Pistolerna stannar 99 procent av speltiden i hölstret när vi får välkonstruerad deckare i del 53 av den omåttligt populära filmserien med Peter Haber som Martin Beck. Det handlar nästan bara om metodiskt polisarbete och de överraskande vändningarna i det fall som utreds levereras med skicklig timing. Lagren får gott om tid att skalas av innan den oväntade sanningen blottläggs.
Efter några emotionellt explosiva och hårt konfliktladdade kapitel så är den här landningen i mer lågmäld ton och lägre tempo precis vad serien behöver. Kriminalintrig och dramatik vävs samman när fallet blir personligt för gruppens chef Alex Beijer (Jennie Silfverhjelm) och det görs på ett kompetent sätt av manusförfattaren Annika Sandahl.
En suggestiv inledning
Martins barnbarn Vilhelm (Valter Skarsgård) är nu en fungerande del av gruppen efter två filmer plågad av ångesttyngt trauma. Hans ofiltrerat raka ärlighet även när det innebär kollisionskurs med sina kollegor gör honom vassast i det nuvarande gänget. Det i kombination med hans sårbarhet gör honom till den mest intressanta karaktär som serien haft. Skarsgårds starka spel fulländar Vilhelm.
I en fasansfullt suggestiv inledning dör en i smärtor skrikande man i ett brinnande hus medan en samling barn med chock i blickarna ser på. Det är en scen som med ljussättning, foto och klippning är garanterad att koppla greppet om publiken.
Offret för mordbranden är pastor i en frikyrka och det visar sig att en av de personer som finns med i utredningen är Alex barndomsvän Ellen (Frida Hallgren).
Silfverhjelm gör Alex mänsklig
Den som hängt med i Beckserien genom åren vet att en komplicerad jävsituation aldrig hindrar en polis från att delta i en utrednlng, så Alex hugger med sin grupp in på fallet. Ännu mer hennes film blir det av att hon har ett svårt val att göra angående sin fortsatta karriär.
Silfverhjelms sätt att ge Alex mänsklighet gör så att dramat berör. Hennes fina samspel med en lysande Frida Hallgren ger filmen dess känslomässiga ryggrad. Det är även hon som delar flest av Habers få scener med honom och även den duons kemi är fantastisk.
Peter Haber själv ger sin närapå mentorsroll ett hjärta som känns äkta.
Oskarp hantering av intressanta teman
De återkommande skådespelarna vid sidan av de redan nämnda traskar på lika stabilt som vi är vana vid att de ska göra. Spelet från gästaktörerna är en aning ojämnt, vilket förvånar med tanke på hur trovärdigt det varit på den fronten i de senaste säsongerna.
Samtidigt som vi följer poliserna så får vi inblick i maktspelet innanför väggarna i den kyrka som mordoffret var ledare för. Det öppnar upp för tankeväckande utforskande av såväl gränslandet mellan godhjärtad religion och religiös fanatism som hur makt förgiftar i grunden goda människors själar. Tematiken hanteras långt ifrån lika skarpt som jag önskar att den gjort.
Spännande underhållning för fansen
”Beck – Ur askan” är bedömd som vilken film som helst även utanför serien aningen för blek för att göra några stora bestående intryck. Den har dock en tight uppbyggnad som hela tiden driver berättandet framåt trots den lugna tonen. Det är en balans jag imponeras av.
Som Beckfilm ger den fansen den spännande underhållning som de vill ha och utvecklar storyn i en för dem enormt dramatisk riktning. Den får mig att längta till att få se fortsättningen och då har den ändå gjort ett fullt godkänt jobb.
Snabbfakta om ”Beck 53 – Ur askan”
- Regi: Lisa Farzaneh
- Manus: Annika Sandahl
- Skådespelare: Jennie Silfverhjelm, Peter Haber, Valter Skarsgård, Martin Wallström, Frida Hallgren
- Speltid: 90 minuter
- Streamingpremiär: 5 december 2025
- Streamar på: TV4 Play Plus
ANNONS: Skaffa Plus-abonnemang på TV4 Play och streama ”Beck”-filmerna här…
