MovieZine fick en exklusiv pratstund med den talangfulle amerikanen som berättade om allt från 3D till Gaimans reaktion på filmen och hur komikerna French och Saunders bytte roller i filmen.
Henry Selick, vad var det som gjorde att du ville göra film av "Coraline"?
- Främst var det kombinationen av gamla sagor i vår moderna tid. Jag gillade att historien inspirerades av klassiska sagor som "Alice i Underlandet" och "Hans och Greta" samtidigt som den utspelade sig här och nu.
När man ser filmen är allt oerhört detaljrikt gjort, hur lång tid arbetade ni med filmens design?
- Oj det var rätt lång tid och dessutom ändrades mycket hela tiden. Det kanske var fem år innan filmens premiär som jag träffade Neil och efter att alla kontrakt och så var klara jobbade vi säkert över ett år med alla modeller och figurer. Men vi ändrade även saker under inspelningens gång då vi kom på nya idéer, så jag skulle nog säga att det tog rätt lång tid, men det behövde det göra det för att bli bra.
"Coraline" är den första stop motion-filmen som filmats i 3D. Berätta lite om hur det gick till.
- Det lustiga är att jag kände direkt att "Coraline" skulle bli perfekt i 3D, vilket var strax efter att vi hade fått rättigheterna. Men då var det helt ute att göra 3D-film eftersom den nya, digitala 3D-systemet ännu inte var utvecklat. Men nu har det plötsligt blivit jättepopulärt igen. Själva filmningen påverkas inte speciellt mycket, men det är klart att man tänker på att vissa detaljer ska komma med för att det passar just 3D bättre. I "Coraline" tycker jag att 3D passar perfekt eftersom jag vill ta med publiken in i hennes värld på samma sätt som den uppenbarar sig för henne. Magisk, otäck och överrumplande. Att det känns lite klaustrofobiskt men att synfältet sedan expanderar framför ögonen.
Vad tycker du rent generellt om användandet av just 3D?
- Jag tycker absolut att historien måste fungera för att använda det. Man kan inte bara ha det i en film för att det ska vara häftigt, utan det måste fylla någon sorts funktion. Jag tror fortfarande att man kan göra jättebra animations- eller stop motion-filmer utan 3D, det är snarare så att vissa historier inte alls behöver det, men det är ett bra instrument att jobba med ibland. Jag hoppas däremot att man i framtiden kan göra riktigt bra 3D för hemmabruk. Det finns ju möjligheten att se "Coraline" i just 3D på DVD-utgåvan, men den tycker jag inte är så bra. Jag hoppas att hemmaanläggningarna kan anpassas snart till formatet.
Du har tidigare jobbat väldigt mycket med stop motion, vad gjorde ni för framsteg med "Coraline" inom den tekniken som ni inte gjort tidigare?
- Det var första gången som vi filmade digitalt, men i stort sett så gjordes själva arbetet precis som förr. Runt 90 procent av det ni ser i filmen är modeller som vi rör i varje bildruta precis som man gjorde på den gamla goda tiden. Ibland var vi tvungna att införa vissa effekter och saker ovanpå den ursprungliga filmade bilden, så kallade komponering, men på det stora hela så jobbade vi precis som tidigare. Kanske att det hela gick lite smidigare än förr.
Det är väldigt många intressanta personer som lånar ut sina röster. Dakota Fanning, Teri Hatcher och Ian McShane bland annat. Hur jobbar du med aktörerna?
- Jag har alltid väldigt roligt när jag jobbar med skådespelare som ska gestalta röster. Det är verkligen inte samma sak som att skådespela i en film, utan som röstskådis krävs det väldigt mycket fantasi eftersom du i stort sett alltid spelar in ensam i en studio. Då är det mitt jobb som regissör att kunna förklara och ta den personen in i rätt stämning för att den ska kunna leverera en bra röstprestation. Ibland får man också kalla tillbaka personen då vi har ändrat något i historien som måste tas om eller om den har bidragit med något nytt som vi inte tänkte på. Det var väldigt kul att jobba med Dakota, hon är väldigt duktig på att gestalta olika känslor som ilska, glädje och skräck. Teri var också oerhört duktig, hon är väldigt intelligent och vet vad som krävs för att det ska fungera.
De engelska komikerna Dawn French och Jennifer Saunders är fantastiskt roliga som ett det gamla showparet Miriam och April som bor i Coralines källarlägenhet. Jag hörde dock att de fick byta roller med varandra, berätta lite om det.
- Det var faktiskt Neil som rekommenderade dem för mig, jag hade aldrig hört talas om dem innan, men åkte till England för att jobba med dem. Den första dagen satt vi och repeterade tillsammans och provade olika saker, men då dagen led mot sitt slut så kände jag mig lite frustrerad. Både två var bra, men inte fantastiska och jag kände att vi var tvungna att prova något annat. Så vi pratade om det nästa dag och helt plötsligt fick jag idén att de skulle byta roller och då blev det helt fantastiskt bra. Dawn och Jennifer var de enda som spelade in sina röster samtidigt och jag är oerhört tacksam att de inte hade några divaliteter utan mycket generöst gick med på att testa mitt förslag. Jag tror också att jag behövde vara mindre regissör med dem än med de andra skådespelarna. De känner ju varandra så väl och lyckas alltid sporra varandra till att bli bättre.
Vad tyckte Neil Gaiman om filmen när du visade den för honom?
- Ja det var nervöst ska jag säga. Jag minns att det var svinkallt och jag åkte till Minnesota, där han bor, med filmen och visade den för hela hans familj. Alla satt helt tysta under hela visningen och när den var slut hade jag ingen aning om vad de tyckte om den. Neil är ju en person som är oerhört verbal och gillar att prata mycket, så när han verkligen säger något kortfattat så betyder det något. Och för att svara på din fråga så sa han: "It's really lovely" (Den är verkligen jättefin). Det var det finaste betyget jag kunde ha fått.
"Coraline" har verkligen utmärkt sig på bioreportoaren, när så mycket annat handlar om animation. Hur tror du att framtiden för stop motion-filmer ser ut?
- Jag själv föredrar det helt klart framför animation. Det ser väldigt bra ut när det är välgjort och själva produktionen kostar faktiskt mycket mindre än till exempel Pixars animationsfilmer. Kanske bara en tredjedel av deras budget. Dessutom känns det roligt att "Coraline" har visat att det absolut finns en publik för stop motion där ute så jag känner mig både hoppfull och förväntansfull inför framtiden.
På tal om framtiden, vad jobbar du själv med just nu?
- Oj det är flera projekt. Just nu är det kanske fem olika saker som jag är intresserad av, bland annat ett nytt manus baserad på ett Neil Gaiman-verk. Sedan har jag även skrivit ett originalmanus som jag är nyfiken på att göra film på samtidigt som jag har sett ett manus någon annan skrivit som också verkar jätteintressant. Så man kan nog säga att det finns mycket att göra, jag hoppas jag kommer till skott snart.
Tack Henry Selick för att Moviezine fick en pratstund med dig!
- Tack själv!
