Feed 2022
Synopsis
En grupp influencers bjuds in till att uppleva och recensera en lyxig campingplats byggd i den svenska urbefolkningens hjärta. Den samiska legenden om Ravga, "skuggan av en död person som bor i vattnet", blir till ett verkligt problem när de blir fast på en liten ö mitt i en sjö. Men det kan finnas en förklaring som inte alls är övernaturligt - och det är mycket värre…
Info
Originaltitel
Feed
Biopremiär
28 oktober 2022
Digitalpremiär
26 januari 2023
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
Nordisk Film
Längd
Nytt blod i den svenska skräckgenren
RECENSION. Såklart man blir skeptisk när ”svensk” och ”skräckfilm” nämns i samma mening. Men ”Feed” är bättre än vad den hade rätt att vara. En överlevnadsthriller som levererar både kalla kårar och grafiskt äckel när Blair Witch möter Jason i den svenska idyllen.
Vad är en influencers värsta mardröm? En helg ute i skogen utan wi-fi.
Och vad är en influencers näst värsta mardröm? Det borde rimligtvis vara en odödlig varelse som lurar ute i skogen för att ta kål på just influencers.
Så ni förstår att det inte blir någon lugn semester när ett gäng unga vänner ger sig ut i den svenska idyllen i hopp om att skapa fett content till sina sociala medier. Snart skräms de upp både av hackigt internet och den gamla legenden om Märit, traktens häxa som sägs vandra runt på sjöns botten. En vandringssägen som visar sig vara kusligt verklig när mörkret faller på…
Sofia Kappel (”Pleasure”) spelar Josefin, en populär men självcentrerad vloggare som anlitats för att skapa reklaminlägg och lyfta ett döende familjeföretag. Planen är att visa upp några sköna glamping-dagar och få turisterna att lockas. Med sig har hon sin nye kille tillika manager Jens (Joel Lützow, ”The Playlist”), och kompisarna Kirsten och Ava (Emelina Rosenstielke och Amanda Lindh), som är väl medvetna om att de är ”utfyllnad” i vloggen men rätt okej med det. För vem tackar inte nej till en helg fylld med rosévin, bad och grill?
Med på resan finns också exet Dimman (Vincent Grahl) och hans nya flickvän Elin (Molly Nutley). Elin är uppenbart en outsider i det snygga och ytliga gänget, och känner sig ännu mer obekväm av att Dimman och Jossan officiellt fortfarande låtsas vara ett par online, för sina följares skull. Needless to say, svartsjuka och misstro följer.
Men snart får de annat att oroa sig för. Gänget förs ut till camping-ön där de lämnas ensamma över natten, avskärmade från omvärlden. Mysigt... tills traktens alldeles egna Blair Witch vaknar till liv och sabbar deras sommarvibe.
Såklart blir man lätt skeptisk när man hör ”svensk” och ”skräckfilm” i samma mening. Film-Sverige har ett komplicerat förhållande till genrefilm, och eftersom vi får se så lite närproducerad skräck (eller sci-fi, action och fantasy för den delen) har det helt enkelt planterat sig en envis idé hos publiken att det inte går att göra bra. De kända svenska skräckfilmerna kan räknas på fem fingrar.
Därför är det alltid välkommet med nytt blod (pun intended) - och man blir extra glad när filmen ifråga faktiskt levererar! Även om spökstoryn i sig kan kännas larvig så slår allvaret snart till och en nervig överlevnadskamp tar över. ”Feed” har en gnagande stämning som får en att skruva på sig i biostolen. Här finns både kalla kårar och en del grafiskt äckel. Stundtals blir det mer brutalt än jag hade räknat med.
Långfilmsdebuterande regissören Johannes Persson leker med skräckens subgenrer och försöker vilseleda även den mest vana skräckpubliken. Med ena foten i slashergenren ("Scream" och "Jag vet vad du gjorde förra sommaren" har nämnts som förebilder) och den andra i en slags övernaturlig rysare kan man länge få klura på var handlingen ska ta vägen.
"Feed" är kanske inte en film som återuppfinner hjulet. Men frågan är om något hjul ens existerar när vi pratar svensk skräck. Med inspiration från mycket vi känner igen från amerikanska tonårsthrillers lyckas man åtminstone skapa något som står på egna ben i det populära genren. En rätt härlig och okomplicerad throwback till gamla goda rysare av typen ”kåta ungdomar blir slaktade i en stuga i skogen” kan duga rätt bra inför halloween.
Visst finns det logiska luckor (hallå, man kan väl ringa 112 även utan täckning?), och slutet kommer kanske inte som en stor överraskning. Några tekniska brister hittas också i fotot och klippningen, där snabba klipp och närbilder används för att skapa jump scares, eller försöka maskera ”det” som attackerar de stackars ungdomarna. Är det budgetbegränsningar som spökar?
Det känns alltför förutsägbart att såga och leta fel så fort någon vill skaka om det stela svenska filmutbudet. Så jag vill hellre gratta alla inblandade till ett habilt bidrag till skräckgenren. Låt oss nu hoppas på många fler.
Tre andra svenska skräckfilmer i liknande anda:
"Det okända" (1999)
"Strandvaskaren" (2004)
"Alena" (2015)
| 24 oktober 2022 10:15 |
Läs mer om
Svensk film
Skriv din recension
Användarrecensioner (11)
Jag önskar att det fanns ett övernaturligt väsen i denna film men NÄ det gör det inte utan blir mot slutet som en korkad jasonkopia i fredagen den 13 fast med 2 korkade mördare istället och tom. det misslyckas de med. Ok det var besvikelsen nu till de bättre i filmen: Foto och manus riktigt bra. I en scen blir det strömavbrott lyxtältet och Märit visar sig, väldigt creapie. Mollys rollfigur får utföra ett ortopediskt ingrepp, väldigt realistiskt. Det blir dock en svag trea för det kunde varit så mycket bättre när regissören hade ett smörgåsbord att arbeta med.