”Shirley” är en snygg och något pretentiös fiktiv biografi om en period i skräckförfattaren Shirley Jacksons liv. Dramat är mörkt och modstulet, men sprakar stundvis till av liv. Det här är ingen rysare även om den ändå, mycket tack vare en obehagligt bra Elizabeth Moss i titelrollen, kryper in under skinnet på oss åskådare.

Bakom varje framgångsrik man står en kvinna – som i detta fall visar det sig vara den karismatiska, och minst sagt rebelliska, 16-åriga Enola Holmes. Hon är den mindre kända lillasystern till detektiven Sherlock Holmes, och i äventyrsfilmen om hennes mysterieknäckande blir det både en kul åktur men tolkar man djupare finns det en hel del viktiga poänger att fånga in.

”Babyteeth” är en magnifik filmdebut av australiensiska Shannon Murphy som fullkomligt drar mattan från under mig med denna tragikomiska lilla indiepärla. Det handlar om kärlek, familj och meningen med livet när döden obönhörligt närmar sig.

Den efterlängtade “Mulan” är en vacker och spännande hjältesaga med välkoreograferade wuxia-liknande stridsscener, melodrama, äventyr, och en härligt tuff liten tjej i täten.

I nästa kapitel av bokserien som med stor frihet inspirerats av popstjärnan Harry Styles, går det hett till på många plan. De explicita sexscenerna och den dramatiska kärlekstriangeln kommer få många tonårshjärtan att rusa, men det är på tok för många svängar fram och tillbaka för att hålla liv i mitt intresse.

Verklighetsbaserad hjältesaga om föraren Leonhard Seppala (Willem Dafoe) och ledarhunden Togo. En ljuvlig familjefilm med spektakulärt filmfoto.

Det är superhjältar vs skräckvarelser i X-Men-spinoffen ”The New Mutants”, som efter flera år av förseningar går upp på bio. Var det värt väntan? Nja… Kudos till en annorlunda idé och en del häftiga inslag, men filmen är i slutändan bara en lättglömd epilog i Marvels mutantsaga.

Gamle trötte kommissarie Wallander får viss glöd och ny energi i denna brittisk reboot på sex avsnitt. Mankells verk har blivit en lyxig produktion där alla pratar engelska – men den är emellanåt lika livlös som valfri svensk dussindeckare.

På ytan handlar Charlie Kaufmans ”I’m Thinking of Ending Things” om en kvinna som vill avsluta förhållandet hon knappt har inlett – mitt under en roadtrip till hans föräldrar under pågående snöstorm. Under den polityren handlar filmen om allt ifrån livets och tidens ofrånkomliga grymhet, till hur verkligheten för alltid kommer vara någon form av fiktion.

Lika fruktad som älskad. Den mytomspunne desperadon Ned Kelly porträtteras med blod, testosteron och febrig frenesi i Justin Kurzels händer. ”The Kelly Gang” skjuter vilt från höften för att slutligen träffa överallt och ingenstans.

”Away” tar oss med på en första bemannad rymdresa till vår röda grannplanet, Mars. Under säsongens gång man har lyckats korsa ”This is Us” med ”The Martian” på ett effektivt sätt. Seriens blotta existens är måhända endast ett litet steg för mänskligheten, men ett jättekliv för en tv-produktion.

Vi alla kommer oundvikligen att möta döden vid något tillfälle, men de flesta av oss kan göra valet att tänka på den så lite som möjligt. Samtidigt finns det de personer som ägnar sina vardagsliv åt den, och det är dem vi får möta i Carl Olssons stilfulla dokumentär “Samtidigt på Jorden”.

När forskare jagas av läskiga monster är det ”Alien”-referenser med feta citattecken. Trots en del intensiv spänning faller här skräckisen på tunn story och karaktärer vi struntar i.

Självlysande möss, virusmyggor och piller som låter dig andas under vatten. Detta är bara några av de biologiska experiment vi stöter på i den tyska serien “Biohackers”. Här får vi ta del av en blandning av genrer och en tidvis intressant historia, men där vissa delar kanske håller bättre än andra.

Vad som tros bli en vanlig övernattning utvecklas till något helt annat när barnen måste rädda sina föräldrar ur en plötslig fara. “The Sleepover” är en komedi för hela familjen att ta del av, men försöket att underhålla alla parter resulterar istället i något mediokert och lättglömt inom genren.

Nolans efterlängtade mastodontrulle bjuder på en massa maffig action och är riktigt snygg och påkostad. Besvikelsen tar vid när man inser att handlingen är svår att följa och att filmens överanvändning av sin gimmick stryper intrigen.

”High Score: Dataspelens guldålder” upprepar gärna historier de flesta spelnördarna redan hört hundratals gånger tidigare. Dock gör det snygga visuella berättandet, de udda och väl valda intervjupersonerna och de stundtals överraskande historierna att även en inbiten spelfantast som jag sitter som klistrad.