Hur kommer det sig att vissa människor mördar, men andra inte? Dessa frågor försöker redas ut “Crazy, Not Insane”, en intresseväckande och stilistiskt snygg dokumentär som skapar funderingar kring människors våldsamhet och ondska.

”Relic” är något så ovanligt som en känslosam, men riktigt ruggig rysare om en dysfunktionell familj som hemsöks av ett ondskefullt väsen. Filmen är lågmält intensiv och annorlunda, med en kusligt gripande twist.

Den temperamentsfulla thrillern “Surge” försöker vara en ny “Falling Down”, men blir snarare Brexit-versionen av “Joker”.

”Berlin Alexanderplatz” anno 2020 är en lyckad nutidsanpassning som varken solkar ned eller gör anspråk på att överträffa arvet efter Rainer Werner Fassbinder. Kommer den gå till filmhistorien så stavas anledningen Albrecht Schuch. Behold Reinhold!

I dokumentären “Transhood” får vi följa fyra unga transpersoner och deras familjer, i en konservativ del av USA. Det är både välstrukturerat och gripande, och en film som har potential att såväl hjälpa som utbilda.

Skådespelaren Regina Kings regidebut bjuder in till en oförglömlig natt där ideologiska motsättningar möts i ringen.

Genom tiden har vi sett många olika skildringar av den tumultartade tid som är tonåren, men hur ser det ut när detta tar plats på en amerikansk militärbas i Italien? Detta får vi svar på när “Euphoria” möter “Call Me By Your Name” i Luca Guadagninos tvistade men vackra TV-debut “We Are Who We Are”.

Det finns ingen större smärta i livet än att förlora den man står närmast och älskar mest. Harry Macqueens ”Supernova” zoomar in på den smärtan och släpper aldrig taget om den. Vad händer om den du älskar inte lämnar dig av fri vilja – utan av ett ödets grymma nyck?

Barnvänligt äventyr i tomteverkstaden när tomtesonen heller vill bli yogainstruktör än jultomte. Den tunna handlingen vilar mycket på Anna Kendricks charm, och tillhandahåller julstämning om man klarar av överdådet av varumärkesreklam.

Kan man bli kär i någon utan att ens ha träffats? Den frågan blir aktuell för Dash och Lily när de börjar skicka en röd skrivbok mellan sig, i denna Netflixserie som liknar en yngre, juligare version av ”Du har mail”.

Högaktuellt samhällsdokument om den feministiska ikonen Gloria Steinem baserat på hennes självbiografi. Julianne Moore och Alicia Vikander spelar henne under olika åldrar, men filmens största behållning är som en lättsam historielektion.

Till hälften en ytlig high school-komedi, till hälften en brutal tonårsslasher. ”Freaky” lånar det bästa av två världar och skapar årets kanske mest otippade genremix, en underhållande body swap-skräckis med mängder av kreativa dödsscener.

Just när vi trodde att hoppet var ute för 2020 sveper David Fincher in och välsignar oss med sin bästa film sedan “Zodiac” (2007). Detta estetiskt fulländade, mångbottnade och syrligt nostalgiska mästerverk kommer vara mycket svårslaget när nästa Oscar för bästa film ska koras.

“Gomorrah”-regissören Matteo Garrone har skapat en saga i en helt egen nisch med Roberto Benigni som pappa dockmakaren och fantastiska barnskådisen Federico Ielapi som Pinocchio.

”Hillbilly Elegy” är biografin som skildrar stjärnstudenten J.D. Vances tuffa uppväxt på den amerikanska landsbygden, där han milt sagt omringades av både påverkande och påverkade kvinnor. Det är en engagerande film som däremot inte är i närheten av lika stark som sina skådespelerskors stjärnglans. Frågan är – är det nu vi får en eller två Oscarsstatyetter till Glenn Glose och Amy Adams, som tillsammans nominerats hela 13 (!) gånger?

Tragiken att berövas sina minnen kombinerad med en destruktiv och kvävande mansroll utgör stommen i Viggo Mortensens debut. Med poetiskt handlag och empati tecknar han porträttet av en sårbar förtryckare och hans förlåtande familj.

Regissören Edson Oda tar sig inte an några lättviktiga frågor i sin fenomenala och ytterst välspelade debut.