London Film Festival 2013 – Långfilmsdebutanten Clio Barnand bevisar att köksbänksrealismen än inte är död med en barndomshistoria som blev uttagen till Directors’ Forthnight på Croisetten tidigare i år. ”The Selfish Giant” andas Ken Loach och svider till mer än en braziliansk vaxning.

London Film Festival 2013 – Oavsett om det är en flipp eller flopp som fransosen Francois Ozon levererar så har han en stående inbjudan till den årliga Cannes-festivalen. Nu senast tävlade han om Guldpalmen med vampiga ”Jeune et jolie” som dammar av de teman Luis Buñuel presenterade i ”Belle de Jour – Dagfjärilen” för 46 år sedan.

London Film Festival 2013 – Ryskt svårmod blandas med dubbelgångarkomik i ”Submarine”-regissörens nya film baserad på en kortroman av Fjodor Dostojevskij. ”The Double” är ordfattig men bubblar ändå över av charm.

Vi pratar om den påfrestande inspelningen av ”Captain Phillips” med en av Storbritanniens främsta regissörer.

Hugh Jackman drar på sig flanellskjortan och spelar en fader på bristningsgränsen som får uppleva en förälders värsta farhågor. ”Prisoners” är en fullpott som golvar med en skavande story.

”Bourne Ultimatum”-regissören Paul Greengrass återvänder med sin handhållna kamera i ”Captain Phillips” till en katt och råtta-lek som utspelar sig ute på djupt, farligt vatten. De 134 minuterna som filmen löper fäster fokus vid koloniala strukturer och är ett drabbande och pulshöjande gisslandrama.

London Film Festival 2013 – Nobelprisvinnaren Doris Lessings kontroversiella novell ”Kärleksbarnet” har blivit film. ”Perfect Mothers” är en banal historia om en romans med många törnar, som inte vill hjälpa åskådarna att förstå dess komplexa natur.

London Film Festival 2013 – Med många ikoniska rollprestationer i bagaget blev James Gandolfinis avslut till filmvärlden, ”Enough Said”, en allmängiltig och varm rom-com om skilsmässoterapi och att hitta sin andra hälft.

London Film Festival 2013 – James Franco följer upp regissörskarriären med en adaption av ett verk som aldrig tidigare filmatiserats. ”As I Lay Dying” baseras på romanen under samma namn av William Faulkner och är en svårbedömd och tekniskt avancerad allegori som förtjänar både ris och ros.

London Film Festival 2013 – I ”500 Days of Summer”-skaparnas senaste film är de en yngre duo som står i centrum, men huvudrollsinnehavarnas ringa ålder förhindrar den inte från att tilltala en bred målgrupp. ”The Spectacular Now” ska återkalla känslan av att ha fjärilar i magen men får inte mitt blödiga hjärta att smälta. Tyvärr kan jag kan inte stämma in helt i hyllningskören.

Radarparet Simon Pegg och Nick Frost checkar in igen med Edgar Wright för den sista delen i Cornetto-trilogin. Det är dags att kavla upp ärmarna för action, smällar och ohyggligt roliga skämt.

Disney presenterar en film för minstingarna om fordon högt upp i det blå som färdas över longitud och latitud. ”Flygplan” är en spin-off på Pixars ”Bilar” som rätt och slätt bara vågar köra på autopilot.

En film baserad på verkliga händelser om exorcism, telepati och antikrist låter lockande. ”Saw”-regissören James Wan bör vara på hemmaplan men kan inte bestämma sig i vilken riktning han vill gå med ”The Conjuring”. Summan blir en bottenlös, skev och smått tondöv näradödenupplevelse.

Efter filmer som ”A Beautiful Mind”, ”Cinderella Man” och ”Da Vinci-koden” hugger Ron Howard tänderna i ett manus baserat på hatkärleken mellan två berömda sportstjärnor. ”Rush” laborerar med oinbjudna känslor och befinner sig i ett kroniskt tillstånd av cinematografisk fulländning.

I år firade Bergmanveckan sitt 10-års jubileum med pompa och ståt. Vi träffade en av gästerna, Greta Gerwig, under hennes besök på den svenska filmkonstnärens hemort där Sverigepremiären av ”Frances Ha” ägde rum.

Efter att ha experimenterat med feministisk pornografi tillsammans med bl.a. Ester Martin Bergsmark i ”Dirty Diaries”, har Mia Engberg vänt kamerastativet mot sitt eget förflutna och gjort en poetisk dokumentär av ett högst personligt ämne. ”Belleville Baby” blev uttagen till Berlins internationella filmfestival tidigare i år och är en dristig berättelse om en svunnen tid som kröner henne till en av landets mest spännande filmskapare.

Beundrare eller inte? Det spelar ingen roll. Regissören bakom musikdokumentären ”The Stone Roses: Made of Stone” tar fasta på den där känslan av att fullständigt avguda en idol vilket gör den till ett sevärt, universellt och relaterbart stycke. De blev inte världens kändaste band som de unga medlemmarna en gång siade om, men de kom i alla fall en bra bit på vägen. Bered dig på årets musikaliska frälsning.