I USA har en del människor valt att bojkotta ”Ender’s Game” eftersom upphovsmannen och författaren Orson Scott Card har engagerat sig flitigt för att samkönade äktenskap inte ska få finnas. Men håller man isär verk och författare och bedömer filmen på dess egna meriter så behöver man inte gå och se den då heller.

Stockholms filmfestival 2013 – ”Bluebird” får en inte att omedelbart vilja flytta till Maine och fälla timmer. Däremot får den en att önska att ”Bluebird” skulle ha använt sina goda förutsättningar bättre.

Paulina Garcia är fullständigt oemotståndlig som medelålders Gloria i detta ömsinta och romantiska drama om livet och kärleken i den. Det är en otroligt välskriven historia som både värmer och roar långt efter att filmen tagit slut.

Stockholms filmfestival 2013 – Robin Campillo har gjort ett vågat och mycket fängslande drama om hur en ny generation invandrare från de forna öststaterna försöker överleva och hitta sin plats i det moderna Europa. Det är extremt välspelat och manuset med den annorlunda strukturen säger mycket mer än det som bara syns.

Stockholms filmfestival 2013 – Trots den intetsägande titeln är ”Losers” en lyckad, om än lite yxig debut. Tonträffen är perfekt och de inblandade amatörskådespelarna levererar mer än vad man rimligtvis kan begära.

En otroligt gripande och samtidigt helt underbar verklighetsbaserad historia om en moders villkorslösa kärlek. Ena stunden trillar tårarna hejdlöst nedför mina kinder och i nästa känner jag skrattet bubbla i bröstet. Detta är höstens absolut finaste filmupplevelse!

Stockholms filmfestival 2013 – Det finns något suggestivt hos den filmvåg som sprider genom Europa med auteur-regissörer som Carlos Reygadas och Amat Escalante. Den senares rosade ”Heli” är hiskligt snygg men trubbig på sina håll.

Det tar nog emot för många att se en föråldrad, svartvit stumfilm men Max Schrecks kusliga vampyr i F.W. Murnaus milstolpe till rysare är fortfarande värd en titt.

Trovärdiga bifigurer och ännu bättre skådespelare i rollerna är styrkan i den näst sista delen i höstens Maria Lang-serie. Manuset hade mått bra av några korrekturvändor till, men tack vare mycket kompetent regi blir det ändå stundvis till och med relativt spännande.

Stockholms filmfestival 2013 – Det börjar som ett återhållsamt drama men vissa oväntade utvecklingar gör att den blir något helt annat. Filmen med den konstiga titeln är ytterst speciell, i den positiva bemärkelsen alltså, och det är lätt att förstå att den prisades med en Silverbjörn på Berlins filmfestival tidigare i år.

Ambitiöst och modigt – det kan nog många hålla med om att förstagångsfilmaren Randy Moores projekt ”Escape from Tomorrow” är. Filmen är förtjänt av sin hype på grund av hur den kom till, men resultatet lämnar dock mycket att önska.

Nu kommer filmen om världens kändaste whistleblower, nätaktivisten som på hemsidan WikiLeaks publicerade hemligstämplade dokument. ”The Fifth Estate” träffar rätt i Assange akilleshäl men nja, man gör sig inte en otjänst om man missar denna dramathriller.

Han är tillbaka, Mexikos mest fåordige och svårstoppade hämnare med ett grovhugget ansikte och enorma djungelknivar hackar sig Machete på någor vis tillbaks till bioduken och förkunnar att ”Machete don’t tweet”. Näe, Machete dödar istället, igen och igen och enligt Rodriguez är det tillräckligt med innehåll för ännu en långfilm.

Historien om en soldat som på flykt undan den militära rättvisan försöker hjälpa en vän men hamnar i dåligt sällskap, känns inledningsvis som en typiskt dålig direkt till video-rulle. Det går dock över rätt snart och ”Hummingbird” visar sig vara ett riktigt bra litet drama med några våldsamma inslag.

The Jimi Hendrix Experience blir i händerna på André 3000 och manusförfattaren till ”12 Years A Slave” både substansfylld och angenäm.

Stockholms filmfestival 2013 – Filmdebuterande Anthony Chen har gjort ett lågmält och rakt igenom trovärdigt drama. ”Ilo Ilo” lockar in tittaren i vad som känns som en riktig vardag där personligheter växer och människor påverkar varandra.

En fin och ömsint dokumentärskildring av en fars och morfars sista tid i livet. Bilderna är många gånger poetiska och tonen i det berättade kontemplativt. Det blir emellanåt väldigt känslosamt, men sammanfattningsvis händer det för lite för att historien på allvar ska gripa tag och hålla mitt intresse vid liv hela vägen.