13 Oktober 2008 | 03:04

"High School Musical"-stjärnan ser fram emot mörkare roller

Fred Astaire. John Travolta. Patrick Swayze. Snart tar även Zac Efron sin givna plats bland dansgudar som får det unga kvinnfolket att ramla av biostolarna av extas. Efter två filmer är det dags för en grand finale med ”High School Musical 3”. En utmärkt ursäkt för MovieZine att få träffa världens just nu hetaste tonårsidol och snacka skolminnen, kändisskap och framtidsplaner.

Hur annorlunda var det att göra den tredje filmen för bioduken, istället för tv?

Vi hade mycket mer resurser. Men det märktes mer i småsaker. Inte som att de kastade pengar omkring sig, vi hade fortfarande en budget att hålla. Men behövdes det till exempel en avancerad ljussättning så gick det att ordna, till skillnad från de första två filmerna. Vi har faktiskt också två specialeffekter, pyroteknik i ett av numren och så den snurrande korridoren. Det vore omöjligt innan. Korridoren snurrar på riktigt, det är inga dataeffekter.

Hur känns det att det förmodligen är er sista film ihop?

Vår sista inspelningsdag var väldigt emotionell. ”High School Musical” har varit vårt hem väldigt länge. På många sätt kändes det som att lämna high school på riktigt. Det är ett ställe där du kan stanna för evigt, och det är bekvämt. Men nu har vi tagit studenten och måste flytta ut i världen, pröva på andra saker.

Är du färdig med ”High School Musical”-serien nu?

Ja! Våra karaktärer har ju tagit studenten, så... Det skulle krävas en genial idé och ett briljant manus, för att få mig att göra en fjärde film... Först och främst bör man fråga studion om det ens är aktuellt. Jag anser att ”High School Musical” borde leva vidare för alltid. Men jag är bara inte säker på min inblandning.

Hur var din egen high school-tid?

Rätt vanlig. Det var inte lika glamoröst eller musikaliskt som i ”High School Musical”. Jag var en vanlig elev, fick bra betyg och var definitivt inte skolans coolaste kille. Men jag uppskattar tiden jag tillbringade där, high school är viktigt när man ska ta reda på vem man är. Den erfarenheten spelar en viktig roll i allt jag gör nu.

Vi har alla sett de amerikanska tonårsfilmerna där det finns nördar, sportfånar, cheerleaders... Vilken grupp hängde du med?

Jag platsade inte i någon sådan stereotyp grupp, utan hoppade lite mellan olika. Om jag måste säga någon så gick jag på många speciallektioner för avancerade elever. Jag skulle inte kalla det genier, men studenter som ville ägna sig mer åt sina studier och läxor än övriga. Så kanske en plugghäst?

Du är redan en superstjärna vid din unga ålder. Är du inte rädd för att det hela en dag ska ta slut?

Om jag skulle tänka på det, så skulle jag inte ge hundra procent i allt jag gör, så jag försöker låta bli. Jag har bara kul medan jag gör min grej, och hoppas få fortsätta med det.

Snart fyller du 21. Kommer du att börja hänga på alla heta LA-klubbar nu som andra unga stjärnskott?

Inte sagt att jag aldrig kommer att gå ut... Men just nu känns det inte som rätt tillfälle. Den delen av Hollywood har aldrig varit så lockande.

Vi ser många unga stjärnor som börjar med droger och annat. Hur handskas du med branschens press?

Jag tror att... Det viktigaste du kan göra i min position är att fortsätta vara dig själv. Det är mitt mål. Jag vet att jag inte varit sådan innan, så det kommer aldrig heller att hända. Jag inser att jag har fått världens chans och vill inte förstöra den.

Vad är det sämsta med att vara Zac Efron?

Ibland blir folk alltför intresserade av ens privatliv. Det är isåfall den största nackdelen. Men jag lär mig att handskas med det, och det är en del av utmaningen.

Vad är då det bästa?

(skratt) Ärligt talat, och det säger jag inte bara – den största fördelen med att ha varit en del av ”High School Musical” och allt annat, har varit möjligheten att få resa världen runt. Jag har fått se och uppleva många ställen som jag annars aldrig hade fått besöka. Och det som är bäst där hemma, och det har i och för sig inget med kändisskapet att göra, är att varje inspelningsdag är en utmaning. Man tvingas att växa i sig själv och anpassa sig. Det är spännande och jag älskar det. Möjligheten att få fortsätta, och omge mig med folk som är framgångsrika i branschen, är väldigt givande. Det är det största för mig.

Och nu är du i Stockholm för första gången - vad tycker du om staden hittills?

Det är vackert, jag har en underbar utsikt från mitt fönster. Men det är jobbigt också, jag kan se men inte röra. Annars har jag bara sett det vi såg på vägen hit från flygplatsen. Men det var mörkt. Vi åker redan imorgon, så tyvärr blir det inte mer den här gången. Min pappa har varit i Sverige flera gånger, och han älskade det. Min pappa har varit till många ställen, han reste ofta när han var yngre. Det är något jag också hoppas på att få göra en dag. Raka av mig håret, göra mig oigenkännlig och se världen. Och slippa göra intervjuer och träffa fans samtidigt.

Hur är det att ha alla dessa fans skrikande efter dig?

Det är lustigt, för man vänjer sig aldrig. Jag är fortfarande en väldigt vanlig person. Ibland får folk för sig att man ska vara på ett visst sätt. Men det är smickrande och kul. Ett äventyr.

Läser du allt skvaller som skrivs om dig?

Ibland är det oundvikligt. Men för det mesta, nej.

Hur är det att jobba så nära din flickvän, Vanessa?

(skratt) Vi har gjort tre filmer tillsammans nu, och utvecklat en tillit i vår relation. Det har varit härligt att ha hennes stöd genom filmerna. Hon finns alltid där för mig oavsett hur svåra danserna är. Vi är inte rädda för att ta risker inför varann. Vi kan fåna oss riktigt mycket framför kameran.

Vad är det bästa med henne?

Jag vet inte hur jag kan svara på det så enkelt. Det finns många bra saker, hon är väldigt begåvad och rolig att jobba ihop med. Spontan och vacker.

Vad blir ditt nästa steg i superkarriären?

Jag har spelat in filmerna ”17 Again” och ”Me and Orson Welles”, som släpps snart. Närmast letar jag helst nya musikaler. Vi har en idé om att kanske göra något av ”Footloose”, vilket borde bli kul. Det är ingen musikal egentligen, det skulle bli någon slags hybrid. Jag kommer nog alltid att vara öppen för musikaler. Men ärligt talat tror jag att jag främst letar efter en på något sätt utmanande roll. Jag gillar också att arbeta med stora regissörer, det är fascinerande. Man kan lära sig så mycket.

Vilka regissörer hoppas du på?

Jag kan inte nämna alla, det finns så många nya talanger också. Men jag älskar Zack Snyder, han vore kul att arbeta ihop med. Martin Scorsese, Gus van Sant, den typen av killar. Så någon dag kanske?