Män som simmar 2010
Synopsis
Vad som började som ett skämt en sen kväll på en bar blir plötsligt en alarmerande verklighet. Snart tränade de två gånger i veckan på ett mycket fokuserat sätt. Att simma konstsim blir ett andningshål i en tillvaro som känns full av stress och krav. Poolen blir en oas där dessa medelålders män kan flyta, leka och komma ihåg att en gång var allting möjligt.
Info
Konstsim och ålderskris
Det är inte första gången konstsimherrar hamnar på film. 2008 kom Måns Herngrens "Allt flyter", där Jane Magnusson är medförfattare. Samma Jane Magnusson är coach för Stockholm Konstsim Herr och medverkar i "Män som simmar". Vi får följa laget inför deras uppladdning inför VM i Milano 2009 och det är definitivt ingen dans på rosor, utan mycket tjafs och pengaproblem. Filmens berättarröst tillika regissör och medlem i laget, Dylan Williams, presenterar oss för var och en av lagets medlemmar. Några av dem får dock mer plats än andra, förutom Dylan själv är det främst köttmästaren Rickard och musikmannen Lars.
"Män som simmar" har två stora frågor på sin agenda - mansbilden och medelålderskrisen. Hur ska män uppföra sig och hur ser vi på män som inte gör rätt? Är allt kört när man har fyllt 40 och insett att man inte kommer att bli rockstjärna? Frågorna flyter förstås in i varandra, men de gör att man engagerar sig i filmen. Det som de flesta av männen i konstsimlaget har gemensamt är just sökandet efter en ny identitet och gemenskap. För Dylan som har svårt att passa in i det svenska samhället blir konstsimmet ett sätt att känna samhörighet. Lars jämför laget med att ha ett band, något som verkar duga alldeles utmärkt när rockdrömmarna har försvunnit. Att klä av sig och uppträda inför publik är något, som Jane Magnusson påpekar, som män vanligtvis inte gör. Konstsimmarna vidgar mansbilden, vilket vi alla ska vara tacksamma för. Det är nämligen svårt att vara allt för tuff i små tajta badbyxor, samtidigt som man formar en blomma i en simbassäng.
Ett problem med "Män som simmar" är att den vill ha med för mycket. Sidoberättelserna, om till exempel Dylans ekonomiska problem, för inte historien framåt utan blir mest som en mindre intressant parentes. Jag hade även gärna sett ännu mer från träningarna i bassängen. Nu känns det snarare som att de är mer på land och tjafsar än de är i vattnet. Det kanske är så det är, men det får publiken att missa den utveckling som de faktiskt genomgår. De är inte bara ett gäng lustigkurrar utan koordination, som de framställs under en stor del av filmen.
Dylans berättarröst tar oss igenom berättelsen, där vi får följa med på träningar, pubbesök, uppvisningar och även hem till familjen. Vid några tillfällen vänder sig de medverkande direkt till oss, men oftast är det en observerande film som följer med ända in i duschen.
De sista tjugo minuterna, när vi befinner oss på VM i Milano, lyfter "Män som simmar" ordentligt. Fotot är snyggt och det är fantastiskt roligt att se de tävlande från olika länder. Några är tjocka, andra är taniga, italienarna är vältränade och japanerna har rakade ben. Det är underhållande och man håller tummarna för det svenska laget. Synd att filmen inte håller den nivån under hela speltiden.
