbetsgivare. Tycke uppstår ganska snart mellan Friedrich och unga fru Lotte Hoffmeister (Rebecka Hall). En romans som dock hindras inte bara av att den ena av dem är gift, utan också av det stundande första världskriget.

Fransmannen Patrice Laconte har gjort en engelsktalande film som utspelas i Tyskland 1912. Det på förhand utlovade romantiska triangeldramat händer aldrig riktigt och istället får vi se en hel hög av slappa antydningar, noll gnista och rätt larviga repliker. Dessutom saknas all form av kemi mellan de påstått förälskade tu, varför jag inte kan bry mig mindre om de till sist ska få varann eller inte.

Karaktärerna i sig är hyfsat trovärdiga och presenteras grundligt i filmens inledande halva. Skådespelarna gör sitt bästa, även om jag aldrig riktigt köper Madden som förste älskare. Nu är älskare verkligen ett alldeles för starkt ord i sammanhanget då det inte finns något värt att ens kalla glöd i filmen. Visst sniffar Friedrich på tangenterna till pianot som Lotte spelat på och det är väl det närmaste vi kommer någon uppvisad åtrå.

Fotot har potential men i slutändan är kameraföringen alldeles för inkonsekvent. Kostymerna är vackra men scenografin rätt enkel och oföränderlig. Vi får inte se många miljöer alls och de vi ser är nästan lika trista som filmen i sin helhet. Det finns enstaka scener som är riktigt trivsamma och Alan Rickman som sagt gör ett stabilt intryck som den något vid sidan av placerade herr Hoffmeister. Men ett undermåligt manus, sävligt tempo och ett allt annat än tillfredställande kulmen gör "A Promise" till ett löfte som aldrig lovar gott.