Stockholms filmfestival 2013 – Paolo Zuccas film om vuxna män som gör saker tillsammans är en härligt parodisk men kärleksfull hyllning till den största religionen i Italien (vid sidan av religionen) – fotbollen. Berättargrepp från både musikal- och westerngenren rörs ihop, vilket resulterar i en otroligt häftig visuell upplevelse och en hel del absurd komik med underton av svärta.

Stockholms filmfestival 2013 – Med den australienska lågbudgetfilmen ”Canopy” försöker regissören Aaron Wilson göra mycket med små medel. Ur vissa perspektiv löser han det, men känslan av tryckande produktionsförhållanden avtar aldrig.

Stockholms filmfestival 2013 – Mumblecoredrottningen Lynn Shelton är tillbaka med en ny dramakomedi filmad i hemstaden Seattle. Men trots en lovande skådespelarensemble och en rad fina prestationer är ”Touchy Feely” en varken ton- eller stilsäker film som ironiskt nog lämnar en ganska oberörd.

Stockholms filmfestival 2013 – Tråkig inledning och ännu sämre fortsättning hotar till en början hela upplevelsen. Dock hittar berättelsen med tiden rätt och blir därefter också riktigt rolig och underhållande ett tag. 
På bekostnad av humorn tar tyvärr romansflamset sedan åter över, och slutet blir smörigare än en nybredd macka.

Stockholms filmfestival 2013 – När den hyllade reklamfilms- och musikvideoregissören Markus Blunder nu ger sig kast med sin första långfilm, är det med en annorlunda vision, en intensiv och sagodoftande sådan, som han genomför med bravur.

Stockholms filmfestival 2013 – Det är dags att slå klackarna i taket. ”Mademoiselle C” är en härlig dedikation till modebranschen bortom klädesplagg, fåfänga och märkessnobberi men är aningen kalorifattig för en cineasts hungrande mage.

Stockholms filmfestival 2013 – Efter ”We Steal Secrets: The Story of WikiLeaks” är Alex Gibney aktuell med ännu en film som han både regisserat, producerat och skrivit. Denna gång adresserar han den skandalomsusade Lance Armstrongs alla rubriker. ”The Armstrong Lie” följer en sjuhelvetes dramaturgisk kurva och är spännande som en thriller.

Stockholms filmfestival 2013 – Kastrering, våldtäkter och blodig masochism. Ja, Sydkoreanska ”Moebius” behandlar de kärnvärden som definierar vilken vanlig familj som helst.

Stockholms filmfestival 2013 – ”Some Velvet Morning” bygger på dialog som blir alltför klyschig, och en sluttvist som ifrågasätter hela filmens varande och mening.

Extremt välspelat, gripande utan att ens snegla åt det sentimentala hållet. Grått och kyligt, hög sannolikhet för regn. Ja, visst är ”Southcliffe” värt ett besök.

Stockholms filmfestival 2013 – En silverskäggig Mads Mikkelsen slåss för sina 1500-talsprinciper i ett relativt oblodigt hämnddrama som lyckas fånga de reformatoriska stämningarna väl. Stjäl man någons häst så ska min givetvis ha smörj.

Stockholms filmfestival 2013 – En väldigt vacker natursymfoni med mästerligt foto och vidunderliga vyer. Tyvärr går form före innehåll och det finns absolut ingenting som ens i närheten påminner om en handling eller än mindre en historia under den spektakulära ytan. Mot slutet känner jag mig lika tom som det jag precis tittat på.

Stockholms filmfestival 2013 – Historier om Area 51, om Roswell, mer eller mindre vanvettiga vittnesmål och en hel massa fiktion. Det är vad de senaste femtio eller sextio åren har bestått av, men varför? ”Mirage Men” beskriver vägar en regering kan gå för att dölja sanningar, vilket resulterar i en underhållande dokumentär som visar gamla historier ur en något fräschare synvinkel.

Bleka och gråa färgskalor dominerar i Bruce La Bruces fetischistiska kärlekshistoria om äldrevården.

Stockholms filmfestival 2013 – Stundtals rolig Hollywood-satir, men framförallt är Clark Greggs ”Trust Me” en besvikelse och blir bara en sämre version av filmer som den påminner om.

Stockholms filmfestival 2013 – Skön humor och hög igenkänning ur kvinnligt perspektiv blandas med några få, kanske inte riktigt lika övertygande, sekvenser av både djupare och dystrare mening. Dock är filmen som helhet ett överraskande och mycket roligt drama och en absolut godkänd debut av regissören Jill Solloway.

För att vara helt ärlig så är det knappt något som fungerar i denna så kallade romantiska komedi om familjerelationer och äktenskap. De enskilda skådespelarna gör inga direkta fel, men de kan heller inte göra något rätt med det usla manuset i händerna. Därför blir det till sist inget annat än ett kraftigt magplask för alla inblandade.