Lisa Aschan om "Det vita folket"

24 November 2015 | 15:45

"Det vita folket" är årets svenska sci-fi-snackis

"Jag ville göra det här fängelset till mitt Overlook Hotel", säger filmens regissör Lisa Aschan.

Regissören och manusförfattaren Lisa Aschan följer upp sin hyllade och prisbelönade debut ”Apflickorna” med ”Det vita folket”, ett drama om konflikterna och relationerna på ett flyktingförvar. MovieZine fick en pratstund under Stockholms filmfestival där filmen hade premiär.



Var fick du idén till filmen?

- Det började med att jag fick reda på att de här platserna finns och jag har länge velat berätta om den här tematiken men att det har känts för stort. Men när jag väl kom dit så jag kände jag att det var som hela världen, eller åtminstone Europa, i ett destillat, i en miljö. Och alla relationer och konflikter blev tydliga på den platsen. Det kändes som om den ramen skulle fungera väldigt bra för att göra en film utifrån den här tematiken.

Hur gick arbetet med ett riktigt flyktingförvar till?

- Det är ganska svårt att få komma dit men när jag väl fick det så var jag där i ett och ett halvt år. Mitt mål har varit att inte döma någon och undersöka båda sidor. Vad det innebär att vara en del av det systemet, både de dubbla rollerna som de anställda har då de ska vara både väktare och vårdare i samma person. Vad som händer med en människa som ska försöka hantera det, det är omöjligt. Och samtidigt de som är inlåsta, om de accepterar att de är ett offer så innebär det slutet för dem. Så ingen kan egentligen bära den rollen som de har tilldelats och det händer något väldigt speciellt mellan människorna på en sådan plats. Det handlar hela tiden om vem som kontrollerar eller kontrolleras. Och att det hela tiden skiftar, att det inte är statiskt. Ingen vill egentligen vara en del av systemet, alla är lika rädda och känner en enorm utsatthet. Och det tyckte jag var otroligt intressant för jag inbillade mig innan jag kom dit att jag var neutral och inte en del av systemet. Men sen när jag kom dit förstod jag ju extremt tydligt att jag är en del av systemet och att jag är på maktsidan.

Hur mycket är fiktion och hur mycket är baserat på verkligheten?

- Alla karaktärer är byggda på verkliga människor, replikerna är sådana som jag hört sägas och situationerna sådana som jag upplevt.

Vad var det bästa med inspelningen?

- Det som var viktigt för mig när jag gjorde castingen var att de skulle kännas lika starka de olika karaktärerna. Så när jag såg Vera, Pernilla och Issaka som spelar Josef, första gången tillsammans så fick jag den där känslan av Bermudatriangeln. Det är som ett kraftfält som uppstår emellan dem. Det tyckte jag var extremt grymt. Det blev jag ju lite glad för. Sen var jag jätteglad över det där stuntet där jag fick elda upp någon, jag har inte gjort den typen av tekniska stunts innan.


Vad var det svåraste?

- Det var ganska mycket skador. Aliette som spelar Vanessa bröt tån första veckan och Vera bröt revbenen. Så det var ju en utmaning att spela in sen i sex veckor när Vera knappt kunde andas och Aliette knappt gå. Men det syns ju inte. De bet ihop, kan jag säga.

Båda dina filmer har inspirerats av klassiska filmgenrer, som västern och science fiction.

- Jag tror det handlar om att sno så mycket som möjligt från olika. Med ”Apflickorna” var det ju mycket ”Once Upon a Time in the West” och ”Harmonica - en hämnare” som var stora och viktiga inspirationskällor eller snarare objekt för stöld. Och med den här har det varit både mycket ”The Shining” utifrån att jag ville göra det här fängelset till mitt Overlook Hotel. Och sen ville jag att Pernilla Augusts karaktär Viktoria skulle vara en kvinnlig Omar från ”The Wire”. Men sen också såklart ”2001” och andra rymdfilmer.

Finns det andra genrer du vill ge dig på?

- Nästa film tänker jag göra en komedi. Jag har precis börjat men det känns jätteroligt. Det känns som ett naturligt steg.

Kände du att du hade större möjligheter efter att din debut blev så framgångsrik?

- Det har varit som att ha en silversked djupt nedstucken i halsen. Det har varit väldigt bra och jag har känt att jag får göra precis den filmen jag ville göra. So far, so good. Skönt att kunna fokusera på att göra istället för något annat. Det har varit jättehärligt.

Vad har du fått för reaktioner på filmen?

- Vi hade världspremiär på Stockholms filmfestival och den var allt jag kunde tänka mig. Det var skratt och även att folk grät och var berörda, och jag blev jättelycklig av det. Sen visade vi den i Grekland i Thessalonikis och där var det också extremt starka reaktioner. Jag är väldigt glad att folk vågar skratta och att de känner med människorna. När jag började göra filmen så tror jag att jag tänkte att jag valde att göra den för det kändes viktigt för mig då men samtidigt så tänkte jag ”undrar om folk känslomässigt kommer kunna relatera till den här tematiken”. Under arbetets gång känns det som om det har gått från en ganska liten fråga till något som alla tänker och känner, något som är i allas medvetande hela tiden. Och det tror jag är därför folk reagerar så starkt. Och dubbelt, jag tror smärta och humor hänger ihop väldigt starkt. Om man är utsatt så måste humorn finnas där för att man ska överleva.

Flyktingfrågan är ju en het, politisk fråga. Är filmen ett debattinlägg?

- Nej. Jag har varit helt ointresserad av att göra en politisk film. Då hade jag gjort den på ett helt annat sätt. Jag har ju gjort science fiction av verkligheten men det var just för att jag ville fokusera på människorna och relationerna, och ta ner det på ett mellanmänskligt plan och inte att det skulle handla om någonting annat. Jag försökte gå in i mötena och se vad de innebär.

Filmen kan ju upplevas som politisk av andra.

- Jag kan inte kontrollera folk. Det är ju en del av det, när en film får premiär. Och det är det jag vill, att den ska betyda olika saker för olika människor. Och det kommer den att göra också, utifrån de reaktioner den har fått.

Hur var det att arbeta med Pernilla August?

- Det var viktigt för mig att ha henne i den rollen för jag ville ha någon som dels kan hantera den typen av karaktär och som har en väldigt dubbel roll. Det krävs en enorm skicklighet för att skildra det som hon gör. Också att hon är pass omtyckt var viktigt, att folk instinktivt gillar henne. Det var också viktigt utifrån karaktären.



Många svenskar slussas ju vidare till Hollywood. Är det något du är sugen på?

- Det viktiga för mig att få så mycket frihet som möjligt, att få göra den typen av film jag vill göra. Det beror ju på vem som erbjuder det, pengar och frihet.