Jordskott (2015-2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Tio år har gått sedan poliskommissarie Eva Thörnblads (Moa Gammel) dotter Josefine försvann vid skogssjön i Silverhöjd. Det ansågs vara en tragisk drunkningsolycka, men kroppen hittades aldrig och Eva har inte kunnat släppa tanken på att någon tog henne. Nu händer det igen. En liten pojke i Silverhöjd försvinner utan ett spår och Eva åker tillbaka till sin hembygd. 
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

SÄSONG 1

S01 E01

Episode I

2014-11-30

S01 E02

Episode II

2015-02-16

S01 E03

Episode III

2015-03-02

S01 E04

Episode IV

2015-03-09

S01 E05

Episode V

2015-03-16

S01 E06

Episode VI

2015-03-23

S01 E07

Episode VII

2015-03-30

S01 E08

Episode VIII

2015-04-06

S01 E09

Episode IX

2015-04-13

S01 E10

Episode X

2015-04-20

RECENSION: JORDSKOTT

Serien som sprang till skogs och gjorde succé
Det är något visst med serier som går sin egen väg (trots förebilder) och som lyckas få med sig en storpublik på köpet. ”Jordskott” är en sådan lyckoträff.
"Jordskott" kretsar kring poliskommissarie Moa Gammels Eva Thörnblad vars dotter försvann spårlöst vid en sjö för sju år sedan. Flickan förklarades drunknad, men Eva är övertygad om att någon tog henne. När ännu ett barn försvinner i den fiktiva bruksorten Silverhöjd återvänder Eva till sin hembygd. Hon ska ta hand om arvet efter sin pappa, en storföretagare som gick hårt åt traktens urskog, men framförallt ska hon ta reda på om det finns någon koppling mellan pojkens och hennes dotters försvinnanden. Kanske att handlingen låter som valfri nordisk kriminaldrama med en hel del dos realism, men det här är något annat, vilket en miljonpublik i Sverige redan har upptäckt. Dessutom har serien, som går under benämningen ”en svensk Twin Peaks”, redan distribuerats till ett flertal länder och prisats på galor.

Historien, karaktärerna och replikerna är inte övertydliga som svensk fiktion annars har en tendens att vara. Allt är lite svävande och öppet för fria tolkningar. Till en början är det inte tydligt vad varken skaparen Henrik Björn eller personerna i serien har för avsikter och det är oerhört befriande. Det börjar som en klassisk kriminalberättelse med förutsägbar historia och halvrisig dialog men det dröjer bara ett par avsnitt innan något annat växer fram och serien blir bara starkare och starkare ju längre den fortskrider.

Moa Gammel gör sin Eva trovärdig och har fått större erkännande än hon fick i fjol när hon spelade huvudroller i ”Kärlek deluxe”, ”Tommy” och ”Hemma”.  Hon är omgiven av svenska skådespelareliten med alltid sevärda Göran Ragnerstam, Peter Andersson, Lars-Erik Berenett, Ann Petrén, Lia Boysen, Ann-Sofie Rase… ja, listan kan göras lång. Även om skådespeleriet är bra så är det vårt lands största fond – Skogen – som spelar den bärande rollen, både i själva budskapet i grundhistorien och rent visuellt. I Sala hittade Henrik Björn och teamet sitt Silverhöjd och de har verkligen lyckats skapa ett eget universum, likaså den svenska urskogen som både lyckas vara skrämmande och hotfull och drömsk och vacker som John Bauers ”Bland tomtar och troll”. Balansen rubbas när människan gör intrång på naturen och i ”Jordskott” skildras naturens sätt att säga ifrån och även om mycket är mystiskt och övernaturligt åskådliggörs naturens sårbarhet i det övernaturliga som händer. 

Det är en stämning och atmosfär som är trollbindande och stundtals påminner den om mystiska ”Top of the Lake”. Ibland kanske miljöerna, ljudarbetet och det snygga fotot är mer fascinerande än själva historien som ibland lider av logiska luckor och en dialog som inte alltid fungerar mellan karaktärerna. Det kan upplevas som frustrerande för vissa som avsnitt efter avsnitt väntar på svar men där mycket fortsätter att hänga löst och osammanhängande, det är därför en mycket djärv satsning. Anledningen till att tittarna ändå dröjer sig kvar tror jag är att ”Jordskott” bjuder på något nytt och känns som en nyskapande satsning och förstås för att övernaturliga inslag ligger i tiden. Att serien på sina håll är riktigt otäck med skräckscener gör den också till en tacksam snackis.

Även om den långtifrån är fulländad är ”Jordskott” en säregen och ambitiös serie som verkligen förtjänar sin framgång. Att den är inspirerad av "Twin Peaks" gör den inte sämre, en värdig hommage till en kultserie är aldrig fel. 
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
wilgot
Jag somnade under andra avsnittet. Det finns något oförklarligt gäspigt och märkligt förutsägbart i alla scener. Men kanske tillhör jag inte rätt målgrupp. Minns att jag älskade "Sjätte dagen" när jag var i yngre tonåren, hade nog känt annorlunda idag. Hoppas ändå att många gillar serien, jag kan se något annat...
Hasie
Detta är så mycket skämskudde. Inget i denna serie eller runtomkring den når över en 1:a i betyg. Möjligtvis castingen av skådespelare men med tanke på det högst bristfälliga manuset och den högst bristfälliga regin spelar det mindre roll. Jag kan inte förstå hur SVT tänkte när de köpte in denna, särskilt inte nu när man har hyfsat bra produktioner i ryggen som "Äkta människor" " Bron"  Och ifrån tidigare år "Spung, Lasermannen, Upp till kamp, Graven. Men detta var verkligen ett bottennapp, kan enbart tänka mig att serien såldes in på sin inriktning  då det saknas bredd när det kommer till svenska thrillers med fantasy element.  Till och med själva premissen är ett misslyckande, då hela grejen med naturen länkas samman med människan och tar över inte blir ett dyft skrämmande. Snarare tvärtom, störtlöjlig!
MagnusP Svar på Hasie för
Håller med om ganska mycket. Ologik och överspelade skådespelare med dålig dialog retar upp mig för mycket och serien går på halvfart hela tiden. Kul med något nytt och spännande men serien är för "lagom", den vågar inte satsa ut helt och stora anledningen till att den hyllas är nog bristen på liknande produktioner från Sverige. Fast lite bättre betyg ger jag den ändå. 2/5 ibland är det tom en stark tvåa :P
Hasie Svar på Hasie för
Bara för att ge ett/flera exempel på hur fruktansvärt kass detta är. Ta första avsnittet i serien, som är hela 60 min långt och inte så mycket som en enda intressant scen. Undermålig dialog, skådisar på halvfart och identitetslös regi. Platt fall! Hela första avsnittet ur huvudkaraktärens POV mer eller mindre och efter 60 min nåt sitt slut vet vi fortfarande inget mer om hennes egna känslor/reflektioner om någonting. Fyller mindre funktion än den mest endimensionella bikaraktär i skilda världar skulle gjort. Kapitalt misslyckande. Alltså ta bara scensjoket i hennes minnesbild/återblick till den dagen hennes dotter försvann. Med "känslig" dialog som 
DOTTER 
Mamma jag kan simma
 MAMMA 
Ja, men du kan bli blöt

 Sen försvinner dottern spårlöst på en millisekund och Mamman svarar upp med ett skådespel i världsklass. Först går hon lite åt höger för att följa upp med att gå lite åt vänster, för att slutligen skrika ut sin dotters namn och titta rakt fram. Slut på scen....För att inte tala om hur ologiskt hon reagerar när hon senare inte får träffa sin dotter som varit försvunnen i flera år. När hon befinner sig på vad vi idag får stämpla som världens sämsta och mest skrattretande sjukhus. Är det troligt att hon lämnar sin dotter själv hela tre gånger i första avsnittet ? är det troligt att detta verkar vara en värld utan advokater? Har man ställt några som helst frågor till manusförfattaren innan man köpte in detta? 

Det är för övrigt extremt skrattframkallande att folk till höger och vänster presenterar sig gång på gång med raderna "hej mitt namn är...jag vet inte om du kommer ihåg mig men jag kände(namnet på HK:s pappa)din far. När detta sedan upprepas ifrån samma karaktärer till samma karaktär med mindre än ett avsnitt emellan så talar vi om en dialog på dagisnivå. Och en dialog som inte sammanflätas med sitt narrativ utan enbart är till för tittaren som den samtidigt fördummar något så otroligt. Vad som ändå är mest ologiskt är att MZ har gett detta en 4:a i betyg. Smaken må vara delad men film är fortfarande i sin grund ett hantverk och detta har gjorts utan varken kärlek, egensinne eller tanke.
Big-J
Jordskotts premiäravsnitt var ingen försiktig uppbyggnad utan gick rakt på sak och bjöd på en hel del spänning. Likt Twin Peaks och True Detective har Henrik Björn låtit mysterierna utspelas i spektakulär natur, tjärnen där Josefine försvann skulle kunna vara direkt från en Loka-reklam. Spänningen och den trolska urskogen till trots lyckas inte den första episoden skapa någon riktig personlig touch. Jag hade gärna sett mer fokus på att gestalta en känsla kring orten "Silverhöjd". Även om Hans Mosesson gör en lovande karaktär som eremit på landet gör entoniga dialoger med väldigt rikssvenska dialekter att man går miste om den lokala känslan som te.x. Fargo lyckas skapa.

På en skala från Fjälbackamorden (1) till Twin Peaks (6) får Jordskotts första 58 minuter en stark trea.

Veckans populära serier

Visa fler