”Baby Driver” av britten Edgar Wright är en härlig romantisk kuppkomedi, som inte kanske är så himla rolig egentligen men desto mer laddad och fartfylld. Den innehåller massor av skön musik, bra skådisar och framförallt väldigt snabba bilar vilket underhåller absolut och kittlar dessutom nerven som går igång på fartfantasi.

Den före detta superskurken Gru löser numera brott och hans gula kumpaner hjälper något motvilligt till. Det är väl det upplägget som är det nya i denna tredje film om gänget, medan inget annat egentligen överraskar. ”Dumma mej 3” är smårolig och gulligt oförarglig även om jag kanske innerst inne hade önskat lite mer djupdykning i vissa relationer och karaktärer.

Det blir sannerligen ett säreget experiment då Bryan Fuller tar sig an Neil Gaimans roman ”American Gods”. Detta är en tv-serie som förmodligen inte tilltalar alla där ute, men att den är oerhört skickligt gjord och inte liknar någon annan tv-serie är det inte mycket att orda om!

”GLOW” är så mycket mer än ”endast” en serie om fribrottning, framförallt har den ett karaktärsgalleri och en skådespelarensamble att dö för! Kan Netflix ha hittat en själsfrände till deras ”Orange is the new Black”? Jag tror banne mig det.

Piper Chapman och hennes medfångar stöter på nya problem i Litchfield-fängelset som måste lösas, vid sidan om den dagliga kampen för överlevnad, chips och tamponger. Den unika Netflix-serien fortsätter fascinera, och har man inte sett den än är det hög tid att börja titta nu!

Med sitt femte bidrag till spektakelfranschisen som mer än något annat karaktäriseras av avancerade effekter och korkade oneliners bjuder Michael Bay fansen farväl. Han har lovat den här gången, och vräker följaktligen på som om ingen morgondag fanns. Ja, kniven ska vridas om ett extra, sista varv.

“It Comes At Night” går hela vägen in i skogen, dit de flesta skräckfilmer inte törs. Fylld av en kylig, ångestladdad tomhet erbjuder denna avskalade postapokalyps-rysare varken mycket till tröst eller förklaringar vid undergångens rand. Vi lämnas i mörkret, säkert till mångas förtret.

Äntligen har säsong 5 av ”House of Cards” kommit ut på Netflix! Säkert är vi många som suttit klistrade vid dataskärmen och avverkat de 13 avsnitten i rask takt, men frågan är om den nya säsongen håller måttet jämfört med de tidigare prisbelönta episoderna egentligen? Dags att titta tillbaka på serien igen för att friska upp minnet!

Äntligen en rolig och riktigt bra film om ett gäng kvinnor som rumlar runt i natten och är burdusa ihop.

En häpnadsväckande huvudrollsprestation och en lovvärd ansats att berätta ”allt” gör ”All Eyez On Me” till en mestadels njutbar upplevelse för den redan Tupac-frälste. Huruvida den gör samma sak för den Tupac-nyfikne eller den Tupac-ovetande vågar jag inte garantera.

”The Mummy” bjuder på några visuella läckerheter och en karismatisk kvinnlig skurk, men hade förmodligen mått bättre utan Tom Cruises inflytande och patenterade hjältemanér.

Regissören bakom uppmärksammande ”Citizenfour” är tillbaka med en dokumentär om Wikileaks polariserande grundare Julian Assange.

Dramakomedin ”3 Generations” handlar om tonårstjejen Ramonas resa mot att påbörja sina efterlängtade behandlingar så att han äntligen kan bli Ray, och få en pojkkropp på riktigt, som han drömt om under så många år. Rays mamma och mormor hjälper till, men hinder uppstår ändå.

”Heartstone” är ett isländskt ”coming-of-age-drama” som känns ovanligt lättrelaterat och innerligt. Det är nästan på ett dokumentärt sätt som denna genuina och synnerligen vackra historia om vänskap och kärlek skildras. Filmen är intim utan att bli för närgången, fast samtidigt ömsint om en svår tid full av längtan och förbjudna förhoppningar.