Ett missbruk, en drunknad lillebror och en splittrad familj. En pappa som tilldelats den annars så typiska kvinnorollen som försonande och omhändertagande. Krävande, egensinniga, älskvärda och skadade, ömsint porträtterade kvinnor. Det vill säga kvinnor med en del typiskt manliga drag. Kvinnor som man ibland har svårt att tycka om. Bra så. Och ett bröllop på det. Men resultatet är en studie i smärta och skuld som för ofta skapar dödtid och distans där den borde krypa in under skinnet.

Vampyrtrenden är tillbaka till Hollywood – ”Blade 3” och kommande storsatsningen ”Van Helsing” knackar på dörren och ”Underworld” är bara startskottet, och vilken nytändning för vampyrgenren den är.

Edward Zwick, mannen bakom bl.a. ”Ärans män” och ”Höstlegender” har lyckats. Han har med mästerverket ”Den siste Samurajen” överträffat mina, och säkert många andras, förväntningar till den här filmen. Den kommer helt klart att gå hem hos biopubliken och bli en film värd att minnas.

Varken poppigt soundtrack eller förklädda vuxenskämt behövs för att skapa en medioker barnfilm. En mer än välbekant, lättsmält story och en stjärnparad av bortslösade rösttalanger räcker gott och väl.