I ”Magic Mike” från 2012 var det dansnumren som stod för det underhållande medan det som klistrade ihop filmen – själva handlingen och framför allt kärlekshistorien – kändes överflödigt och bitvis jobbigt att titta på. Därför är jag inte en av dem som klagar på att man i ”Magic Mike XXL” i princip har valt att skippa handlingen för att istället göra filmen till en sexig show.
Vad vi får är en slags roadmovie där de manliga stripp-polarna åker från en ort till en annan och under vägen, av olika anledningar, utför diverse heta framträdanden.
Det har gått tre år sedan vi sist träffade Mike (Channing Tatum). Han har nu lagt dansandet på hyllan för ett seriöst liv med eget företag, hus och stadig flickvän. Men ett samtal från Tarzan (wrestlern Kevin Nash) som berättar att Dallas (Matthew McConaughey i första filmen) har försvunnit, gör att Mike strålar samman med killarna igen. När han får höra att de alla ska lägga av efter en sista super-show på stripp-conventet i South Carolina bestämmer han sig för att hänga på och göra ett sista framträdande för gamla minnens skull.
I Titos yoghurt-glassbil kör de från Tampa via Jacksonville, Savannah och Charleston. De går på dragqueen-show, hänger på stranden och tar ecstacy. De stöter på uttråkade förortsfruar i behov av en en dos passion och besöker Mikes gamla flamma Rome och hennes sensuella country club för kvinnor på jakt efter en lustfylld upplevelse.
”Magic Mike XXL” är mer en handfull episoder än en helhet, och varje stopp på resan har ingen annan motivation än att bjussa på olika erotiska framträdanden. Speciellt på Romes klubb är det som filmen helt tar paus för att ge oss tittare en riktig show. Man undrar ibland vart det är på väg. Svaret är ett betryggande ”ingenstans”.
Eftersom handlingen i den första filmen var rätt poänglös är det faktiskt en befrielse att de låtit bli att försöka denna gång. En plot-lös film är förstås inget att skriva hem om, men bättre att vara ärlig med att det här är något man går och ser för de underhållande dansernas skull – inte för att få en historia berättad för sig. Vad mig anbelangar hade de kunnat ta steget fullt ut i den riktningen genom att klippa bort kanske 20 onödiga mellan-minuter som gör att filmen känns riktigt lång på sina håll.
Det är inte heller så att alla showbitar är omtumlande fantastiska. Även finalnumren på conventet (som roligt gestaltas som en slags ”Strippornas Comic Con”) börjar stakande, men jag måste erkänna att det är svårt att låta bli att lämna salongen med ett leende på läpparna. Om det är generat eller uppriktigt har jag svårt att säga – så det är alltså ungefär samma reaktion man har inför riktiga manliga strippshower. Men ”Magic Mike XXL” är väldigt tydliga med att det just är detta som är filmens mål.
Avsaknaden av handling gör att dessa white-trashiga karaktärer förstås känns papperstunna. Utan något direkt kärleksintresse för Mike så hamnar han till och med lite i bakgrunden och det är snarare Big Dick Richie (Joe Manganiello, ”True Blood”) och hans vältilltagna osäkerhet inför kvinnor som får mer fokus.
Men ”XXL” är inte gjord för att vi ska hitta karaktärer att identifiera oss med. Därför är det också svårt att avgöra vem den här filmen egentligen är gjord för. Ett killgäng på roadtrip brukar falla under grabbgenren, men när det handlar om strippor så borde publiken väl snarare vara kvinnor?
På min visning satt i alla fall lika många enstaka män som kvinnor och kändes mal-placé, för en sak är klar – att se ”Magic Mike XXL” ensam kl 11 en onsdag och sen gå ut i dagsljuset är så fel det kan bli. Nej, om du ska se den här filmen – och det är verkligen inte självklart – så ta med gänget en fredagkväll, ladda med några drinkar och en stor dos humor och gör er beredda att tjoa och applådera – precis som om det var en riktig show det handlade om. Då kan det faktiskt bli en riktigt kul upplevelse.
