Mycket mer filmklassiker än Martin Scorseses “Taxi Driver” från 1976 blir det inte. Robert De Niros ideologilöse och kroniskt ensamme psykopat har också styrkan att, trots sin periodbundna kontext, säga något om vilken modern tidsepok som helst: En större stad kommer alltid att föda en Travis Bickle.

Om man förväntar sig ännu en spionthriller i stil med Brian De Palmas föregångare när man ser ”Mission: Impossible II” kan man få problem. Ethan Hunt och hans omöjliga uppdrag är tillbaka, men nu är det John Woo som styr och ställer, något som märks ganska väl. ”Mission: Impossible II” är en film man måste ta med en nypa salt.

Vad händer när Seth Rogens flabbiga manus sätts i händerna på unika filmgeniet Michel Gondry? Lite oväntat ett maffigt serietidningsäventyr av den våldsammare sorten. Rogen funkar ovanligt bra som småpuckad, självutnämnd superhjälte och här finns som sig bör en snygg sekreterare med skinn på näsan, en hänsynslös megaskurk och en pungsparkandes, übercool kinesisk sidekick som stjäl hela showen.

Vacklandet mellan romantisk komedi och seriöst drama drar ner från en film som annars stoltserar med en fantastisk skådespelarduo som jag gärna vill se ihop ytterligare en gång.

Det lät så bra på pappret. Josh Brolin som prisjägare med våldsamt förflutet och hämndbegär i westernmiljö, uppbackad av (inte enbart men dock några) andra intressanta skådespelare. Vad kan gå fel? Bara man lägger manken till — det mesta.

Det är fullt logiskt att Frank Darabonts film om brott och försoning fortfarande ligger i topp på de flesta listor över världens bästa filmer. Obs! Recensionen innehåller en del spoilers, så har du inte sett filmen och om du inte vill veta några detaljer bör du sluta läsa.

I en tid då tecknade barnfilmer allt oftare fylls av smarta referenser och vuxenskämt så kan små barn alltid förlita sig på svenska, klassiska – och handritade – sagofilmer. ”Var inte rädd Långa Farbrorn” är en samling kortfilmer med Lilla spöket Laban och det finns gott om värme, charm och harmlös humor för de allra minsta.

Måns Mårlind och Björn Stein Hollywooddebuterar med en rysarthriller enligt standardformulär 1: A. ”Shelter” är inte fruktansvärt dålig, men saknar helt den berättarglädje och originalitet som utmärkte ”Storm” och ”De drabbade”.

Familjen Focker med vänner är tillbaka och denna gång ska Ben Stiller förberedas för att ta över rollen som familjens överhuvud men resultatet blir mest slapstick, penisskämt och spyor.

Gott och ont är alltid ett intressant ämne att porträttera på film, men det blir sällan så bra som när man skildrar den gråzon som uppstår när osympatiska karaktärer visar empati. Det har Luc Besson på ett sällsynt komplext sätt tagit vara på i sin klassiker från 1994 där Jean Reno gjorde sitt livs roll som godhjärtad lönnmördare och Natalie Portman slog igenom med dunder och brak.

”Trassel” saknar det nytänk som förra årets ”Prinsessan och grodan” hade. Men det är ändå en väldigt söt saga som framför allt kommer att älskas av de yngre.

Ett vackert Venedig är hela behållningen av denna ytterst fåniga historia som får en att undra vad som hände med den lovande regissören till ”De andras liv”.

Ett viktigt budskap, en viktig historia att berätta och en viktig stund i Steven Spielbergs magnifika filmkarriär. Den gripande filmen om tysken Oscar Schindler som räddade tusentals judar under förintelsen fortsätter att vara en mycket stark filmupplevelse.

”The Fighter” flyter snyggt mellan drama, komedi och tragedi på ett avslappnat sätt så att man som publik ständigt är med på noterna och kan ta till sig alla de olika nyanserna. Ihop med ett par Oscarsvärdiga skådespelarinsatser är det här en film som har något för alla.

Jag funderade på budgeten. Tänkte att med mer pengar hade man haft råd med dyrare, mer välkända skådespelare, mer promotion, större spridning. Den hade setts av fler. Men hade det blivit en bättre film? Troligtvis inte, ”Unthinkable” blir starkare av att kunna flyga en liten bit under radarn.

Innan Jason, Freddy och andra mordmaskiner började slakta tonåringar i början av 1980-talet så fick slashergenren ett ordentligt genombrott med John Carpenter och hans maskbeklädda psykopat i ”Alla helgons blodiga natt” som än idag sticker ut med en oslagbar scream queen, pulserande musik och oefterhärmlig nerv.

Familjefilmen ”Superbror” är en charmig historia, som får med viktiga ämnen som mobbning och kärlek, samtidigt som den tar upp frågan om vad som är normalt. Berättelsen om de två bröderna Anton och Buller lyckas både beröra och underhålla.