MovieZine möter Rooney Mara

12 December 2011 | 18:01

Rooney Mara: "Det ska bli obekvämt att titta på"

26-åriga Rooney Maras karriär började med otacksamt små biroller i filmer som "Youth in Revolt" och "Nightmare on Elm Street". Det var förstås innan David Fincher castade henne som flickvännen till Facebook-grundaren Mark Zuckerberg i hyllade dramat "The Social Network" - och upptäckte att han hittat sin nya Lisbeth Salander på köpet.

MovieZine har träffat flickan som fick rollen hela Hollywood ville ha - den hårda men sårbara titelkaraktären i "The Girl with the Dragon Tattoo". 

David Fincher beskrev dig just som punken personifierad, vad säger du om det?

- Jaså? Jag håller inte med. Jag skulle inte vilja sätta Lisbeth i ett fack. Jag ser inte på henne på det sättet, hon beskrivs alltid som punk eller goth, vilket antyder att man skulle vara en del av en grupp eller subkultur. Hon vill inte vara en del av något. Hennes sätt att uttrycka sig är snarare hennes rustning för att hålla folk borta.

Hur gick du tillväga för att hitta din karaktär?

- Det ligger onekligen mycket fysiskt arbete bakom. Motorcykelkurs, skateboarding, kickboxing, dialektträning… Det ligger också mycket research bakom, jag läste mycket och såg på filmer… "Kids", "Irreversible", "Enter the Void". Många mörka filmer. Jag gick också till en skola för autistiska barn, och ett center för kvinnor som utnyttjats sexuellt. Det sista var att klippa och färga håret, bleka ögonbrynen och sätta i piercings.

Fanns det överhuvudtaget något roligt i det?

- Kickboxingen gillade jag verkligen, men jag skulle nog inte kalla det kul.

Med en sådan komplex karaktär, både fysiskt och psykiskt, var började din process? Att sätta sig in i hennes huvud, anta hennes utseende…?

- Jag hade inte tid utan behövde göra båda sakerna samtidigt. Det är bara att göra det, man hinner inte tänka på det under inspelningen.

Filmerna du såg måste ha satt dig i den rätta, mörka stämningen, men du kan väl inte ha levt med den under nio månader? Hur klarade du dig?

- Som tur för mig är jag nog en rätt mörk person ändå. Så den delen var inte så svår för mig. Jag såg de filmerna för att få rätt känsla. 

Gav du karaktären några typiska svenska drag?

- Vi försökte göra allt typiskt svenskt, vi ville hålla oss trogna till Sverige hela filmen igenom. Dialekten lade jag ner mycket tid på. Det var svårt, för det finns ingen genomgående svensk dialekt. Alla låter så olika beroende på vilken del av landet de kommer från, och beroende på var de lärde sig engelska. Det var en utmaning att komma på hur vi ville att hon skulle låta. 

Lärde du dig något om Sverige som du inte visste om innan?

- Jag visste ingenting om Sverige innan... (skratt). 

Vad var det svåraste med inspelningen?

- Det finns inget som var svårast. Minst såg jag nog fram emot kylan. 

Vad säger du om allt våld och sex som ska finnas med i filmen?

- Jag har inte sett filmen än, men jag vet från inspelningarna att jag är naken en hel del. De dagarna var alla väldigt omtänksamma, jag kände mig aldrig obekväm eller exploaterad, utan väldigt säker. 

Tror du att de scenerna kommer att bli obekväma för tittarna?

- Det hoppas jag! Det ska inte bli lätt att titta på, det ska bli jobbigt och obekvämt. Min hämndscen ska vara obekväm, folk kommer förhoppningsvis att bli väldigt splittrade. Men troligen gäller det för hela filmen.

Känner du någon press, eftersom folk har en relation till Lisbeth Salander sen tidigare?

- Jag kände viss press innan jag fick rollen, men så snart det blev klart var jag tvungen att släppa allt det. Jag slutade tvivla, annars hade jag blivit galen. Visst finns det en press, Lisbeth betyder så mycket för många, men man kan inte göra alla glada.

Kände du också en koppling till Lisbeth?

- Ja, självklart. Jag hade inte kunnat gå ett år i hennes skor utan att känna mig kopplad till henne. Jag skulle inte vilja spela någon karaktär som jag inte kan relatera till. Jag kan förstå henne.

Hur lyckades du släppa henne när ni var klara med filmen?

- Jag tänkte inte på det som att jag släppte henne. Det var definitivt mycket svårare att komma ur karaktären än vad det var att komma in. Jag spenderade ett år i en extrem situation, med full fart hela dagen, varje dag. Det är svårt att släppa.

Skulle du göra det igen?

- Ja, väldigt gärna. 

Fincher ska ha sagt till dig att den här rollen kommer att förändra ditt liv. Vad var hans råd till dig?

- David är väldigt rak och beskyddande. Han var tydlig med att förklara: Bara för att alla vill ha rollen, betyder det inte att allt som kommer med på köpet kommer att vara positivt. Han ville vara säker på att jag hade alla fakta innan jag bestämde mig för att hoppa på.

Din storasyster är Kate Mara, också skådespelerska - var hon en stor inspiration för dig när du var yngre?

- Javisst, hon har spelat sen vi var tolv, och vi båda gick i fåniga små dramaklasser, så jag visste alltid att det här var vad jag ville göra. Men inte som barn, jag ville gå i skolan först och ta det när jag kände mig redo. 

Berätta om ditt välgörenhetsarbete. 

- Tyvärr har jag inte fått chansen att åka till Kenya på länge nu, men förhoppningsvis nästa år. Vi hjälper barn i ett stort slumområde utanför Nairobi, vi hjälper till med läxhjälp, sporter efter skolan, och liknande. Jag har alltid älskat att resa, jag var lite uttråkad i klassrummet på universitetet, och valde att åka till Afrika och plugga. På den vägen är det. Man lär sig mer om Machu Picchu när man faktiskt är i Macchu Picchu. 

Har du alltid varit uttråkad i skolan?

- Ja, det har jag nog. Men det är väl de flesta. 

Hur har den erfarenheten förändrat dig?

- Jag tror att allting som du gör utöver skådespeleri, som du brinner passionerat för, är viktigt och gör dig till en bättre skådespelare. Det är viktigt att skaffa sig perspektiv i livet. Världen är större än filminudstrin. Och ju mer du befinner dig ute i verkliga livet, desto lättare blir det att gestalta verkliga människor på film. 

Har den här filmen förändrat dig på något sätt?

- Ja, självklart. Varje stor erfarenhet förändrar en. Jag kan inte säga exakt hur den har förändrat mig, men det var ett intensivt år av mitt liv.

Har du tänkt på vad som händer nu, med filmens stora premiär?

- Det är definitivt otäckt, jag känner mig mycket mer exponerad. 

Det känns inte som din kopp te riktigt. Hur klarar du av till exempel stora pressträffar?

- Nej, det är definitivt inte min grej. Men man måste nog komma in i rätt sinnesstämning, och bara göra det. 

Har du fått några tips från Daniel Craig, som redan är van vid storfilmer?

- Inte än, men jag borde troligen fråga honom.

Hur var det att jobba med honom?

- Fantastiskt, han är en otrolig skådespelare och det hjälpte att ha någon på inspelningen som redan hade gått igenom allt detta. Särskilt för mig, för allting var så nytt för mig. 

Behöll du piercingen i bröstvårtan?

- Det kan jag inte svara på (skratt). Du får vänta till nästa film och se efter.

"The Girl with the Dragon Tattoo" får svensk biopremiär den 21 december.