”Criminal Record” visar hur man gör thriller på bästa möjliga sätt, med en enkel historia i grunden som vi redan sett hundratals gånger tidigare. Men aldrig på den här nivån.

RECENSION. Japans Oscarsbidrag för i år är signerat av ingen mindre än Wim Wenders. ”Perfect Days” har beskrivits som en kärleksförklaring till Tokyo, men är även en vacker hyllning till det enkla i livet.

RECENSION. Ett känslomässigt men ansträngt sci-fi-drama om kärlek och människans fallerande som världens centrum. ”Foe” har höga ambitioner, men lyckas inte leverera det som utlovas.

RECENSION. Temat sorg står i centrum i filmen ”Good Grief”. Daniel Levy står för både regi och manus med det här dramat där tre vänners relation sätts på prov under en resa till Paris.

En verklighetsbaserad sportkomedi om världens sämsta fotbollslag borde varit en enkel vinst. Men regissören Taika Waititi verkar ha tappat gnistan med detta självmål till film.

RECENSION. Spaniens svar på Jönssonligan får både diamantfeber och kärlekskramp i den här spinoffen på ”La Casa de Papel”. Det är bäddat för en cool och rafflande juvelkupp, men spänningen förtas av många romantiska sidospår.

RECENSION. Roman Polanski är tillbaka med sin 24:e långfilm, som har en spretig och ofokuserad handling. Eller snarare en mängd olika handlingar. Tyvärr saknar allihop sammanhang och är både trötta, trista och smaklösa.

RECENSION. ”Sanningen” är en svensk kriminalserie om olösta mord, galopperande misstankar och personliga trauman. Det är ofta rätt ångestladdat och dystert, men samtidigt väldigt spännande och mellan varven berörande.

Är delad sorg halv sorg? I Lisa Aschans “Tack, och förlåt” förenas två omaka systrar över en tragedi och gamla ben grävs upp. Resultatet blir finstämt och välspelat, men svärmodern stjäl trots allt nästan hela showen.

I ”Bamse och världens minsta äventyr” skildras samtida klimatpolitik med giriga Krösus Sork som vill omvandla allemans-ängen till en lukrativ parkeringsplats. En mysig, vältecknad och engagerande berättelse om de bortglömdas (insekternas) rättigheter och jättarnas skyldigheter.

RECENSION. Den slutliga filmen i DC-universumet som började med ”Man of Steel” avslutar serien som den nästan alltid har varit. Ibland visuellt slående, ofta inkonsekvent och alltid plågad av den oändliga striden mellan en filmskapare och en filmstudio.

David Hellenius axlar både huvudroll och är medförfattare till denna svenska action-komedi om en skara streetracing-entusiaster. Med komedi avses att ha återuppväckt sedan länge förlegade karikatyrer och snubbel-humor medan hafsiga drönarglidningar får stå för filmens spänningsscener.

RECENSION. När en familj gräsänder får för sig att lämna sin trygga damm för ett äventyr i soligare klimat är det upplagt för misstag, vilka självklart sker. Men trots viss förutsägbarhet ger filmen ändå en varm känsla inombords.

Om det här är resultatet när en regissör får den kreativa friheten att göra vad han vill så har det blivit dags att ge pengarna till någon annan.

Mark Wahlberg gör ännu en film om att vara farsa. Den här gången är det en med ett mörkt förflutet som lönnmördare. “The Family Plan” är “A History of Violence” för både mamma, pappa och barnen.

RECENSION. När Mikael Persbrandt tar sig an rollen som en av Sveriges mest kända och aktade personer gör han det med sällan skådad fingertoppskänsla. Men trots påkostad och snygg inramning gör inte berättelsen så ont i hjärtat som den borde.

RECENSION. Netflix låter oss återse det gäng hönor och tuppar som år 2000 utgjorde karaktärsgalleriet i klassikern ”Flykten från hönsgården” i uppföljaren ”Flykten från kycklingfabriken”. Den här gången ska det listas ut ett sätt att ta sig in i en ondskefull nuggetfabrik.