Tjejer kommer att skrika, tjejer kommer att gråta, tjejer kommer att skratta och lämna biografer med stora leenden. Några killar och tanter också för den delen, låt oss inte vara fördomsfulla. Justin Bieber är tillbaka i stan, om än bara på bioduken, i publikfriaren som med säkerhet är årets feelgoodfilm för rätt publik. Glöm inte öronproppar och näsdukar, du lär behöva dem.

Det blir ofta hysteriskt kul när det gamla karikatyriska sällskapet från sist åter ska göra TV ihop. ”Anchorman 2” är en riktigt rolig uppföljare som både lyckas vara aningen nytänkande i allt sitt trams men framförallt nästan hålla samma klass som sin föregångare.

”Walking With Dinosaurs 3D” är ett dinosaurieäventyr för den delen av familjen som inte var påtänkt när familjedinosaurieäventyret ”Jurassic Park” hade premiär.

Vi kan alla andas ut. Boksuccén har gått igenom en lyckad filmatisering, med alla tokigheter kvar på rätt ställen. Med kvickt berättartempo och en riktigt trovärdig gubbmask ger Felix Herngren och Robert Gustafsson den redan folkkäre hundraåringen ett nytt liv. Årets julfilm är här och den är skitrolig!

Paul Walker, i en av sina sista roller, är det otypiska valet för en nybliven fader samt änkeman som kämpar för sin dotters liv under orkanen Katrina. Men han gör rollen med bravur och trots en del brister i manuset så är det ett starkt, spännande och gripande drama med en sevärd insats av huvudrollsinnehavaren.

”Emil och Ida i Lönneberga” är en fin och familjevänlig sagofilm med relativt ensidig handling. Den engagerar gott de yngre, även om överraskningarna för oss något äldre uteblir.

I princip samma film som ettan, fast sämre. Det känns närmast oförskämt att kopiera en förlaga så bokstavligt och sälja in som uppföljare. Visserligen är det fortfarande välspelat och filmen har sina poänger och några korta stunder av humor, men de är den här gången försvinnande få.

”Ensam hemma” är en rätt rolig och välspelad film om julstök och borttappade barn. Tempot och stressen tenderar att emellanåt nästan smitta av sig på mig i soffan, varför jag inte finner filmen fullt så trivsam att titta på. Dock har jag överseende med vissa andra brister tack vare den sköna humorn och det fina förlåtande slutet som ändå skapar lite julstämning mitt i allt.

Byggd på en sann historia om en man som föddes fri, men kidnappades för att säljas som slav, och med utsökt skådespeleri från flera håll höjer sig Steve McQueens ”12 Years a Slave” en bit över andra filmer på ämnet och når upp till det allra högsta betyget.

Efter den till stora delar misslyckade och själlösa ”Hobbit: En oväntad resa” verkar Peter Jackson med följe nu ha hittat formen igen. Åtminstone är man och nosar på den stig som kan leda till stordåd.

Fransmannen Michel Gondry är känd för sina visuella smällkarameller men gör för den delen inte avkall på att berätta starka och berörande historier. Hans senaste film känns ansträngd i sin lekfullhet och engagerar inte trots stjärnorna Audrey Tautou och Romain Duris i huvudrollerna. Filmen räddas av slutet och klassperspektivet, därav det något snälla betyget.

Repliker innehållande ordet bajskorv lockar högljudda skratt från den yngre publiken (tillika tilltänkta målgruppen) och filmen lär säkert, liksom förra, bli en succé hos den. Men även om manuset faktiskt den här gången antyder att arbete lagts ned på det, är tyvärr ”bajskorv” det roligaste också enligt undertecknad.

Tio år har gått sedan filmundret ”Old Boy – Hämnden” som tog storslam världen över dök upp på biograferna, och i fajten om rättigheterna till att regissera en remake har turen tillfallit Spike Lee. Mina förväntningar infriades. Det här var just så unket som jag trodde.

Cary Grant och Katharine Hepburn briljerar med det komiska samspel och den känsla för timing som gjorde dem till screwballfilmernas mästare. Drutta-på-ändanskämt har aldrig varit så underhållande.

En komedi som vill provocera med motbjudande skämt men är så skrattbefriad att självaste ”Movie 43” liknar ett mästerverk i jämförelse. Har man inte drömt om att se Adrien Brody imitera Clint Eastwood i rosa byxor så ska man nog se sig om efter ett annat DVD-nöje.

Bakteriefloran är hög när James McAvoy intar rollen som en kokainsnortande manschauvinist. ”Filth” är en ny ”Trainspotting”, smutsigare och mer skruvad än någonsin. Den kommer säkert att sticka till hos många men är samtidigt ett utmärkt bevis på filade färdigheter från andragångsregissören Jon S. Bairds sida.

”Victor och Josefine” är en underbart fin och färggrann familjesaga som berättas med relativt bleka men mer precisa penseldrag. Filmen är verkligen otroligt förtjusande för både stora som små och en sann fröjd för flera sinnen samtidigt.