Attack the Block 2011

Hur många gånger har man inte sett en rymdinvasionsfilm och förundrats över att utomjordingarna alltid siktar in sig på amerikanska storstäder. Men visst finns det undantag som apartheid-alegorin ”District 9”, ”Monsters” från förra året som utspelade sig i Mexiko eller godbiten ”Rymdinvasion i Lappland” från 1959. Utomjordingarna i ”Attack the Block” var troligen på väg till Los Angeles, som polarna i senaste tidens rullar som ”Skyline” eller ”World Invasion: Battle Los Angeles” men damp istället ner i Londons ruffiga söderförorter där de möter hårdare motstånd än väntat från lokalbefolkningen.

Fyrverkerier fyller Londonhimmeln på Guy Fawkes Night vilket döljer att något faller genom skyarna från yttre rymden. Samtidigt i South London går sjuksköterskan Sam (Jodie Whittaker) hem ensam genom en mörk gränd när hon blir knivrånad. Hon inser dock att värre saker lurar bland Londons gränder den natten än lokala småbusar, när de attackeras av en märklig varelse som gruppens ledare Moses (John Boyega) dödar. Sam inser även att hon är tryggare i deras närvaro och följer med gänget till kvarterets säkraste plats – ”The weedroom” där den latexklädde stonern Ron (Nick Frost) lägger fram sin teori om deras fångst; ”Maybe it was a party at the zoo and a monkey fucked a fish”. Snart fylls himlen av nya kometer, och kidsen blir överexalterade; ”Its raining gollums! Let’s go fuck them up!”

De målades upp som monster i ”Eden Lake”, Michael Caine bekämpade dem i ”Harry Brown”, Nu kämpar de för sin förlorade heder och för att försvara sitt kvarter. Utan pengar på mobilen, beväpnade med knivar och baseballträn och höga som hus ger våra okonventionella förortshjältar sig ut på sina mopeder i Londonatten. I vilken annan film som helst hade Moses och hans gangstergäng fått behålla luvorna på och försvunnit efter överfallet, men här vävs de snyggt in i ploten, och eftersom att polisen skiter i vad som händer i förorterna blir de kvarterets enda hopp i kampen mellan innerstan och yttre rymden. 

Till vardags återskapar regissören Joe Cornish kända filmscener med hjälp av nallebjörnar i brittisk TV. Men nu har han tagit det stora steget från att regissera gosedjur till amatörskådespelare, genom långfilmsregidebuten ”Attack the Block”. Eftersom han själv är uppvuxen i South London så har han förorten i blodet, och halva nöjet med filmen är att höra det sköna tugget. 

Cornish har tighta band till regissören Edgar Wright, han spelade zombie i hans kultrulle ”Shaun of the Dead”. Wright är en av producenterna bakom ”Attack the Block” och tillsammans med Steven Moffat skrev de båda manuset till ”Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet”. Och det är svårt att komma ifrån liknelsen till ”Shaun of the Dead”, båda lågbudgetdebuterna bubblar av samma lekfullhet, referenshumor och kärlek till sin genre.

”Attack the Block” slår ner som en komet från öppen himmel som en av årets stora överraskningar. Betongen, hiphopen och det sköna förortssnacket blandas snyggt med datoranimerade rymdmonster (som skapats av Stockholmsbaserade Fido Film). Om det inte vore för att filmen tappar så mycket tempo mot slutet och som lök på laxen börjar upprepa sig så hade kultstatusen vart given. Men den förblir en sci-fi-debut som bankar skiten ur ”Cowboys and Aliens” och lovar gott inför framtiden.