Ett tillräckligt lockande upplägg och goda grunder för en annorlunda, spännande och/eller gripande film. ”Vampire” är inget av de sistnämna. Möjligen annorlunda, beståndsdelarna finns förstås där, men det är genom ett väldigt välbekant utförande. Fotot, till exempel, känns som hämtat från alltför många amerikanska indiefilmer.
Plus jag är inte väldigt förtjust i den här typen av visuell stil, det måste göras snyggare om den digitala kameran ska fungera.
Men det är inte bara ytligt filmen inte fungerar. De största brotten begås i manuset, med logiska luckor och manusmässiga kullerbyttor, ett oerhört ogenomtänkt verk. Många detaljer hänger illa ihop. Det känns som om mannen bakom ”Vampire”, japanen Shunji Iwai har såväl skrivit som regisserat, inte har haft någon som helst koll på vart han vill med sin film. Alternativt att han vill för mycket. Med sina runda två timmar hade den defintivt tjänat på att kortas ner, storylines och karaktärer skulle må bra av att tas bort helt eller delvis.
Sköterskan på sjukhuset, till exempel, hon verkar ändå vara den enda personen som jobbar där.
Utöver sina andra åtaganden, manus och regi och redigering och producering, står Shunji Iwai även som filmmusikens kompositör. Det förklarar dels varför jag inte tycke om den heller, dels säger det mig att Iwai är den typen av filmmakare som har ett alldeles för stort ego, ett ego som gör honom blind för kloka berättartekniska beslut. För alla sorters beslut rörande sin produktion.
