The Offer 2022

Jag reflekterar sällan över producentens roll i en filmproduktion. De gånger jag reflekterar över den så förstår jag väldigt lite. Och om jag börjar ana vad en producent faktiskt gör, så har jag sällan förmåga att uppskatta det. 

 

”The Offer” är serien som handlar om den snåriga vägen till att få ”Gudfadern” gjord, men framför allt är det historien om en ihärdig producent. Hans namn är Albert Ruddy och, om man ska tro hans egna berättelse så är han mannen som såg till att maffiaklassikern överhuvudtaget kunde bli av för 50 år sen.

 

Den berättelsen börjar, lite otippat, med honom som dataprogrammerare som imponeras av ”Apornas planet” på bio och vill in i filmbranschen. Som på ett bananskal halkar han in på Paramount-chefen Bob Evans kontor. Ruddys meritlista är kort men hans energi och kämpaglöd imponerar på Evans. Snart får han en tung uppgift på sitt bord: att adaptera årets stora bästsäljare, Mario Puzos omtalade roman om maffiafamiljen Corleone.

 

Boken säljer som smör, men är också kontroversiell. Speciellt i New York reser sig kritiken från italiensk-amerikanska medborgare, kränkta över att skildras som kriminella. Även maffian sätter sig emot en filmatisering. Och det är bara början på problemen som Al Ruddy i sin roll som producent måste reda ut. 

 

Här gäller det att hantera inte bara gangsters men också en manusförfattare som aldrig skrivit en film, en regissör med väldigt specifika visioner, en filmbolagschef med helt andra visioner, och så mediemogulen som sitter på alla pengarna. Det gäller att casha in gentjänster, vända fiender till allierade, medla konflikter, avstyra bråk, ducka kulor (ibland bokstavligen), gå i säng med maffian... och hur f*n hittar man ett realistiskt hästhuvud? Många stora egon ska strykas medhårs och många pusselbitar måste falla på plats. 

 

Idag har vi facit i hand: ”Gudfadern” anses vara en av tidernas bästa filmer. En kulturell milstolpe, något så ovanligt som en film som både hyllats av kritiker och publik, belönats med Oscars och slagit biorekord. En titel som kom att definiera 1970-talet och förändrade filmbranschen. Men vägen dit var var ingen dans på rosor. "The Offer" låter oss följa hela den kreativa processen in i minsta detalj, från Mario Puzos första tangenttryck till 1973 års Oscarsgala där allt hårt slit belönades med 3 guldgubbar.

 

Att på förhand veta hur historien ska sluta, och att alla små och stora strider kommer lösa sig, förtär onekligen lite av spänningen. Kommer regissören Coppola lyckas få sina drömskådisar, hyllade nykomlingen Pacino och den svårflörtade veteranen Marlon Brando, till huvudrollerna? Den typen av frågor får ibland lite väl mycket spelrum.

 

Det är dock kanske inte spänningen i första hand som "The Offer" erbjuder oss, utan en djuplodande inblick bakom kulisserna på en filmklassiker. Det är en serie för oss filmälskare som slukar bakom-dokumentärer och gamla intervjuer med omåttlig aptit. Som en dramatisering av en trivia-sida på IMDb är serien fullspäckad med anekdoter, kul detaljer och ibland hårresande fakta som på ett nästan magiskt vis ändå vävs ihop till en fungerande och underhållande helhet. 

 

Tonen är lättsam och kvick, närmare Ryan Murphys showbiz-serier "Feud: Bette and Joan" eller "Hollywood" än det tunga allvaret i "Gudfadern"-trilogin. En stilig 70-talsskildring med snygga kläder och bilar gör inte saken sämre direkt. 

 

Särskilt intressant är det att följa den oundvikliga konflikten mellan kommersiella och konstnärliga krafter... med extra tillfredsställelse när de sistnämnda vinner! Här finns gott om vackra ögonblick som visar hur filmhistoria skapats. En favoritscen är middagen i avsnitt 5, där alla skådespelarna i familjen Corleone har samlats och, utan vidare, glider in i sina roller - till Coppolas och Ruddys absoluta förtjusning. 

 

Det hela är välskrivet och framför allt välspelat av en skön ensemble. Matthew Goode är kul som speedad studiochef. Miles Teller överraskande karismatisk som problemfixaren Al Ruddy. Flera starka birollsinsatser, från Dan Fogler ("Fantastiska vidunder") i rollen som Francis Ford Coppola, till Juno Temple som ambitiösa sekreteraren Bettie, utgör karaktärer lätta att tycka om. Som filmnörd blir man ju extra alert när Justin Chambers ("Grey's Anatomy) dyker upp som Brando (tyvärr inte min favorittolkning i den här serien) eller när den unge nykomlingen Anthony Ippolito gör entré som Pacino (lika blyg men också lika magnetisk som originalet). 

 

Parallellt med filmproduktionen utspelas ett alldeles eget maffiadrama, med gangstern Colombo (Giovanni Ribisi) i spetsen, envist inställd på att stoppa filmen. Onekligen lockades någon av parallellerna till "Gudfadern", men det här klyschiga kriminella sidospåret känns mer som en billig "Sopranos"-parodi och tillför egentligen väldigt lite.

 

Miniserien tyngs också av en del klassiska biopic-problem. Mycket ska få plats, och händelser och personer som kanske inte exakt passar dramaturgin fick ändå bli kvar, av respekt för hur verkligheten såg ut. Albert S. Ruddy är själv producent även på den här serien, och det är Paramount+ som står bakom historien om en av Paramounts mest framgångsrika filmer - självklart blir det hela något vinklat och partiskt. Men inte mindre engagerande för det. 

 

Jag kan lova att du genast kommer vilja se om hela "Gudfadern"-trilogin, och du kommer sannolikt visa producenternas namn lite mer uppskattning framöver.