Leap Year 2010

När hon dessutom varvat det med ett fåtal tyngre roller, som hennes tolkning av syster James i det extremt välspelade dramat "Tvivel" förra året, har hennes storhet blivit alltmer tydlig. Adams är helt enkelt riktigt bra. Just därför är det riktigt synd att se hennes talang slösas bort på en dussinrulle som "Leap Year".

Här spelar hon den något bortskämda Manhattanbon Anna Brady som mest av allt vill att hennes pojkvän sedan fyra år ska ta sig i kragen och fria till henne. När det inte händer beslutar hon sig för att ta saken i egna händer. Hon upptäcker att det i Irland finns en tradition som gör att kvinnor får fria till sina män sista dagen i februari varje skottår. Eftersom pojkvännen råkar befinna sig på jobb i Irland och det som av en slump dessutom är skottår kastar hon sig på planet för att överraska honom med ett romantiskt förslag.

Det går naturligtvis inte riktigt som hon tänkt sig, en illasinnad storm sätter käppar i hjulet för hennes planer och snart tvingas hon söka skydd i en liten irländsk by för att leta vidare transport till Dublin och kärleken. Här träffar hon den irländske surmulne värdshusvärden Declan (Matthew Goode) som efter lite trugande går med på att köra henne till storstaden. Och så fortsätter berättselsen med förvecklingar du sett tusen gånger förut i sann romcom-anda.

Problemet med den här filmen är just att den från första till sista stund känns som ett destillat av de senaste 20 årens alla romcoms. Det går inte en sekund då du inte vet vad som kommer att hända i nästa scen och i ärlighetens namn blir den här förutsägbarheten extremt tröttande efter ett tag. Att manuset i all dess enastående träighet dessutom känns som något som skulle passa bättre i en videofilm från mitten av 80-talet än något från 2010 gör knappast saken bättre. Det skojas friskt i filmen men den är väldigt sällan rolig på riktigt och de irlänska inslagen känns lika genuina som en valfri irländsk pub i Stockholm, det vill säga inte alls. Matthew Goode känns desstuom malplacerad som irländsk hunk och den så kallade kemin finns ingenstans att hitta.

Men trots ovanstående reservationer så fungerar "Leap Year" trots allt hyggligt för det den försöker göra. Som en romcom av den gamla skolan är den hyfsat underhållande, om än på ett något hjärndött vis. Jag kan tänka mig att den kommer passa alldeles utmärkt på en kommersiell tv-kanal någon trist påskhelg. I godiskoma och inramad av reklam för tvättmedel kommer den här irlänska sockersöta lilla historien komma till sin rätt på ett bättre sätt än en stor bioduk. Men låt oss alla hoppas att Amy Adams tar sitt förnuft till fånga och tackar nej till liknande projekt i framtiden. För allas vår skull.