Slasher – född: Halloween 1978. Död: Alla Hjärtans Dag 2009

Fart, spänning bra biroller och en märkbar kemi mellan två snygga huvudrollsinnehavare – årets biodejting har hittat sitt mecka.

En komedi om mandates känns fräscht. Synd bara att den klampar rakt ner i den simpla humorsörja som amerikaner inte tycks få nog av.

”Pianot” slår an en tangent för egensinnighet, passion och rätten till att bestämma över sitt eget förhållningssätt till världen. Ett välkomponerat och vackert mästerverk av nutidens största kvinnliga regissör.

”Natt på museet 2” är lite som en dubbelsidig tavla där ena sidan står för oskuldsfull underhållning och den andra behöver en rejäl dammtrasa.

Stilfullt bondfångeri i modern matinéskrud. Kul som underhållning men garnityren överglänser innanmätet.

Slapp, slappare, slappast. En malmökomedi rik på klyschor, men fattig på mening.

Konspirationsjunkies får sitt lystmäte tillgodosett för här står stormaktens korridorer, invecklade vänskapsband, snygga slipsar, skarpa journalister och illvilliga konspirationer alla snyggt på rad till avtäckning. Ändå tills den sista masken snörs av och en fadd eftersmak tar vid.

Ett dreamteam skådisar ombord på ett skepp lastat med glädje och galenskap. Sättningen och kläderna är sköna, replikerna och tajmingen himmelska. Curtis anarkistiska radiopirater är omöjliga att inte falla för.

Komponenterna känns igen som affischen utlovar. Intrigen är ny. Men under motorhuven döljer sig samma dumaction.

Whitesharks första film är mest ett mallat och identitetslöst hopkok av klassisk folklore och moderna ingredienser. Men trollen är ganska fina.

En hårbollsgäspning för dem som aldrig charmats av en varm nos i knäet. Men för hundälskare är ”Marley & jag” en trevlig underhållning som sätter människans bäste vän i fokus.

Den amerikanska skådespelareliten stod på kö för att samarbeta med Kaufman i ”Synecdoche, New York”. Resultatet blev en intrikat vävt och mångbottnat mästerverk.

Fantastiska fyran var alltid de där präktiga hjältarna i blå trikåer som hade sunda värderingar och åt gröt till frukost.

Långfilmsversionen av ”Brideshead Revisited” är idel vackert foto, starkt ensemblespel och fint musiksatt soundtrack. Trots att filmen inte lär komma i närheten av tv-seriens ikonstatus är Evelyn Waughs värld värt ett återbesök även hösten 2008.