Den framgångsrika modefotografen Laura Mars drabbas av visioner där hon ur mördarens synvinkel ser hur folk i hennes närhet dödas med en ishacka.
Utifrån en berättelse av självaste John Carpenter (”Halloween”, ”Escape From New York” med mera) har regissören Irvin Kershner, som ett par år senare regisserade ”The Empire Strikes Back”, skapat vad som enkelt uttryckt kan beskrivas som ett lyckat möte mellan amerikansk slasher och italiensk giallo.
Här hamnar vi mitt i de mest fashionabla kretsarna i det sena 70-talets New York. Det är flashiga vernissager, flotta våningar i fastigheter med uniformerade dörrvakter och gigantiska fotostudios i hamnkvarteren.
Men årtiondet då staden även var känd som “Fear City” på grund av sin skyhöga brottslighet finns också med i scener filmade rakt upp och ned i betydligt ruffigare kvarter och trånga lägenheter som “luktar gorillabur”. Så här finns något att glädjas åt för såväl snobbar som drömmer om Studio 54 och punkromantiker mer lagda åt CBGB-hållet.
Som brukligt är i tidigare nämnda genrer så är det inte primärt intrigen eller pusseldeckarinslagen som gör detta intressant. Försöker man få mordmysteriet att hänga ihop enligt någon sorts konventionell logik leder det snarare till huvudvärk än större uppskattning. Istället är det den förtätade stämningen understödd av Artie Kanes dissonanta musik och det älskvärda persongalleriet som griper tag.
I spetsen har vi en av förklarliga skäl tajt spänd Faye Dunaway (vid den här tiden nyligen Oscarsbelönad för sin roll i ”Network”) som Laura Mars. Men vi får också en ung Tommy Lee Jones och en sedvanligt fantastisk Brad Dourif (”Den onda dockan”-serien).
Annat av intresse är att inte helt obekante fotografen Helmut Newton ligger bakom Laura Mars bilder som syns i filmen. Alla fans av Barbra Streisand kan också njuta av att hennes hit “Prisoner” har en betydande plats på soundtracket.
En pikant detalj är att Carpenter inte var särskilt glad över hur de behandlade originalmanuset, rejält omskrivet av David Zelag Goodman (”Straw Dogs”), och helt struntade i hans väldigt specifika idéer kring hur Laura Mars mordvisioner skulle gestaltas visuellt.
Hur en version av ”Eyes of Laura Mars” där Carpenter varit mer tongivande och för första gången släppts lös med en större budget och dyra leksaker är såklart ett intressant tankeexperiment för cineaster. Men den film vi fick blev hur som helst en succé och är utomordentligt stämningsladdad och sevärd.
”Eyes of Laura Mars” finns att hyra på Apple TV och Prime Video.
Anders Lundgren
Film- och litteraturkritiker med smak för det märkliga, hämndfilmer, monster och mexikanska brottarfilmer.