I sann Jason Statham-anda är ”Homefront” en actionfilm med biljakter och väldiga explosioner. Regissören Gary Fleder sätter inte ribban högt och det här är i stora drag en film vars uppdrag går ut på att stärka Jason Stathams bad ass-image.

Ja, jösses jäklar, minnet gör lustiga saker med en. Jag hade till exempel för mig att en speciell scen fanns med i filmen, vid en omtitt visade det sig att den bara finns i boken. Jag hade också för mig att filmen var bra. Och visst, det kunde vara värre, historien om den återvändande vietnamveteranen som ger sig in i tvekamp med en lokal poliskår vars omdöme luktar ganska illa, är för det mesta en ganska hygglig actionskröna, men dras ner av några alltför fåniga inslag.

Har man missat den ökända kalkonen vars inspelning skildrades i ”Ed Wood” så är det dags att gräva fram den gamla godingen ur arkivet. Det är den ultimata filmen av dess typ så dålig att den blir kul.

Ända sedan 80-talet har det diskuterats om att göra en film som kombinerar de paketerade musklerna hos Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger, men av olika orsaker har de aldrig fått till det. Förrän nu. Och även om den här fina lilla historien, om två tuffa män som försöker rymma från ett så kallat rymningssäkert fängelse, har sina stunder, är helheten något av en besvikelse. En underhållande besvikelse, för all del, men för ofokuserad för att fungera som något av allt den försöker vara.

Vem sa att livet är över när man närmar sig 70? Eller att man för den delen är slut som komediskådis? Morgan Freeman har vaknat ur sin autopilot-mode för första gången på två decennier, jag vet inte var de hittade Kevin Kline men jag är glad att de gjorde det, och Douglas och de Niro är också i god form i en charmig Vegas-komedi, som dock gärna kunde ta ut svängarna mer.

Det finns en smittande humor och begåvade skådespelare som gör den här lilla dramakomedin sevärd. Dessvärre haltar manuset om en kvinnas fejkade självmord tillika sammanbrott rejält med klyschor och tunna karaktärer.

Chiaroscuroljus, en femme fatale med betoning på fatale, en tryckande stämning och en av tidernas mest hårdkokta hjältar – ”Skuggor ur det förflutna” uppfyller alla krav på en film noir som kan tänkas ställas, och lite till.

Iranska arthouse-regissören Asghar Farhadis senaste film belönades med en Oscar för bästa utländska film 2012 och nya filmen kommer även den att få representera hemlandet som bidraget inför uttagningen av de fem tävlande. ”Det förflutna” är ett relationsdrama som osar Bergman, gräver i det förflutna och påvisar att vuxenvärlden är fullkomligt fucked up.

Så kom dagen då Lasse Hallström för första gången skulle förpassas direkt till DVD. Med all rätt, ”Safe Haven” är ett sötsliskigt drama där varken skådespelarna eller storyn motiverar till en titt.

”Catching Fire” kommer säkert att gå hem hos fansen, och ingen som var inblandad i produktionen förtjänar spöstraff eller dumstrut. Eller för den delen lagerkrans – för det hade det krävts att historieberättandet och de adrenalinstinna actionsekvenserna hade ägnats lika mycket omsorg.

Långsamt tempo och ointressanta karaktärer i denna sjätte och sista del lämnar en hel del övrigt att önska. Historien som helhet har heller inga större fördelar och tyvärr uteblir spänningen ännu en gång.

Stockholms filmfestival 2013 – Zachary Heinzerlings Sundance-belönade ”Cutie and the Boxer” är älskvärd och sammetslen utan floskel om ett långvarigt äktenskap med svåra slitningar.

Bland 1990-talets banbrytande dogmafilmer så kom en att stå ut lite extra. Thomas Vinterbergs ”Festen” är ett filmiskt mästerverk som briljant tar tillvara på handkamera och brist på ljussättning men inte minst skapar ett både starkt och spännande drama med djupodlade karaktärer och en drabbande, absurd humor.

En film som baseras på en serieroman och har blivit omtalad på grund av dess tio minuter långa scen av orgasmer, samt att den enligt huvudrollsinnehavarna ska ha spelats in under tråkiga omständigheter. Klagomålen riktade mot regissören Abdellatif Kechiche angående hans arbetsmetoder har vädrats på presskonferenser världen över, men det är inget som skymtar i det klanderfria skådespeleriet.

Stockhoms filmfestival 2013 – Mark Cousins undersöker hur barn har skildrats på film utan att lyckas vare sig engagera eller tråka ut i överkant.

Stockholms filmfestival 2013 – En minimalistisk italiensk maffiafilm med en fräsch twist låter väldigt lovande på pappret, men misslyckandet är här fullkomligt. ”Salvo” är nämligen ett tillintetgörande haveri utan någon som helst förlåtande egenskaper.

Stockholms filmfestival 2013 – Paolo Zuccas film om vuxna män som gör saker tillsammans är en härligt parodisk men kärleksfull hyllning till den största religionen i Italien (vid sidan av religionen) – fotbollen. Berättargrepp från både musikal- och westerngenren rörs ihop, vilket resulterar i en otroligt häftig visuell upplevelse och en hel del absurd komik med underton av svärta.