Howl 2010

Allen Ginsberg skrev dikten Howl år 1955. Några år senare anklagades den för att vara obscen och fallet hamnade i rätten. Filmen "Howl" hoppar mellan rättegången, Ginsbergs läsning av dikten inför en uppskattande grupp radikalt intellektuella och scener ur poetens liv - där vi får ta del av hans tankar kring det hela samt hans relationer och hur han kommer ut som homosexuell.

Bakom står Rob Epstein och Jeffrey Friedman som tidigare gjort en mängd dokumentärer ihop och det märks på stilen som är väldigt långt ifrån vanlig spelfilm. Filmens tagline handlar om rättegången, och det är en viktig bit historia om hur censuren försökte trycka ner tryckfriheten bara för att ord som kuk och avsugning nämns "i onödan", men rent filmiskt är det den minst intressanta biten av "Howl".

Delarna med Ginsberg - både intervjun och bilderna ur hans liv - är ruggigt snygga med blågultonade nyanser och tidsriktig klädstil och musik till. Men framför allt är det dikten engagerat levererad med Francos självklara stämma och bildsatt med perfekta (båda vackra och hotfulla) animationer som hjälper en mindre dikt-van person att sköljas med av vågen av känsloinbakade ord.

"Howl" är en konstfilm att njuta av, en bit poesi i vardagen.