30 Rock 2005-2013

"30 Rock" syftar på 30 Rockefeller Plaza i New York, där NBC Studios ligger. Serien, som är löst baserad på skaparen Tina Feys erfarenheter som huvudförfattare för Saturday Night Live, äger rum bakom kulisserna på en fiktiv komediserie i SNL-stil som går på just NBC.

"30 Rock" var en stor kritikerfavorit och vann flera stora utmärkelser (inklusive Emmys för Bästa komediserie under 2007, 2008 och 2009, och den var nominerad varje år). 2009 var serien nominerad till 22 Emmy Awards, det mesta någonsin under ett år för en komediserie. Total under sju säsonger var den nominerad till 112 Emmy Awards och vann 16.

Kritikerna älskade alltså den, men trots sina sju säsonger och 139 avsnitt så var "30 Rock" aldrig en tittarsuccé och hade alltid nedläggningsyxan hängande över sig. Under den tredje, mest framgångrika säsongen, var den som mest den 69:e populära tv-serien i USA. Den avfärdades ofta som en smal nischserie som inte hörde hemma på de stora kanalerna och som enbart ägnade sig åt navelskåderi och förutsägbara internskämt för showbiz. Ingenting för medelamerikanen som ignorerade serien från början till slut.

Men "30 Rock" är en av de smartaste, kvickaste och mest genialt roliga komediserierna i TV-historien. Och allt har den att tacka sin skapare, huvudförfattare och stjärna för, Tina Fey.

Feys karaktär Liz Lemon är varje 30-nånting singelkvinnas motvilliga förebild. När Carrie Bradshaw är kvinnan vi önskar att vi var så ligger sanningen och verkligheten så mycket närmre Liz. En självgod, feministisk komediförfattare som älskar sitt jobb och köttbullsmackor mer än hon någonsin skulle kunna älska ett par 700-dollarskor. Liz är smart och rolig och även om hon är framgångsrik så är hennes liv en fullständig röra.

I en mindre sofistikerad serie skulle man gjort de som arbetar runt Liz till hennes surrogatfamilj och något som skulle få oss att tycka mindre synd om hennes ensamhet. Men hennes författarstab förstår henne inte alls, utan är ett gäng lata och oseriösa skribenter som för det mesta bara hånar hennes goda intentioner.

Med "30 Rock" har Tina Fey banat väg för andra kvinnor inom tv. Det är svårt att se hur andra kontroversiella författare/producent/stjärnor som Mindy Kaling eller Lena Dunham skulle tagit sig fram om inte Fey gått före i ledet och visat att man både kan vara chef för hela serien och även spela huvudrollen.

En annan viktig del av "30 Rock" är relationen mellan Liz och kanalchefen Jack (Alec Baldwin). Det finns egentligen ingen bra anledning till varför den liberalt sinnade Liz, vars bullshit-detektor är alltid i högsta beredskap, skulle umgås, och ännu mindre vara vän med någon som Jack, en riktig högerkapitalist med tydliga mommy issues. Men innerst inne är Jack och Liz mer lika än vad man kan tro vid en första anblick. De är båda ambitiösa och tar sitt jobb på störa allvar, de har en svart humor, en ångest som drivs av rädslan för att misslyckas och tappa kontrollen. Trots sina olikheter så är Liz och Jack intellektuella jämlikar även när han emellanåt behandlar henne som en mindre vetande. De är mentor och adept, pappa och övermogen dotter, kanske till och med platonisk pojkvän och flickvän.

TV-fiktion, speciellt i komedigenren, har en tendens att normalisera och sanera det smutsiga och mörka i att vara människa. Vi slår på TV:n och ser oss så som vi önskar att vi var - roligare, snabbare, vackrare, modigare och mer underhållande versioner av oss själva. Men inte "30 Rock". Där duckar man inte för att skämta om den smutsiga och extremt ensamma tillvaro det kan innebära att vara människa.

Under hela sin tid hade "30 Rock" vad man skulle kunna beskriva som en teflon-approach till sin handling. Oavsett hur allvarligt ämne, (ofta om ras, fördomar och genus) de än tog upp, så började man om från början i nästa avsnitt, som om ingenting hade hänt.

Nu undrar ni säkert varför jag bara nämner Liz och Jack här, när det finns så många fler minnesvärda karaktärer att tala om. Och ja, det gör det. Jag skulle kunna skriva 4000 tecken om var och en av dem. Och att bara nämna dem i förbifarten gör dem knappast rättvisa. Gästskådespelare och kändisar har stått på kö för att få medverka i "30 Rock". Dels för att spela karaktärer men inte sällan för att spela skruvade versioner av sig själva. Oprah Winfrey, Jennifer Aniston, Steve Martin, John McEnroe, Salma Hayek, Larry King, John Lithgow, Calvin Klein, Adam West, Steve Buscemi och Alan Alda gör alla större eller mindre roller.

Kanske måste man vara intresserad av nöjes- och TV-industrin för att verkligen uppskatta "30 Rock", för att inte alla referenser kring handling och fiktiva film- och TV-program, som hänvisas till ska flyga en över huvudet. Men om man är det så är det en njutning. Och man ska inte underskatta känslan av att faktiskt känna att "det här fattar nog inte alla, men jag, jag fattar".

Emma Brink