Friday Night Lights (2006-2010)

I Dillon, Texas, känner alla alla och alla älskar football. Att familjen Taylor - där pappa Eric (Kyle Chandler) är footballscoach, mamma Tammy (Connie Britton) syokonsulent samt rektor på High School och tonårsdottern Julie dejtar quarterbacken - står i fokus både i serien och Dillon är därför inte konstigt.

"Friday Night Lights" är ett amerikanskt drama som kretsar kring highschool-footballaget Panthers i den fiktiva, lilla Texas-staden Dillon. Seriens titel syftar på de strålkastare som lyser på football-planen varje fredag, då laget spelar match och hela staden samlas. Serien är baserad på en bok och en film med samma titel.

Med småstaden som backdrop hanterar serien många av de utmaningar man möter i amerikansk kultur idag. Familjevärderingar, småstadsliv, religion, rasism, droger, abort, ekonomiska svårigheter, kärlek och sex. Men gör detta utan att skriva någon på näsan eller att man som tittare känner sig äckelmätt av moralkakor.

Trots att "FNL" aldrig hittade sin stora publik så var den alltid kritikerrosad, inte minst för sitt realistiska porträtt av "Middle America" och hur långt de lät sina centrala karaktärer växa. Och karaktärerna är "FNL":s största styrka. Trots att serien har både quarterbacken, cheerleadern, tönten, plugghästen och "den svarta killen" så ser du inga stereotyper eller överdrivna karikatyrer. Serien visar tonåringar som de narcissistiska varelser de kan vara men ändå att kampen och samarbetet kring ett gemensamt mål är mer lovande än brådmogna individualisters jakt på individuell lycka som vi ofta matas med i tonårsserier från småstäder (läs: "Glee").

I grunden handlar "FNL" om drömmar. Att våga drömma, att våga följa sina drömmar och att acceptera livet när drömmar krossas. Och hur många gånger Coach Taylor än predikar om seger inför sitt lag så är det också en serie om att förlora och om smärtan i nederlag.

Vad som är uppenbart är att det hela stan förenas kring - footballaget - också är det som skapar konflikter, fraktioner och inte nödvändigtvis alltid tar fram det bästa i människorna i stan. Flera lokala företagare är beroende av att Dillon har ett framgångsrikt lag och inget annat än seger är ok.

Detta sätter väldigt press på Taylor, den pappa alla tonåringar önskar att de hade (utom kanske just hans egen dotter Julie). Han bryr sig på riktigt och verkar inte ha några gränser för hur långt han är beredd att gå för sina spelare. Men han är också en man med en egen agenda och egna ambitioner, som kanske inte alltid rimmar rätt med vad folket i Dillon anser är bäst för laget, spelarna eller staden.

"FNL" är filmad i vad man skulle kunna kalla "dokumentär" stil. En handhållen kamera som aldrig riktigt är stilla. Vissa menar att detta stör upplevelsen men jag säger att det bidrar till autenticiteten i serien tillsammans med de lite bleka färgerna som också kännetecknar fotot i serien.

En bonus är att du kan vara högst ointresserad av amerikansk fotboll och ändå oreserverat älska allt med "FNL".  Och när du kommer ut på andra sidan av de fem säsongerna inser du att du fortfarande inte gillar amerikansk fotboll, men att du förmodligen ändå skulle briljera om du nödgades samtala om ämnet på ett stelt cocktailparty.

"Clear eyes, full hearts, can't lose" är mantrat som laget säger inför varje match och som ett troget "FNL"-fan kan man knappt yttra orden utan att det blänker till i ögonvrån.

På ett nästan poetiskt sätt målar "FNL" upp förgängligheten som finns i lycka och framgång och den trevande, sköra och underskattade skönheten som finns i vardagen. Det gör "Friday Night Light" till en klassisk serie utan bäst före-datum.