”Partisan” är en välspelad svensk thrillerserie, med bland annat Fares Fares och Johan Rheborg i huvudrollerna. Vi bjuds på en spännande inledning och en efterföljande mystisk sekthistoria som väcker ett skönt obehag, men som tyvärr slutar i något av en besvikelse. Dock är det visuella av absoluta toppklass hela vägen, liksom är soundtracket som ackompanjerar bilderna.

”Fantasy Island” lyckas med att påminna om liknande och bättre filmer. Vad den inte lyckas med är allt annat.

En godtrogen coach i amerikansk fotboll flyttar till London för att ta över ett Premier League-lag på dekis, utan att själv förstå offside-regeln. Med glimten i ögat och hjärtat på rätt ställe täljer Jason Sudeikis guld ur en sketchartad premiss i ”Ted Lasso”, årets mest oväntade feelgood-fullträff.

Ett glänsande piller som på fem minuter gör dig till superhjälte – eller superdöd. I ”Project Power” är det snabb action och försök till en gulliga far-och-dotter-relationer, men det stjäl inte rampljuset från att det är en simpel dussinaction. Jamie Foxx och Joseph Gordon-Lewitt är arga och hårda, men det blir inte mer intressant än så trots sin kreativa premiss.

En fint animerad men vimsig film då fartfyllt tempo fått gå före en välstrukturerad berättelse. Seriefigurer från andra tidningar mixas in, medan otaliga selfies, fistbumps, och sociala medier-skämt försäkrar oss om att Scooby-Doo hänger med i tiden.

Jorden går under med brak och dunder. En butter Butler har bråttom till bunker. Några trötta Roland Emmerich-klyschor går inte att undvika, men ”Greenland” levererar annars ett förvånansvärt spännande familjedrama.

Situationskomedier som utspelas i kontorsmiljöer har vi numera vant oss vid, men just denna arbetsplats är kanske något annorlunda. Serieskaparen Nick Mohammed och David Schwimmer spelar de centrala rollerna, och står tillsammans för många av de roligaste inslagen, i denna för det mesta underhållande serie.

Amy Seimetzs nya film om en skenande smitta kunde inte vara med välsynkad med vår märkliga samtid. Det enkla men briljanta konceptet föder spännande tankar och sätter klorna i ens innersta, men det kyliga utförandet lämnar mycket mer att önska.

Kevin Hart och John Travolta är den otippade duon som lyser upp Quibis nya actionkomediserie med en skön, enkel, och lite vriden humor.

Seth Rogen är tillbaka och den här gången i dubbla roller. ”An American Pickle” är en lågmäld och hjärtvärmande komedi som blandar och ger.

Mycket känns bekant när Ben Affleck tränar basketlag i Gavin O’Connors sevärda men trygga sportdrama. Bra spel (ursäkta ordvitsen) och fin stämning men det finns starkare titlar inom samma kategorier.

Netflix har släppt ännu en high school-film, den här gången med dans i centrum av handlingen. Haken är att huvudpersonen ännu inte har lärt sig att dansa, men den resan ska vi nu få följa med på. Vägen till målet är kanske något förutsägbar, men än så full av drivkraft och nöje.

”Peninsula” är en fartfylld och på sina håll småhäftig zombieaction, som jag bitvis gillade att titta på. Tyvärr är den samtidigt väldigt förutsägbar och inte alls så nytänkande som sin förlaga ”Train to Busan”. Filmen blir dessutom överdrivet sentimental och melodramatisk mot slutet, vilket lämnar en känsla av löje efter sig.

Revival-försök för 90-talsfavoriten Bert, en hormonstinn tonåring med ständigt kärlekstrubbel. Filmen har charmiga huvudroller men saknar humor, och glömmer bort att ta sina unga karaktärers känslor på allvar.

En ung transtjej och hennes trångsynte far tvingas utstå en bilresa ihop för att fullfölja mammans sista önskan. ”Lolas väg mot havet” är en viktig lektion i hbtq-kunskap som många föräldrar bör se, men själva familjedramat missar att väcka känslor.

En stackars tolvåring får en brutal natt framför sig när han blir ensam i huset med sin barnvakt och hennes dödliga kultmedlammar. För den som vill ha en typisk, underhållande humorskräckis för stunden är ”The Babysitter” mycket lämplig, men för den som vill ha något mer blir det aningen tristare.

Likt en frustande orch från djupaste Mordor går Russell Crowe in för rollen som fullblodspsykopat med full inlevelse. Efter den lovande inledningen tappar filmen dessvärre styrfart och tar avfarten mot den förväntade sörjan av thrillerklyschor.