Big Game 2014

Det sker ett generationsskifte i den nordiska filmvärlden. Med lättsamma äventyrsfilmer som ”Gåtan Ragnarök”, ”Trolljägaren” och ”Död snö” samt kommande katastroffilmen ”Bølgen” sköljer en våg av b-filmsbetonad, amerikanskt paketerad och relativt påkostad high concept-underhållning in över vårt grannland Norge. Samtidigt kliver fram en ny generation finska filmskapare fram som vuxit upp i det brusiga VHS-ljuset från ”The Goonies”, ”Die Hard” och ”Evil Dead” till skillnad från i skuggan av Bergman. Regissörer som Timo Vuorensola (”Iron Sky”) och Jalmari Helander (”Rare Exports”) förvaltar det finska actionfilms-arvet från Renny Harlins storhetstid på 90-talet och visar att finsk film har fler färgskalor än Aki Kaurismäkis gråbleka toner.

Sist det begav sig för Helander, grävde ett amerikanskt forskningsteam fram en ondskefull jultomte i norra Finland i den oväntat tonsäkra genrefilms-hiten ”Rare Exports” från 2010. Fem år senare återvänder han till de finska skogarna, denna gång med mer pengar och i sällskap av större namn som Samuel L. Jackson, Ray Stevenson och Jim Broadbent. 

Vi följer jägarsonen Oskari (Onni Tommila) som inför sin trettonårsdag, likt sina förfäder innan honom, lämnats ensam i skogen med mandomsprovet att återvända med en jakttrofé. En till synes omöjlig utmaning för en pojk som knappt kan spänna sin pilbåge. Oskaris jaktlycka tar dock en oväntad vändning när hans fångst dimper ner från öppen himmel. Den amerikanske presidenten (en åldrad Samuel L. Jackson) har skjutits ner över Finland av terrorister och behöver nu pojkens hjälp för att överleva i en skog fylld av björnar och terrorister som alla vill lägga sina tassar på Oskaris åtråvärda trofé. Upplägget är busenkelt, tänk "Air Force One” kraschar rakt ner i ”Jägarna” med en skog fylld av Bond-skurkar. En 12-årings dröm, med andra ord.

”Big Game” ger sig ut på bortglömt filmterritorium, på jakt efter en utdöende art av gammal hederlig våldsam familjeaction. Det är en snårig stig, fylld av fällor som pajiga comic-reliefs och uppenbart stereotypa karaktärer. Men regissören och manusförfattaren Jalmari Helander kan sin Harlin-action och navigerar denna enkla matinérulle med stadig hand förbi både pruttskämt och onödigt våld. Möjligen hade man kunnat anstränga sig lite för att peta in någon enstaka kvinna utöver en underanvänd Felicity Huffman i den här grillkorvsfesten, även om det i hög grad är en historia om att växa upp och bli man.

Helander flirtar hejvilt med mängder av 80- och 90-talets Hollywoodspektakel, går loss med svulstiga stråkar och lökiga slow-motion-bilder och slår samtidigt an en ganska mysig Spielbergsk Amblin-ton i sin ganska spretiga äventyrsfilm. Han spelar alla kort som om han inte trott någon kommer låta honom göra film igen. Det är en charmig entusiasm, som funkar okej. Men det går inte att vara så hård mot ”Big Game”. Vi pratar fortfarande om en film vars poster ser ut som en piratkopia från någon thailändsk marknad, vari Samuel L. Jackson bär uzi och säger saker som "You’ve gotta cock it, motherfucker!”. 

”Big Game” är måhända ingen tolvtaggare, men filmen levererar vad den lovar och är tveklöst ett fynd för lite popcorntoppad far och son-kvalitetstid. Renny Harlin lär vara stolt.