En av de absolut dyraste produktionerna i TV-historien fick också till slut se sig besegrad just på grund av dess enorma nota. HBO:s ”Rome” var älskad av både TV-publik, kritiker och några till. Tittarsiffrorna och ratingen svek aldrig, men likt kusinen ”Deadwood” (från samma kanal) blev slutligen produktionskostnaderna alldeles för höga för att hålla serien vid liv.

Denna godbit är verkligen Denis Learys serie helt och hållet – den låter Leary, den ser ut som Leary och den andas Leary. Behöver jag ens nämna att ifall man gillar Leary kommer man att älska FX:s ”Rescue Me”? På ytan ett något småskumt brandmansdrama, men serien är så mycket mer än så, trust me!

Serier och filmer som kretsar kring eller utspelar sig i fängelsemiljöer har, ursäkta uttrycket, alltid fängslat mig. Sedan finns det, som med det mesta, alltid bra och dåliga exempel. ”Prison Break” hamnar någonstans där mitt emellan, den börjar riktigt lovande, men sedan tappar den vartefter.

2013 års stora bidrag till gangstergenren i TV-världen var onekligen Frank Darabonts noir-miniserie ”Mob City”. Förväntningarna var onekligen skyhöga, dess trailer som snurrade runt på nätet redan månader innan dess premiär fick det sannerligen att vattnas i munnen på vilken gangsterfantast som helst, naturligtvis mig själv inkluderad. Levde serien upp till sina förväntningar? (Recension av första säsongen.)

Ricky Gervais parhäst Stephen Merchants USA-debut på TV-seriefronten (förutom en pytteliten roll i ”24” 2007) blev alltså i hans egen produktion ”Hello Ladies”, vilken i sin tur baserades på en av hans mest bejublade standup-shower. En riktigt trevlig och underhållande serie – synd bara att TV-publikens svek ledde till att HBO tvingades att lägga ned den redan efter en säsong. ”Hello Ladies” blev ”Goodbye Ladies” lite väl tidigt.

”Familjen Macahan” har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Mina allra tidigaste minnen av TV-serier och film överhuvudtaget består av toner, bilder och scener från just den här mäktiga serien. Vi snackar tidigt 80-tal här och sedan dess har jag genom åren sett om den minst två gånger och känner jag mig själv rätt lär det knappast stanna vid det.

Vi lever nu onekligen i en tid där det mesta stöps om. Där remakes, reboots, you name it, pryder både biorepertoarerna och TV-tablåerna, ingenting är längre heligt. Så varför inte göra en TV-serie om det hela tyckte ett par, hör och häpna, amerikanska manusförfattare. Resultatet blev serien med den mycket passande titeln ”Episodes”. (Recension av säsong 1-2.)

Strax innan premiären av snutdramat ”Copper” hösten 2012 var vi minst sagt många som satt där extremt förväntansfulla. En serie beklädd med oerhört starka namn, med 1860-talets New York som skådeplats och med en kanal som BBC America bakom det hela kunde väl ändå inte gå fel? Tydligen, ”Copper” blev en rätt hyfsad besvikelse där eftersmaken av just bortkastad potential smakade som allra beskast.

Mitt under de brinnande, avslutande säsongerna av succéserien ”The Sopranos” föddes kabelkanalen Showtimes gangsterdrama ”Brotherhood”. Detta var sommaren 2006 och jag är väldigt lycklig att jag var en av de (alldeles för få) som snappade upp denna lilla pärla. Ni som missat denna; läs min recension, låt er hänföras och plocka genast upp serien!

”Sex, Power, Murder, Amen”, detta kunde man läsa på de posters som släpptes strax innan den amerikanska premiären av Showtimes historiska TV-serie ”The Borgias” den 3:e april 2011. Fyra starka och välvalda ord som självklart gjorde att man lockades, här skulle vi få en serie som utlovade nästan en ”The Sopranos”-lik handling fast i självaste Vatikanen! Uppfyllde ”The Borgias” förväntningarna?

”Black Sails”, serien som ersatte Starz ultravåldsamma och vågade ”Spartacus”, blev väl inte direkt den serie som jag hade väntat mig. Pilotavsnittet lovade hyggligt gott, dessvärre började det dala redan i dess andra avsnitt och sedan hämtade den sig aldrig riktigt något mer. ”Black Sails”? Nä, snarare ”Black Fails”. (Recension av säsong 1.)

Efter det att Charlie Sheen 2011 lyckades ställa till det så pass illa att han fick sparken från komediserien ”Two and a Half Men” tappade helt klart den serien sin viktigaste karaktär. Medan Sheen satt och rullade tummarna på rehab satt jag själv och hoppades på att han snart skulle komma tillbaka, jag saknade helt enkelt klantarslet. Redan året därpå, i början av 2012, nåddes jag så äntligen av nyheten om att självaste kabelkanalen FX skulle producera en helt ny serie med juvelen Sheen i huvudrollen, gissa ifall jag blev exalterad?

Ifall man skulle blanda filmerna ”300” och ”Gladiator” och sedan krydda det hela med en rejäl dos av kabelkanalen Starz klassiska aromer får man ”Spartacus” som serverad på ett fat. Ett fat fyllt till bredden av arenor, blod, våld, sex och diverse avhuggna kroppsdelar. En påfyllning behöver du knappast be om.

Efter samarbetet med Shawn Ryan i den fantastiska snutserien ”The Shield” begav sig manusförfattaren Kurt Sutter ut på eget håll. Året var 2008 och hans sikte var inställt på ett av hans sedan länge tillbaka planerade drömprojekt om en hårdbarkad MC-familj. Redan hösten 2008 blev projektet verklighet och det kallas sedan ett gäng år tillbaka för ”Sons of Anarchy”. (Recension av säsong 1-6.)

Trots att ”Terra Nova” hade premiär i september 2011 hörde vi talas om serien redan under det tidiga 2010. Det var redan då dags för hypen att ta sitt fäste. Tog sitt fäste gjorde den utan dess like – vi skulle få tidsresor, dinosaurier och iögonfallande effekter i ett massivt äventyr signerat självaste Steven Spielberg. Många drog, långt innan premiären, naturligtvis likheter med filmer som ”Jurassic Park” och ”Avatar”. Vad vi i slutändan istället fick var ”Sjunde himlen” möter ”Fragglarna”.

Detta har jag kallat ”American Horror Story” ett par gånger tidigare, jag kan dock helt enkelt inte hitta på en mer passande beskrivning till detta skräckpaket till TV-serie. Det kryllar inte direkt av skräck/rysarserier på TV och det har det väl egentligen aldrig gjort. Detta var dock bara en av anledningarna till varför ”American Horror Story” var ett sådant fruktansvärt välkommet projekt! (Recension av säsong 1-3)

Några veckor efter premiären av pånyttfödelsen ”24: Live Another Day”, som verkligen fungerar so far, sitter jag här och funderar på ifall det finns några andra serier jag vill se komma tillbaka? Svaret på den frågan är ja och här nedan ska jag bjuda på fem heta aspiranter!