Beck - Levande begravd (2010)
Kriminalare
Rutinmässigt och förutsägbart
Beck och Gunvald fortsätter lösa mordfall som är ungefär lika intressanta eller originella som i någon av dem tjugo senaste filmerna, eller valfritt "CSI"-avsnitt. Snyggt och småspännande som bäst, men ofta rutinmässigt och förutsägbart.
En åklagare och kollega till kommissarie Martin Beck (Peter Haber) attackeras i en biltvätt och hittas senare mördad i en lekpark, levande begravd. När en kriminell motorcykelgängmedlem misstänks råkar han ut för samma sak. När Beck går ut i TV kontaktas han av mördaren som verkar vilja få honom förstå syftet med morden.
Beckseriens största styrka är troligen att ha budgeten till att göra en supersnygg polisthriller med proffs både bakom och framför kameran. Och som thriller är den stundtals riktigt spännande. Fotot är utomordentligt och det finns gott om atmosfär och stämning i mordscenerna.
Största problemet med Beck är troligen Beck själv. Och hans kollegor. För så fort fallet ska utredas blir det trista, pratiga scener där man glor på lik med obducenter och Gunvald drar trötta sarkasmer. Och hittar ett nytt lik. Och ett till. Ni fattar upplägget.
Peter Haber och speciellt Mikael Persbrandt går på rutin och ser förståeligt trötta ut. Måns Nathanaelson känns en aning för gammal för att spela nykläckt, småkorkad rookiesnut. Ingvar Hirdwall är som alltid klockren som Becks granne men är som alltid ganska tidsbegränsad i sin medverkan.
På det stora hela är det en ganska glest befolkad film med bleka karaktärer och stor brist på intressanta biroller, vilket skapar problem då huvudpersonerna utvecklats färdigt och mjölkats ut i oräkneligt antal filmer. Serien är i desperat behov av lite färskt blod och originella idéer, speciellt nu när den får konkurrens av "Kommissarie Späck". Det känns mycket som att se ett avsnitt av en anonym, nattsänd polisserie på TV - det är helt okej för stunden men man glömmer den sekunden efter man stängt av.
Storyn är av standardmått och det blir lite tjatigt när de ganska förutsägbara vändningarna uppdagas för karaktärerna långt efter att publiken hakat på. I en sådan här film är det inte helt positivt att publiken känner sig smartare än rollfigurerna. När dessutom mördarens identitet och motiv är på fantasilös "Mord & inga visor"-nivå lämnas man med en mättad känsla av besvikelse.
På det stora hela en väntat meningslös men okej uppföljare, varken särskilt mycket bättre eller sämre än andra filmer i serien/genren. Publiken lär strömma till den i vilket fall och lär säkert gå hem hos lättillfredställda Beckfans. Men vill du ge hjärnan en utmaning vänta hellre på "Inception" som får premiär i juli.
