Adventureland 2009

"Adventureland" handlar om hur collegestudenten James Brennan får se sina sommarplaner om en Europaresa spolierad av ekonomiska orsaker och tvingas till jobb på en nöjespark i sin gamla hemstad. Där lär han känna nya vänner, blir förälskad, och får på kuppen lära sig saker om livet.

Då det begav sig, vid tiden för mitt gamla inlägg, var det någon månad kvar till inspelningsstart. Seth Rogen stod angiven som medförfattare och Michael Cera ("Arrested Development") skulle göra huvudrollen. Saker hann hända på vägen. Rogens namn syns av oklar anledning inte längre till, regissören Greg Mottola står ensam som skapare, och den manliga huvudrollen görs istället av Jesse Eisenberg - som på senare tid synts i en annan film med viss koppling till en nöjespark, nämligen den skamligt underhållande "Zombieland".

Jag älskar Michael Cera, från hans ödmjuka första tid i rampljuset i komedieserien "Arrested Development" till Greg Mottolas förra film "Superbad" (och mer runtomkring), men det är svårt att sakna honom med Eisenbergs närmast fulländande och antagligen mer realistiska insats. Det finns, misstänker jag, någonting mer äkta över hans skildring av den blyge och faktiskt ganska socialt accepterade Brennan. Kristen Stewart ("Panic Room" och "Twilight", och gissa vilken film jag helst pratar om henne i) ger samma känsla som Em, tjejen han förälskar sig i. Det skulle går att rada upp och hylla birollerna, rollbesättningen är ovanligt lyckad med särskilt utmärkande namn som Bill Hader och Martin Starr, men jag nöjer mig med att utöver huvudaktörerna nämna Ryan Reynolds i en viktig biroll som med små medel gör en av sina bättre dramatiska insatser.

Det var intressant att läsa mitt gamla inlägg och redan där se en jämförelse med "Almost Famous", för den titeln dök upp även efter att ha sett "Adventureland". Där jag hade väntat mig mer av en rak komedi i stil med nyligen nämnda "Superbad" eller någon av Judd Apatows filmer som vanligen har herrar som Rogen och Cera och Hader inblandade, gav Greg Mottola mig istället en varm och givande, och väldigt rolig, liten dramakomedi som för tankarna till "Almost Famous" i mycket mindre skala. Eisenbergs Brennan har mycket av Patrick Fugits William Miller, och deras likvärdiga jakt på drömmar och resa mot vuxenlivet delar någonting väldigt speciellt. De båda filmerna delar en stark igenkänningsfaktor, formade med unika fingertoppar, som visar att det här är historier av människor som minns hur det var att vara ung.