”Canceled” är lite som filmvärldens motsvarighet till en Billys panpizza. Någonstans påminner det om en pizza. Ingredienserna finns där. Men när du mikrat det ostiga isblocket och tagit en första tugga är det långt ifrån en smakupplevelse från Toscanas vedugnar som kittlar smaklökarna.
Och visst. Det låter som en skräckfilm. Det ser ut som en skräckfilm. Jag tvivlar inte på att filmskaparna sett en och annan skräck i sina dagar, för de flörtar friskt både med found footage-genren och med Guillermo del Toros diverse groteska filmmonster. Vissa scener gör precis vad de ska. En gång hoppar jag till. Om du aldrig sett en enda rysare i ditt liv lär du skita på dig. Men här finns inte en enda originell tanke, inte en enda jumpscare som inte gjorts bättre på annat håll.
Att det görs på svenska – en äkta spökhusskräckis alltså – gör det förstås lockande att förlåta en del av skavankerna. Vi är inte bortskämda med rysare i vårt avlånga land, vilket producenterna på Scandinavian Content Group och idésprutan Joakim Lundell hoppas vända på. ”Canceled” är deras andra gemensamma film och känns som en spirituell uppföljare eller en avlägsen kusin till ”Feed” (2022). Då följde vi influencers på dödlig campingtur, nu är det influencers i ett hemsökt hus – stjärnskottet Vincent Grahl gör huvudrollen i båda och verkar ha hittat sin nisch som egocentrisk Youtuber.
Med inspiration från Lundell-parets tv-serie ”Spökjakt” kastas vi in i en gigantisk herrgård någonstans i nordvästra Sverige. Kåken som stått övergiven i årtionden sägs dölja en tragisk historia som bara väntar på att chocka internet. Alex, som blivit cancellerad av sina fans och blockad av sponsorer, ser chansen till comeback för sin övernaturliga webbserie Gone Ghosting. Så nu ska sex personer övernatta, kommunicera med de döda och utforska alla hemliga rum med kameran redo.
Sen går väl allt ungefär som väntat. Det knarrar i golv och tak. Dörrar öppnas och stängs. Mörka figurer smyger i bakgrunden medan videomaterialet flimrar frenetiskt. De där fryspizzorna (listig produktplacering) och Klas Wiljergårds obstinata kameraman bjuder på lite comic relief, vilket bara är välkommet i en film som annars tar sig själv på dödligt allvar. Synd bara att inte alla skådespelarna lyckas spela rädda när det gäller. Platta rollfigurer gör det dessutom svårt att riktigt heja på några överlevare.
Produktionsdesignern Joelle Chini förtjänar iallafall lönehöjning för att ha inrett ett förstklassigt spökhus. Loppisfynd, dammtäckta vintagemöbler och luggslitna tapeter skapar en lyxig och inbjudande miljö för en skräckfilm som borde ta vara på detta bättre.
Ett annat problem är att ingen riktigt verkar veta hur man ska ljussätta filmen. Att det mesta utspelas om natten i ett mörkt hus utan el är ju ett bekymmer som regissör Oskar Mellander (”Andra sidan”) ibland lyckas till sin fördel – speciellt när man börjar ana vad för vidrigheter som kan dölja sig i varje mörk vrå. Men lika ofta är det helt enkelt för mörkt för att se vad som händer, och ”Canceled” börjar likna en dåligt ljussatt studentfilm.
Som jag nämnde redan i min recension av ”Feed” förra året är det ju störthärligt med en ny svensk skräckboom. Nu ska vi bara bevisa att vi inte behöver försöka kopiera Hollywood-succéerna för att locka publik. Vad ska bli grejen som utmärker just svensk skräck? Det hoppas jag att filmskaparna försöker ta reda på framöver. Snälla, vi kan väl göra något riktigt fett härnäst?