Beck och Gunvald fortsätter lösa mordfall som är ungefär lika intressanta eller originella som i någon av dem tjugo senaste filmerna, eller valfritt ”CSI”-avsnitt. Snyggt och småspännande som bäst, men ofta rutinmässigt och förutsägbart.

Barnboksrullen ”Nanny McPhee” om en magisk barnvakt ful som stryk (tänk Mary Poppins med vårtor och fat suit) är kanske inte årets mest efterlängtade men lär funka för barn med förkärlek till slapstick och grisar. En övre åldersgräns vore att föreslå dock.

Störst är inte alltid starkast, bevisar SF när årets första ordentliga actionrulle inte ingår i den hittills ganska tama Biosommaren. ”A-Team” är två timmar skönt, opretentiöst biogodis som lyckas vara testosterongrabbig utan att samtidigt vara pinsamt korkad, som ofta är fallet med vapenfixerade, muskelfixerade agentfilmer.

”Varning för vilda djur” är gjord som om 1990-talet aldrig existerat. Eller möjligen som en hyllning till oförargliga barnfilmsklassiker som ”Ensam hemma” och ”Dr Dolittle”. I vilket fall så är det en lättsam men ganska tjatig djurkomedi med mer slapstick än hjärnan orkar med.

En parodi på Sveriges mest urmjölkade genre – polisfilm – hade aldrig suttit mer rätt i tiden men tyvärr siktas det lite väl lågt och humorn träffar lika ofta fel som rätt även om skådespelarna gör det uthärdligt.

Ridley Scott gör episk storfilm av Robin Hood-legenden med Russell Crowe och Cate Blanchett och visst är det ett koncept som inte kan misslyckas. Och det fungerar men saker och ting är lite för perfekta och i slutändan blir det en ganska feg film som inte riktigt vågar ta ut svängarna.

Robert Downey Jr tar på sig robotdräkten igen i den här pampiga serietidningsuppföljaren, årets första, och det blir adrenalinfylld action och vitsiga sarkasmer fast i större upplaga. Som film är den varken mycket bättre eller sämre än första men fans lär inte bli besvikna.