Trots imponerande skådespelare lyckas inte Oscarsvinnaren Woody Allen med konsten att vända på normerna för en romantisk komedi. Det är upprepningar och en självironi som är svår att förstå. RECENSION Woody Allen är en produktiv man. Sen hans debut som regissör, skådespelare och manusförfattare för ett fyrtiotal år sedan har han i stort sett gjort en film per år. I årets ”Vicky Cristina Barcelona” har han dock valt att fokusera sin energi på regiarbetet.

Oförlöst tonårskärlek i all sin klichédom som blir så uppenbar att årets mest efterlängtade film blir en oförglömlig parodi. ”Twilight” känns som en riktigt dråplig fjortisfylla med all sin medföljande baksmälla. Med andra ord, tro inte hajpen.

Den tredje filmen på kort tid där oönskade psykopater våldgästar idylliskt hem. Men, än en gång funkar det, mycket tack vare regidebuterande Bryan Bertino som tar sina karaktärer på allvar. ”The Strangers” är tortyrporr med mindre gore, men desto mer kärlek.

Ett videoband som dödar folk? Vad har hänt med de gamla hederliga motorsågsförsedda galningarna? ”The Ring” tar steget bort från de klassiska skräck-klichéerna och lutar mer åt psykologisk thriller med övernaturliga inslag. Och en mycket bra sådan, dessutom.