#SFF12 – En indiefilm som behandlar ett väsentligt och intressant ämne men som hade tjänat en hel del på lite längre speltid och djupare spadtag i svärtan.

#SFF12 – ”Knife Fight” är antagligen som trevligast att se just nu, med det amerikanska presidentvalet färskt i minnet. Som en dråplig illustration över en vansinnig politisk maskin håller den nog också fram till nästa val.

#SFF12 – Om man låter sig avskräckas av att ”Syster” är Schweiz officiella bidrag till den kommande Oscarsgalan så gör man sig själv en fruktansvärd otjänst. Här finns varken tillrättalagda moralkakor eller sentimentalitet, bara smärta och hopp och stor filmkonst.

#SFF12 – En mycket spännande thriller med många intressanta och överraskade växlingar vilka nog till och med hade förbryllat Hitchcock men också gjort honom stolt.

#SFF12 – Med vackra San Francisco i bakgrunden levererar regissören Stephen Elliott ett stabilt porträtt av en vacklande tjej som sakta men säkert rör sig in i porrens turbulenta värld.

#SFF12 – I Ry Russo-Youngs tredje film får vi följa den 23-årige Martine som flyttar in hos en förmögen Los Angeles-familj för att slutföra sin konstfilm. I en film där känslor svallar och komplicerade förhållanden blir ännu mer komplicerade får vi se briljanta skådespelare göra det bästa av ett ganska svagt manus.

#SFF12 – Kung fu möter steampunk i en av årets spretigaste filmer.

En redan lång startsträcka blir ännu lite längre när den femte och avslutande delen på ett bra tag inte riktigt kommer till skott. Men när det sen väl smäller, gör det så högt och jag är snabbt beredd att förlåta det mesta som segade innan och njuter istället till fullo av explosionen.

#SFF12 – Första samarbetet mellan regissören Sophie Fiennes och filosofen Slavoj Zizek ägde rum för sex år sedan då de gjorde filmen ”A Pervert’s Guide to Cinema” där den sistnämnda höll föreläsningar om filmmediets olika uttryck. Nu är de tillbaka och bjuder återigen på en underhållande odyssé genom filmens olika ideologier.

#SFF12 – Ett socialrealistiskt kriminaldrama med höga autenticitetsanspråk och skådespelarprestationer som ofta är så starka att de inte känns som skådespelarprestationer överhuvudtaget.

Några av TV-himlens klaraste stjärnor lyser upp dennaa dramakomedi från villaidyllen, där det mellan Thanksgiving-kalkonen och julaftonens äggtoddy blir en omtumlande månad för alla inblandade.

#SFF12 – Otrohetsdrama och ett mysterium kring ett försvinnande är den lite udda men väl fungerande kombinationen i den här välgjorda men lite anonyma, australienska filmen.

#SFF12 – Kan en nyförälskelse överleva ett fängelsestraff? Den frågan ställs – och svaras på – i det här gripande, välspelade om än lite förutsägbara bögdramat som lyckligtvis vägrar fokusera på karaktärernas sexualitet.

#SFF12 – Hupperts typiska franskhet kommer väl till pass i denna roliga, melankoliska och koreanska filmnovell om kommunikation, kärlek och fyrar.

#SFF12 – Birollsfavoriten Melanie Lynskey lyser i det här mysiga romcom-dramat som synnerligen är extremt välspelat, finstämt och småputtrigt roande – men det går inte att frångå det faktum att vi sett liknande filmer om förbjudna romanser med åldersskillnader och nyskilda kvinnors frigörelse förut.

Jan Troells långfilmsdebut från 1966 är en vacker och naturlyrisk historia om ungdomlig nyfikenhet och vidgande av vyer, om kärlek och vänskap, om ansvar och mognad. Den är verkligen lång och hade vunnit på att bli nerklippt en aning, framförallt i den inledande timmen, fast när det väl tar fart blir det både i filmen och bakom kameran desto mer lekfullt.

#SFF12 – Matt Ross avviker från skådespeleriet för att regissera ett litet otrohetssdrama i 28 instängda hotellrum.