Zombiegenren har vuxit till sig sedan George A. Romero öppnade grindarna för de hjärntörstande varelserna i ”Night of The Living Dead”. I år kom uppföljaren till Danny Boyles zombieklassiker ”28 Dagar Senare” ut, ”The Walking Dead” lever fortfarande (tro det eller ej) genom spin-offen ”The Walking Dead: Daryl Dixon” och till och med Marvel har gett sig in i de ödödas värld genom ”Marvel Zombies”. Berättelserna om de odöda lever än idag, starkare än någonsin förr.
Flera av de moderna klassikerna i genren har flyttat fokus från monstren själva, till människorna runt omkring. Apokalypsen målas ut som en ensam plats, där man inte kan lita på någon. Råkar du stöta på en zombie gäller det att springa, men stöter du på en annan överlevare är det ute med dig.
”The Last of Us” bemästrade utmålandet av den mörka vardagen under apokalypsen, inte minst under det kritikerrosade TV-avsnittet ”Long Long Time”, som följde paret Bill och Franks vardag och mörka slut tillsammans.
”Må Du Leva” fortsätter den här traditionen när man fokuserar på en äldre svensk mans sista dagar i en mörk apokalyptisk värld. Ungefär som att specialavsnittet om Bill och Frank utspelade sig i Sverige. Ett perfekt upplägg, som öppnar för en vuxen zombietolkning i unik svensk miljö. En Nordic Noir tvisst på de odöda varelserna, i brunvita björkskogar eller kanske gråa Stockholmsmiljöer.
Stämningen i fokus – bristfälligt världsbygge
Det första som slår mig är hur generiskt upplägget är. Vi följer en gammal mans vardag. Han fixar och donar, samlar mat där det finns, och rör sig genom myndighetsavspärrningar för att ta sig från en plats till en annan. Det är grått, kallt, och tydligt att maten inte direkt finns i överflöd. Stoppa mig om du hört det här förut?
”Må Du Leva” hade kunnat utspela sig precis var som helst. Det finns ingen unik hook eller ens minsta utstickande detalj från varken miljö eller karaktärer. När huvudpersonen helt plötsligt börjar baka svensk smulpaj från tomma intet, känns det nästan komiskt.
Upplägget är bekant. Något hemskt har hänt, mänskligheten andas sina sista tunga andetag. Vi har sett det förut. Varje apokalypsverk brukar däremot ha sin egna lilla tvisst. I ”The Road” är det en miljö-relaterad katastrof som drabbat mänskligheten, ”The Last of Us” introducerar cordycep svampen som zombiemedel, ”I am Legend” har monster som endast kan bege sig ut i dagsljus.
”Må Du Leva” bemödar sig aldrig med att förklara något om omgivningen. Varför Sverige utvecklats som det gjort, eller varför zombies börjat dyka upp. Inte heller presenteras något unikt fokus, eller infallsvinkel. Hela filmen känns som en mall i generell zombieapokalyps.
Fåordigt manus sätter höga krav på skådespeleri
Alla filmer behöver inte vara nyskapande. Ibland räcker det att se om samma gamla upplägg, men då måste genomförandet vara riktigt bra. När du ser Liam Neeson hämnas i en fartfylld actionrökare för tjugonde gången, så är det roligt. För att filmen har fart ,flärd och Liam-fucking-Neeson.
”Må Du Leva” hade behövt en Liam Neeson. Huvudkaraktären är tråkig, saknar utmärkande detaljer och drivkraft. Vad vill den gamla mannen egentligen? Hur har han hamnat där han är? Är han arg, ledsen, uppgiven? Med ett nästan obefintligt manus är det svårt att känna något, eller ens bli nyfiken på handlingen.
Det som är tydligt i berättandet, är mannens kärlek till sin fru. Hans fru, vars tillstånd gradvis försämras under filmens gång, tillför en ständigt obehaglig närvaro. Kampen för att hålla henne vid liv, blir allt svårare och den strävan är intressant. Men det finns alldeles för lite dialog och för få direkta händelser för att den strävan ska kännas spännande, trots den korta speltiden på 75 minuter.
”Må Du Leva” är en generisk zombiefilmskopia, vars enda intressanta detalj är att den till skillnad från liknande verk, är svensk. En detalj som inte heller används alls i berättandet, annat än att huvudpersonen äter smulpaj.
Snabbfakta: Må du leva
Regi: Malin Dahl
Skådespelare: Thomas Dahl, Gunnar Haneskog, Ebba Steel
Speltid: 75 minuter
Genre: Skräck
Premiär: 10 oktober 2025
Visas på: Bio
MovieZines betyg: 1/5
