Om – och för ett hardcorefan av Garth Ennis och Steve Dillons obligatoriska serieepos är det ett stort ”om” – man lyckas förlika sig med det faktum att AMC:s ”Preacher” är ett eget sorts djur, fristående från originalet, så bjuder Seth Rogen med flera på habil TV-underhållning i tio läckert paketerade avsnitt. För den sanne ”Preacher”-nostalgikern blir det hela mer än något annat frustrerande.

När ”Suicide Squad” landar på svenska biografer har den många förväntningar att nå upp till. Förväntningar som tycks ha lett till en överkrystad film som antingen älskas eller hatas av biopubliken.

Sam Lius animerade adaption av serieklassikern ”Batman: The Killing Joke” har sin stunder, men en märkbart påklistrad prolog och ojämnt berättande sänker tyvärr kvaliteten.

Dags för fler tornados med hungriga CGI-hajar! Vissa i garnbollar, andra radioaktiva. Tara Reid och David Hasselhoff ser till att skådespeleriet är på topp. Nej, i ärlighetens namn så ser man en film med titeln ”Sharknado 4” får man vad man förtjänar.

Kultfavoriten ”Westworld” är kanske inget större satiriskt mästerverk men innehåller gott om ingredienser som haft inflytande på senare verk (inte minst regidebuterande Michael Crichtons egen ”Jurassic Park”) och robotcowboys är alltid en garanti för god underhållning.

Snyggt, träffsäkert och väldigt, väldigt underhållande när männen bakom bland annat ”Dumma mig” ger oss svaret på vad våra husdjur egentligen gör medan vi är iväg på jobbet om dagarna. ”Husdjurens hemliga liv” är en bedårande liten film för barnen som dessutom vi något äldre kan ha riktigt roligt åt.

Jesse Owens är en av tidernas främsta idrottsstjärnor, inte bara med tanke på sina prestationer utan också med tanke på de motsättningar han tvingades stå emot. Det här är antagligen en film som många borde se. I synnerhet Donald Trump.

Vad är det egentligen med amerikaner och deras besatthet med bröllop? Här kommer ännu en film där en systers bröllop får stå kuliss för en av de mest skrattlösa komedierna på länge.

Matt Damon axlar återigen rollen som Hollywoods våldsammaste agent Jason Bourne och trots att detta håller högre klass än sin föregångare så är det inte mer än återvinning av ett gammalt koncept kombinerat med en gubbsjuka som vägrar gå i pension.

Regissören tillika filmlegenden Richard Linklater strimlar sönder alla “Hur man skriver filmmanus”-böcker när han tar med oss på en tur in i ljuva 80-talet. Väldigt lite står på spel, konflikterna är nästintill obefintliga och karaktärerna lever bara sina “vanliga” liv. Men leder det till en sämre filmupplevelse? Inte alls.

Med skojiga karaktärer och lagom dos svärta funkar ”Matilda” precis lika bra idag som den gjorde för 20 år sedan.

Långfilmen om det sköna grabbgänget i HBTQ-vänliga San Fransisco är ett mycket värdigt avslut på deras historia, men samtidigt början på många nya som vi nu inte kommer se. ”Looking – the movie” är ett plåster på såren och kan ses som ett extra långt avslutande avsnitt på serien, men fungerar även som film trots att jag känner att det hade blivit bättre hade det hela fått utvecklats något mer istället.

Italien är knappast ett land man räknar till eliten i tv-serie produktion. Det är kanske dags att revidera den bilden nu. För “Gomorrah” är utan tvekan världens just nu bästa maffiaserie. Missa på egen risk.

Att få en ny Star Trek-film att flyga i en värld där Star Wars är världens största grej igen är en svår bedrift – och även om ”Star Trek Beyond” i många fall känns som en mellanfilm i serien bevisar nytillskottet Justin Lin att han klarar av att styra skeppet vidare.

Ur ett tillsynes oändligt raster av homoerotiska fotografier framträder ett levande porträtt av kultfotografen Robert Mapplethorpe, i en dokumentär som inte viker bort blicken en sekund.

”Ghost in the Shell” är en film som banar som sätter ribban och även banar väg för sina efterföljare. En förförande vacker komposition av alla de element som utgör inte en bra film utan en fantastisk film.

Med hjälp av charmiga karaktärer, underhållande effekter och en härlig injektion av feminism når Paul Feigs nytolkning av ”Ghostbusters” stundtals upp i en av franchisens bästa stunder – men har svårt att hitta sin egen identitet i ett hav av referenser och urspårad humor.