”Peninsula” är en fartfylld och på sina håll småhäftig zombieaction, som jag bitvis gillade att titta på. Tyvärr är den samtidigt väldigt förutsägbar och inte alls så nytänkande som sin förlaga ”Train to Busan”. Filmen blir dessutom överdrivet sentimental och melodramatisk mot slutet, vilket lämnar en känsla av löje efter sig.

Revival-försök för 90-talsfavoriten Bert, en hormonstinn tonåring med ständigt kärlekstrubbel. Filmen har charmiga huvudroller men saknar humor, och glömmer bort att ta sina unga karaktärers känslor på allvar.

En ung transtjej och hennes trångsynte far tvingas utstå en bilresa ihop för att fullfölja mammans sista önskan. ”Lolas väg mot havet” är en viktig lektion i hbtq-kunskap som många föräldrar bör se, men själva familjedramat missar att väcka känslor.

En stackars tolvåring får en brutal natt framför sig när han blir ensam i huset med sin barnvakt och hennes dödliga kultmedlammar. För den som vill ha en typisk, underhållande humorskräckis för stunden är ”The Babysitter” mycket lämplig, men för den som vill ha något mer blir det aningen tristare.

Likt en frustande orch från djupaste Mordor går Russell Crowe in för rollen som fullblodspsykopat med full inlevelse. Efter den lovande inledningen tappar filmen dessvärre styrfart och tar avfarten mot den förväntade sörjan av thrillerklyschor.

Polske Jan Komasa följer upp hyllade ”Corpus Christi” (2019) med en cynisk blick på sociala mediers roll i kampen mot demokrati. ”The Hater” är nära att slå knut på sig själv några gånger, men övertygar tack vare skådespelarinsatserna och en glasklar samtidsanalys.

Hitta någon som ser på dig som Jean Dujardin ser på sin skinnjacka i ”Deerskin”. Den franske absurdisten och allkonstnären Quentin Dupieux syr skickligt in en studie av manlig kris och konstnärskap i fodret på en riktigt schysst jacka.

En märklig adaption av “Turist”, som känns som om manuset är återskapat av någon som som helt missat poängen…

I dokumentären ”You Don’t Nomi” sätter kritiker och fans tänderna i en av de främsta filmerna i genren ”So bad it’s good”, och försöker förstå hur det här kunde hände, och vad som gör att så många ändå älskar den bisarra filmen med alla brister.

I uppföljaren till Netflix ikoniska tonårsfilm ”The Kissing Booth” är det mer än bara ett pussbås som huvudrollerna kämpar med. Trovärdiga draman och ett mer eftertänksamt tempo lyfter denna följande del till betydligt mer intressant än den enkelspåriga ettan.

Ni vet den där känslan när man bokar ett drömhus vid havet för att tillbringa en härlig helg med sin älskade och sen så förstörs semestern av en psykopat som smygfilmar, mördar och har sig. Och han mördar en på ett tråkigt sätt. DEN känslan.

”Brave New World” är en aktuell, underhållande och ovanligt trivsam dystopi som handlar om en framtid där alla är till synes lyckliga. Liknande historier har vi sett innan, men sällan har de varit så här spektakulära visuellt. Historien baseras på boken med samma namn från 1932, av Aldous Huxley och mycket kan kännas igen även om vissa utvecklingar är helt nya. Tyvärr tappar serien en aning fart halvägs in, men tar sedan ikapp det mot det explosiva slutet som lovar en fortsättning jag personligen i alla fall hoppas på.

Dokumentären om den kontroversiella, mytomspunna clownen Wrinkles är intressant när den skildrar diverse reaktioner på fenomenet. Men regissören har inte alltid en tydlig bild av vad han vill förmedla med temat.

Den isländske regissören Grímur Hákonarson är tillbaka med en ny långfilm, denna gång med den rebelliska bonden Inga i fokus. Omringat av bleka men vackra landskap får vi följa henne genom såväl tragedi som uppror och frigörelse.

Den som håller i svärdet är också den rätta kungen – men vad händer om svärdet väljer en drottning? När berättelsen om legendariska Arthur återuppsätts år 2020 är det en hel del förändringar vi kan vänta oss. Baserad på Tom Wheelers bok ”Cursed” och med Frank Millers fantastiska illustrationer, får vi nu se hon som allra först drog upp svärdet ur sjön – Nimue.

”The Outpost” får de flesta Hollywoodianska krigsskildringar att likna en duell med knallpulverpistoler. Det rör sig om en skicklig produktion som både imponerar och tråkar ut den som inte har en särskild fäbless för genren ifråga.

Ursprungsberättelsen kommer inte till sin rätt i en adaption som bjuder på vackra vyer men saknar originalets fantasieggande liv.