RECENSION. När filmstjärnan försvinner blir det upp till stuntmannen att rädda produktionen i en avdammad 80-talsserie som får nytt liv på bioduken. Ryan Gosling tar tonvis med stryk och vi bjuds på massor av fantastiska stunts, men kärleken uteblir dessvärre.

RECENSION. En jakthelg i skogen mellan vänner och kollegor blir alltmer surrealistisk när varken skogen eller människorna beter sig som de borde. Sarah Gyllenstiernas utmärkta långfilmsdebut har en nervig tyngd och känns obehaglig in i märgen från början till slut.

RECENSION. Drakkrigaren Po är tillbaka för en fjärde film med kung fu, one-liners och humor. Handlingen är dock förutsägbar och humorn likaså, men för en stunds förströelse fungerar filmen utmärkt.

Livsfarliga spindlar invaderar ett hyreshus där de boende tvingas göra allt för att rädda sina liv. Med ett ovanligt djup och välspelade känslor bjuder “Vermin” på så mycket mer än en creepy crawlies-skräckis av standardformat.

Under en digital presskonferens berättade bland andra Denis Villenueve, Zendaya och Rebecca Ferguson om den mäktiga inspelningen.

RECENSION. Den länge emotsedda fortsättningen “Dune: Part Two” är en visuellt och tekniskt sett mästerlig film. Men den stora och komplicerade berättelsen tappar något av sin kärna när karaktärerna inte mejslas fram tydligare. Dock lyckas Villeneuve hålla en oerhört komplex och spännande berättelse i schack under hela speltiden, vilket ändå är en fantastisk bedrift, skriver MovieZines Anna Hedlin.

RECENSION. Isabella Eklöfs första film på sex år berättar om ett liv som är kantat av sexuellt trauma, men dessvärre engagerar det inte. Där vi borde beröras ligger känslorna istället platta och orörliga.

RECENSION. Den tyske filmfotografen tillika regissören Timm Krögers andra långfilm är en underbart suggestiv, svartvit film noir om fysik, märkliga fenomen och alternativa världar. Med starka “Twin Peaks”-vibbar och hemsökande overklighetskänslor är detta en film man stannar hos länge.

RECENSION. Japans Oscarsbidrag för i år är signerat av ingen mindre än Wim Wenders. ”Perfect Days” har beskrivits som en kärleksförklaring till Tokyo, men är även en vacker hyllning till det enkla i livet.

RECENSION. Roman Polanski är tillbaka med sin 24:e långfilm, som har en spretig och ofokuserad handling. Eller snarare en mängd olika handlingar. Tyvärr saknar allihop sammanhang och är både trötta, trista och smaklösa.

RECENSION. När en familj gräsänder får för sig att lämna sin trygga damm för ett äventyr i soligare klimat är det upplagt för misstag, vilka självklart sker. Men trots viss förutsägbarhet ger filmen ändå en varm känsla inombords.

RECENSION. När Mikael Persbrandt tar sig an rollen som en av Sveriges mest kända och aktade personer gör han det med sällan skådad fingertoppskänsla. Men trots påkostad och snygg inramning gör inte berättelsen så ont i hjärtat som den borde.

RECENSION. Svensk-amerikanske Adam Anders tar sig an den kristna skapelseberättelsen med både musik och humor, men försöket faller platt och hårt till marken. Vad vi istället får är ett tillrättalagt haveri som inte kan glädja någon utom möjligen de redan troende. Uttrycket ”att predika för de redan frälsta” har sällan passat bättre än här.

RECENSION. I en tätt packad polisaction berättas den viktiga historien om den franska polisens massiva terroristjakt efter Parisattackerna 2015. Alltför mycket information på för kort tid ger tyvärr ett stökigt och stressat intryck. Resultatet är välgjort, men inte tillräckligt.

RECENSION. Tre unga systrar lever ett anarkistiskt liv utan vuxnas kontroll. Men vad händer när verklighetens vassa egg börjar skära i systrarnas egenskapade utopi? Festivalprisade Mika Gustafson ger oss en magisk och smärtsam uppväxtskildring, väl värd att se.