”Wasteman” slösar verkligen ingen tid. Redan efter två minuter blir en fånge nästan ihjälslagen och får en tjock-tv i skallen för att ha stulit från fel person. Där sätter man ribban för en rå och våldsam historia inifrån brittiska fängelsemurar, av den typen som borde stämplas med en varning för känsliga tittare.
Det är ju också något med fängelsefilmer som alltid fängslar mig (ursäkta ordvitsen).
Själva miljön är perfekt för både starka, dramatiska och brutala berättelser. Lås in en grupp kriminella och mycket arga män, släng in både smuggelknark och improviserade vapen, och se om hopp och mänsklighet lyckas överleva i en värld som omvärlden blundar för.
Brittiska ”Wasteman” är den senaste i genren och gör mycket rätt. Även om det mesta också känns bekant.
Några dagar ifrån frihet
Här möter vi Taylor, en man som spenderat hela sitt vuxna liv bakom galler. Han är långt ifrån den farligaste typen men han verkar smart och observant. Han kan spelet och de oskrivna reglerna – vem som säljer vad, vem man inte vill reta upp och hur man undviker bråk.
Efter tretton år erbjuds han möjligheten att bli villkorligt frigiven. Taylor ser en chans att lära känna sin grabb Adam, som han aldrig har träffat och som nu är tonåring. Drömmen om pappalivet blir en strimma av hopp och ett ljus i tunneln. Lyckas han bara hålla sig i skinnet och undvika trubbel i några dagar till…
Men ödet vill ge honom en sista prövning och slänger in Dee som ny cellkamrat. Dee är en oberäknelig, ilsken bulldog med kort stubin och stor käft. Han har siktet inställt på att ta över droghandeln på fängelset och låter ingen stoppa honom.
Taylor ställs inför flera moraliska dilemman då hans dröm om frihet plötsligt hotas.
Den här cellen är inte stor nog för oss båda
”Wasteman” är nästan ett kammarspel, ett spännande maktspel med två riktigt starka huvudroller.
Å ena sidan har vi David Jonsson, en skådis som klättrar i karriären med roller i ”Alien: Romulus” och ”The Long Walk”. Med ständig valpblick och en stark moral kompass väcker han publikens sympati för en tystlåten rollfigur som hoppas få en andra chans i livet.
Å andra sidan har vi Tom Blyth som den skvätt galna Dee. Jag har nyligen sett Blyth spela samvetsplågad, smyghomosexuell snut i ”Plainclothes”, och blir bara än mer imponerad av hur samma person kan bygga en så totalt annorlunda och sällsynt obehaglig rollfigur.
De två karaktärerna var för sig är kanske inte så nyanserade eller djupa. Men två duktiga skådespelare gör att de känns äkta.
Och det är framför allt samspelet mellan dem, kalibrerat till perfektion, som är fascinerande att följa. Det är en relation som skiftar och ändrar form från scen till scen. Ibland verkar Dee nästan vänlig, ibland kräver han att Taylor ska ta livet av någon. Det är in i det sista ovisst om filmen kan få ett lyckligt slut…
Mobilfilmer tar fängelsegenren in i 2020-talet
Debuterande regissören Cal McMau bryter kanske ingen ny mark med sitt bidrag till genren. Och ja – har man sett en testosteronstinn fängelsethriller så har man sett alla.
En ny detalj dock som tar fängelsefilmen in i 2020-talet är tillgången till smartphones. Fångarna filmar gärna när de spöar varann (inte utan en viss stolthet känner jag) och skickar runt klippen för att sprida rädsla eller få respekt.
Det är en rå, brutal verklighet fångad i Snapchat-format. Regissören har studerat många liknande videos och lägger in sådana klipp konsekvent under filmens gång. Resultatet blir ett extra lager av realism, en nästan dokumentär känsla, som kastar oss rakt in i händelsernas centrum. Att flera av fångarna spelas av äkta före detta kåkfarare hjälper förstås också.
Här finns också viss kritik mot hela fängelsesystemet där överfulla brittiska anstalter drabbas av allt mer våld och kaos. McMau ifrågasätter, säkerligen med all rätt, om någon verkligen kan komma ut rehabiliterad.
Snabbfakta: ”Wasteman”
Regi: Cal McMau
Skådespelare: Tom Blyth, David Jonsson, Alex Hassell, Corin Silva
Genre: Drama/thriller
Speltid: 90 minuter
Biopremiär: 5 juni 2026
MovieZines betyg: 3 av 5
